torsdag, januari 24

Min stjärna har landat

Lördagen den 19:e Januari, klockan 04:07, föddes min son, Aaron Benjamin Alexander. Förmodligen det grymmaste jag någonsin gjort i hela mitt liv och definitivt det vackraste. Denna perfekta lilla varelse, på 3760 gram och femtio centimeter i längd, var mer än frisk, har perfekt hörsel och syn, acear alla barntester och har inte ett märke, inte ett fel på sin perfekta lilla kropp. Mörkt hår som går i guldtoner i ljus och mörka ögon är han begåvad med. Det lilla speciella skriket han har får mig att svämma över inombords, doften han bär gör mig till en skyddande alfahona. Det är vrickat vilken känsla det är att se sitt eget barn efter nio månaders väntan. Kick är bara förnamnet..

Förlossningen var enligt samtliga barnmorskor 'avundsvärd'. jag gick som ni vet och svor här hemma. På förlossningen gissade de att jag skulle få åka hem eftersom jag verkade så "normal" och inte fått "värkarbetet igång" riktigt men jag propsade efter att ha dunkat på leather strip i ett par timmar, att få komma in, för jag visste att det var lite dags. Taxichauffören som tog oss in höll 120 hela vägen till Huddinge, han såg mer och mer skräckslagen ut för varje värk jag hade i baksätet. Väl framme blir jag undersökt och kopplad till CTG och jag ligger och har värkar och pratar med H om att jag är lite oroad över att jag inte har "tillräckligt" med värkar så jag ska få åka hem. Därefter kommer sköterskan och förklarar "Loo, du ska in direkt, du är öppen 4 centimeter".

Så långt allt väl alltså, där låg jag och hade värkar, men det var fortfarande inte så illa som jag väntat mig. Kände mig nästan snuvad på den där monstersmärtan, men hade svårt att gå. Blev ombytt och inskickad på ett rum, fick lära mig lustgasmasken, låg och vred mig av skratt när jag insåg hur den funkade. Sedan var jag naturligtvis tvungen att bekänna för en sköterska att jag festat på lustgas flera gånger men i mycket mindre doser. Hon skrattade och undrade hur det gick till och jag drog en hel förklaring kring hur gräddsifoner och gaspatroner var beskaffade. Hon tyckte det var våldsamt roligt. Sådär låg jag och tätade värkarna i ungefär två timmar medan jag småpratade med H mellan varven och hade diverse dropp och mätinstrument kopplade till mig. Efter två timmar kommer barnmorskan in.
"Nu Loo, så tänker jag ta hål på din fosterhinna så att vattnet går"
"Va?"

"Jo, jag sa att..."

"Jag hörde vad du sa! Jag undrar bara, eh, liksom, föder man inte barn då?
"

"Är det inte det du är här för? Annars har jag missat något"
plirade sköterskan.

Sagt och gjort, hon petade in en jävla massa prylar i hugget och plötsligt forsar det ut litrar med vatten, som en kaskadflod, det var helt sjukt. Ungefär då började jag också att hetsandas i gasmasken. Smärtan blev nämligen tungviktare. Jag var svimfärdig, det eskalerade bara. Jag hade ju begärt epidural, så narkossköterskan kommer in.
"Hej Loo! Jag ska sätta din epidural! Hur mår du?"
Naturligtvis kan inte jag ge fan i att vara en jävla komiker även när jag ligger i plågor av inte denna värld, så jag säger;
"Alltså. Kollar du på fotboll?"
"Va? Eh.. nää.."
"Inte?"

"nej, jag är ingen sportfåne.."

"vet du vad det är för skillnad på ett korplag och allsvenskan?"

"Jadå"

"Det är exakt så det är. Vi klev just från korplaget till allsvenskan. I smärta alltså" - samtliga i rummet skrattar.
Vi sätter epiduralen - skum känsla men piece of cake i jämförelse med mycket annat, och när den tar så återstår bara ett tryck nedåt. Ett massivt tryck som inte går att jämföras med något annat. Andningen bara eskalerar, jag har bara nån minut mellan värkarna. Ella dyker upp i sista sekunden, för bara fyra och en halv timme efter att jag kommit in, så föds han. Min son. Som ligger i min famn i detta nu.
H var ett underbart stöd, han sprang och spelade mina skivor och bytte låtar och trixade, och svimmade faktiskt inte. Han höll mig i handen (ett under att jag inte hade sönder den..) och peppade mig som fan när jag var skräckslagen. Faktum är att vi båda grät, så intensivt var det. Jag minns inte exakt vad som spelades när alex föddes, men har ett svagt minne av att jag hörde Ott's "splitting an atom" bakom lustgasflödet och mina egna skrik. Go figure. Splitting an atom. Exakt så är det ju att föda. Man klyver en atom. Om ni inte hört Ott redan så fattar jag inte vad ni sitter här och jamsar för när ni kan införskaffa en av de bästa elektroniska midtemposkivorna som någonsin gjorts- "Blumenkraft", för övrigt.

Tack alla, för grattis och hälsningar. Mer bilder kommer inom kort, den här är purfärsk - tagen för någon minut sedan.

14 kommentarer:

Anonym sa...

Skönt som fan att allt gick bra (hade ju iofs inte väntat mig något annat! :-) )
Ta hand om er!

Anonym sa...

men gud vad vacker han är

Anonym sa...

Fantastiskt! Mängder med grattis, jag rös av din berättelse!
Ta hand om er!

Anonym sa...

Åh gud! Jag dör! Det är helt vansinnigt han är så liten och gud du har ju en BEBIS!!!! vafan, hur gick det här till?

ÅÅÅÅH!

Fejdan sa...

Super-Loo!
Med super-bebisen! Fantastiskt!

Anonym sa...

Grattis Loo! Super söt mini baby /kram

Fanny sa...

Grattis, grattis, grattis! :D

T e s s i. sa...

Jisses du Lo, det där gkorde du bra. Och gosch så fin han är.. heja er ! Kram

T e s s i. sa...

och du, hur stora blir tuttarna när dem små kommigt ut ( el när mjölken rinner till) får man en chock? Mina är ju för fasiken redan nu i dolly size. Är ni hemma i eran lugna vrå nu? och vad gillar han sin rolce roy kärra ?

Anonym sa...

Man gratulerar.

C sa...

Grattis grattis grattis grattis. Hur läckert som helst att få följa dina 9 månader. All lycka.

T e s s i. sa...

oho underbart :) Jag är oxå en c (ivanliga fall) nu kör jag stenhårt på min ALLDELES för lilla(?!) D amningsbehå och bara lalalaa vaddå det hänger väll inte över ?! Berätta mer, mer, mer om hur det är... när du finner ork och lust och du. Han är verkligen söt som socker, det är en rätt ovanlig egenska hos så färska kottar ;). Kramar på Er!

Andris sa...

Stort grattis!

Anonym sa...

Hej! Ja, det var fantastiskt att läsa om din förlossning! Jag blir helt sugen på att skaffa barn själv! Åh så underbart!