Jul

Jag drömde att jag, mormor och morfar pyntade julgranen. Precis som i gamla tider. Morfar virade upp julhänge efter julhänge ur de olikfärgade silkespapperen vi alltid förvarade dom i, ur den gamla jul-lådan, invirad med naturfärgade snören. Vi hängde upp hänge efter hänge tills det var pyntat med de gamla bofinkarna, de vackra kulorna och de vingbeklädda änglarna. Jag och mormor fnissade åt hur morfar gormade när han reste granen. Jag vaknade med en intensiv känsla av mormor i min närvaro. Mormor. Mormor, det är jul snart och du kan inte se eller höra mig - eller, kan du? Men jag vill ändå att du ska veta, att den här högtiden är din. Jag ska vandra i dina fotspår, jag ska klä granen, göra din janson och din inlagda sill, jag ska rulla köttbullar på ditt recept och lägga upp rödkålen på kringelfat, precis som du. Jag ska klä in presenter och hänga julstjärnan och lyssna på "chestnut's roasting on an open fire" och se ut över den snöklädda staden med en pepparkaka i handen. Jag ska laga äggtoddy precis som du, mormor, jag ska bjuda alla som vill komma och låta huset stå öppet precis som du, precis som du alltid sagt mormor, så förtjänar alla människor en riktig jul.

Det är en månad kvar och jag ska göra det bästa av den. Nästa jul har jag en liten Alexander som sitter och tindrar under granen. Han blir min försenade julklapp.

Den här julen är till dig, mormor.

Bild: Mormor, ett halvår innan hennes bortgång.