Fat, perky version of Dolly

Idag blonderade jag om håret - back to PLATINA again (Tack för färgen, älskling!), sedan såg vi The Fast and The Furious med coola Mr.Diesel, sedan fick jag migränattack och låg och grät en bra stund innan värktabletten kickade in. Inte en tablett som kan skada fostret in any way, förstås. Jag är inte helt jävla väck i kolan. Lätt att tro ibland, men så är inte fallet.

Nu kommer lite graviditetsyadayada, så ni som är här för gnisslet om knarket och klubbarna får scrolla lite. Det känns verkligen att min livmoder utvidgar sig. Man får som små kramper som påminner om begynnelsen till mens, men ändå inte. Man känner att det är grejer på G i kroppen. Alla redan så har jag svullnat upp så att jag inte längre kan ha mina stuprörsjeans, de hänger numera ordnade i garderoben ett par månader framöver. Mina bröst är fan i mig GIGANTISKA, och jag skämtar inte nu. Många av mina kvinnliga bekanta har alltid uttryckt avund över min naturliga C-kupa, men jag har aldrig funnit det särdeles tjusigt att ha stora pattar. De har ökat till D på mindre än några veckor och de ömmar och upptar fan 1/3 av min kropp! Jag känner mig som Dolly fuckin' Parton! Nu med det nyblekta håret och lite rejält sminkfejs på det så kan jag säkert tjäna stålars på företagspartyn som Dolly-imitatör!Problemet är dock min längd. Jag är trots allt etthundrasjuttio centimeter lång och väger ju lite mer än Dolly, som är typ en och fyrtio, och bortsett från titsen så väger hon väl typ såpass lite att man måste ha en jävla pundargramvåg för att få siffror att uppträda överhuvudtaget. Jag kanske kan göra en egen version, typ Fat Dolly, the younger and perkier version. Så jävla perky är jag förresten inte, migrän och illamående sätter inte direkt tremetersleenden i fejan. Men vafan, min karl är jävligt go och grejar och donar och diskar och fejar medan jag får vila. All jävla heder åt honom för det, jag känner mig som en damsell in distress som på svimningens rand blir räddad av den tatuerade hunken. (90-talsversionen på den gamla Rapunzel-sagan!)

Hunken går by the way omkring naken i detta nu och visar upp sin tatuerade, muskulära lekamen. Jag känner mig som om jag är Dramatenbesökare på front row seat. Imorgon kommer V över på middag, jag ska tillaga en riktig liten minibuffé och pjoska med henne lite. Think she deserves it.
H har torskat totalt på min största Gud här i världen, http://sv.wikipedia.org/wiki/Hunter_S._Thompson , och läser och ser allt han kommer över om karln. Jag är en stor beundrare och har läst det mesta. Ni kanske redan dragit parallellen till min bloggadress. Simpel matematik, right?

Tackar ödmjukast, niger och bockar och spelar en Tune för alla er som skrivit uppuntrande Grattiskommentarer och fina mess både här och elsewhere. Jag uppskattar det verkligen, tro inte att det går förbi mig obemärkt när jag får en fin bloggkommentar. I nuvarande hormonella tillstånd är jag fan nära att böla. Jag börjar get the hang of hur det måste vara att vara Brud dygnet runt. Fy fan vad jobbigt ni har det, jag gör det här för graviditetens skull men det skall vara fan i det om jag inte kommer tillbaka till my old sarcastic self igen när ungen är urtagen ur ugnen, so to speak.

Nu blir det lite ordinärt hemmafruande som jag inte tänker gå in på, för utläggningar om tvättmaskiner och sköljmedel kontra klädråd kan ni läsa på Von Sydow's eller hon den där Glamourprinsessans blogg, i samarbete med Maybelline eller något annat rosafluffigt företag som bara vill att ni ska väga 23 kilo, se ut som knulldockor och ha hjärnor the size of peanuts. Puss!