Viktig notering

Jag har idag efterredigerat flera av mina dagboksposter här. Av anledningar jag inte vill gå närmare in på. Låt oss säga att det ibland är för personligt, och för att jag har valt att stänga två dörrar mot världen framöver. Av hänsyn till somliga personer och av hänsyn till mig själv så kommer ni förmodligen att uppleva mina texter som mindre närgångna och mer ytliga; just här. Det handlar om att behålla någonting, åtminstone för mig själv, om det så är ett minne, och det handlar om, att just nu, som ni vet, så sker det saker i mitt liv som jag helt enkelt står väldigt liten inför.

Jag har alltid själv valt att skriva personligt. Jag skriver precis som jag känner det just då, och precis så som det hände. Mina detaljer behöver inte överdrivas för att chockera; snarare är det faktiskt så att jag undanhållit en väldigt stor del, för att skona inblandade. Jag har gjort detta som en form av terapi för mig själv, och som en bekräftelse. För, ni förstår. När människan dör, eller när nästa sekund passerat, så finns det ingen bekräftelse, eller något bevis, på att hennes känslor, eller det hon upplevt, varit äkta. Mina händer kan inte bygga några monument för efterlevande att betrakta; men de kan sätta ord framför varandra för att beskriva, ofta i ren desperation efter bekräftelse och förståelse, något som händernas ägare känt och upplevt.

Att få skriva är en ventil som jag är tacksam för att jag har hittat, men ofta påverkar jag människor omkring mig, eller upprör dem, för att jag, ibland helt obetänksamt, skriver rakt till dem, eller om dem, trots att jag aldrig nämner deras namn. Jag vill inte såra mina medmänniskor och jag kan skriva ärligt utan att blanda in dem, och då jag tänkt över saken har jag beslutat att lämna det här lite därhän för er. Jag blir verkligen oerhört smickrad och tacksam över era brev, kommentarer och uppmuntrande meddelanden, och jag vet att jag, om så bara för en person (och det är fullt tillräckligt) fyller någon slags funktion med min ibland brutala ärlighet. Nu kommer jag dock att minimera detaljrikedomen, och helt och hållet utelämna somliga saker.

Jag tror att ni förstår vad jag menar. Men jag försvinner inte; jag kommer att upprätthålla min blogg med mer eller mindre frekventa uppdateringar (när jag kommer åt en dator), och jag kommer att finnas här på nätet. Kanske bara lite mer för egen del, än för andra, i fortsättningen.

Ibland måste man leva några procent mer för egen del än vad som tekniskt sett är tillåtet, för att kunna komma vidare.

/Loo
(bild: Jag & Mormor - 05)