lördag, januari 12

Manual

Min psykiatriker frågar mig, ännu en gång, om jag har självmordstankar. Jag finner alltid den där frågeställningen så skrattretande, för den har liksom blivit avgörande i vårdsammanhang, om patientens tillstånd är akut, eller om man kan skicka en remiss och göra sig av med problemet utan att behöva oroa sig. Ännu mer intressant är det ju att man blir tokstämplad som galning i pappren om man nu skulle svara ja. I mitt fall är det liksom inte döden det går ut på, men det är svårt att anpassa sin desperation i det här fallet; Ska jag säga "ja" enbart för att understryka hur desperat jag behöver vård, och ljuga på kuppen, eller ska jag svara "nej" sanningsenligt och helhjärtat, när jag vet att jag riskerar att få en "Tack för besöket och välkommen åter"-lapp?

"Alltså, jag är för nyfiken på livet för att dö. Det handlar inte om det" säger jag, trevande.
"Så du vill inte bara sjunka in och försvinna någonstans?"
Och jag tänker, men det är ju det jag har gjort. Depressionen gör ju att jag sjunker in och försvinner, men jag slutar inte se allvaret för det, slutar inte se mitt liv som en uppgift som måste genomföras. Det är ju orken det är fel på. Jag är bara så trött och less hela tiden. Men min tankeverksamhet upphör ju aldrig för det. Det är så sabla komplicerat, allt är komplicerat ner till minsta beståndsdel, men så enkelt. Men dö, det vill jag inte. Aldrig i helvete, mitt liv är ju allt annat än på väg mot döden. Det händer saker hela tiden. Det finns känslor och vackra saker att iakkta. Så har det alltid varit. Jag vill inte dö, jag vill bara ha en instruktionsmanual för hur man lever i vissa sammanhang.

Där har vi det.
En manual.
Det vore något.

Dagens Musik: Late night alumni - Seemingly sleepy
Uppiggande Visuellt: Depeche Mode - Enjoy The silence 2004 (video) Kan ses Här.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Efter att ha gått i terapi har jag satt ihop en egen manual. Delar ur den är:

sova ordentligt, lägga mig tidigt, äta ordentlig mat på regelbundna tider,försöka göra någonting roligt varje dag, gör det jag säger att jag ska göra (ska jag tvätta så ska jag det och inte gå på bio med kompisen som ringer precis innan tvätttiden börjar), ta tag i saker på en gång, tänka positivt och inte bara se det negativa, inte bli irriterad på andra utan önska dem gott (den är svår den), inte vara rädd för ångesten som kommer utan ta emot den och sen låta den rinna av mig. typ

ofta funkar det

Fanny sa...

Amen to that.

Unknown sa...

ALLA ÄR HJÄRTLIGT VÄLKOMMNA TILL MIN HEMSIDA. SIDAN ÄR TILL FÖR DIG SOM HAR
BLIVIT FEL BEHANDLAD AV SOCIALTJÄNSTEN ELLER BARA VILL VÄXLA NÅGRA ORD.
DET FINNS [GÄSTBOK] [FILM] [LÄNKAR] [INFORMATION] [FAKTA] [BILDER]

http://socialen.dinstudio.se/

Anonym sa...

Oh my. Manualer ja.

Min depressionsmanual är för nuvarande:

Träna EN timme om dagen
Skriv EN post
Gör EN sak på att-göra-listan
Laga ETT mål mat.
Ge fan i att ta ETT jävla återfall.

Undrar förresten om inte självmordstankar snarare är ett friskhetstecken än ett sjukt sådant i den här världen.

/CC

Anonym sa...

Åh är det idag? vill veta vad som händer. hoppas allt går bra.