Easy Muffin

Ok, så here goes. De senaste dagarna har jag, som den desperata housewife jag faktiskt är, lyckats få väldans många BESÖK här i lyan! Vilket är fantasticô, för jag slipper masa min arma lekamen utanför dörren för att träffa någon stackare som ser mig gäspa oavbrutet, ha mina illamåendeattacker eller rentav somna mitt i samtalet. Jag lagar gottig mat till alla som vill komma medan H håller ölen kall i kylen och gör skumma saker med katten till allas stora förtjusning. Vi är ett mycket funktionellt-dysfunktionellt, och därmed också rätt suspekt par han och jag, men vi fungerar, skumt nog. Dock går det lite dåligt när vi är ifrån varandra, vilket vi i stort sett aldrig är ändå. Vi har räknat ut att vi varit ifrån varandra totalt ett dygn av ungefär 160 eller hur det var. Bra jobbat för en mytomspunnen ensamvarg som jag själv.

Skitsamma, the point is; Jag tar hemmafruandet på stort allvar. Idag fick jag dock förfrågan om att bygga en sajt till ett porrfilmsbolag. Jag tror jag ska ta det. Jag är inte helt bakom flötet gällande just webbkodning, åtminstone inte åt andra, men när det kommer till mig själv så tar jag evigheter på mig med att koda min egna sida, för att jag är så förbaskat lat när det gäller att underhålla och promota mig själv. Jag kanske skaffar ett PR-bolag någon dag, när jag de facto har något att promota, förutom housewife-yadayada och utläggningar om exakt hur stora mina bröst blivit sen ni sist läste (ni vill inte veta, och jag skämtar inte..).

I övrigt; Min mor har NÄSTAN börjat fundera på att acceptera min graviditet. Häromdagen slank det ur henne, mellan vrålen i luren, att "Du får väl ändå förstå att det kommer ta tid att smälta det här.." så i guess hon har börjat gilla läget runt nionde månaden. Min mor är inte efterbliven på något sätt, bara ENVIS och vill ha saker, her way, or the highway, så att säga. Hon har nog också svårt att acceptera det faktum att, om jag har kid, så kan jag inte mamma HENNE längre, vilket måste vara fet separationsångest i hennes värld.

Ikväll blir det film i vanlig ordning, jag svettas bort i den tryckande hettan, kärleken segrar till slut, världen är en massiv boll av irreguläritet och djupt inne finns saknaden som ett ständigt tryck. En saknad efter mina förlorade, efter mina stjärnor som inte stannade kvar.

Ibland tror jag att livet skämtar med mig, sen kvicknar jag till och säger till mig själv, att Nej Loo, så är det inte, för om livet skämtade med mig, hur kommer det sig då att det är Jag som är Clownen?

Undervisade Baby i the wonders of Amon Tobin, Squarepusher och lite annan IDM häromdagen. Han är hooked, i knew it. Mr.Tobin är en Gud, så är det bara.

But fuck this shit, nu känns det bara som om jag skriver för att fylla ut. Så NU tar det stopp.