måndag, mars 31

Hur kunde du?


Samtal med H.
"Bara så du vet så har jag inte älskat dig alls på över ett halvår".
Det förklarar ju en hel del.
Hur kan man ljuga dagligen om något sådant för att sedan slå ner på en som en bomb med något sånt? Déja vú-känslor.

Henke:
Så jag har kämpat, stöttat, försvarat och slagits för någon som ändå ljugit för mig och inte känt ett jävla skvatt, i ett halvårs tid?
Vafan då för?
Varför har vi inte gjort slag i saken och separerat ordentligt då, om det nu var så att du ändå inte velat kämpa för att vår relation ska bli bra? Varför flyttade vi ens ihop igen? Varför har du propsat på att vi ska kämpa för att bli sams och dela på allting, varför har du övertygat mig gång på gång om att det kommer att ordna sig i slutändan och att det kommer att lösa sig? Vad tjänar du på att ljuga om det? Vad tjänar du på att övertyga mig för att sedan komma och slå mig till marken med en sådan nonchalans?

Jag känner mig så fruktansvärt lurad, sviken, förd bakom ljuset. Och korkad.
Jag sitter här och försvarar dig i min blogg fast du uppfört dig som du gjort. Jag sitter här och förklarar vilken underbar människa du är under skalet. Jag sitter här och gör mig till för att bibehålla en schysst relation till dig som mitt barns far. Och du ger mig ett jävla knytnävsslag i ansiktet genom att hånfullt tala om för mig att du ändå inte brytt dig ett skvatt på ett halvår. Du har suttit där och anklagat mig för att inte bry mig, gång på gång på gång har du gett mig dåligt samvete för att jag inte "visat" dig tillräckligt mycket kärlek och närhet och fan hans moster och du har förebrått mig för att jag inte litat på dig, fått svartsjukeanfall bara jag pratat med någon av motsatt kön och bedyrat hur du alltid kommer att finnas där för mig med dina äkta känslor.

Vilket veritabelt jävla skitsnack du rundsmörjt din omgivning med.
Hur fan ska jag kunna lita på människor, och hur förväntas jag kunna göra detsamma, när jag bara omger mig med lögnaktiga, känslokalla backstabbers? Och hur kunde jag göra den bedömningen att det var dig av alla jag ville skaffa barn med? hur kunde du lura mig så fruktansvärt?

Jag mår inte bra alls. Jag ska gå och krama min febriga son nu och låtsas att det här inte har hänt.

5 kommentarer:

Jess sa...

Förmodligen är det precis tvärtom, han bryr sej fortfarande otroligt mycket. Han blev säkert sårad av de du skrev om honom, och ville såra dej tillbaka. Vansinnigt, men man gör vansinnga saker när man håller på att förlora den man älskar.

Zap sa...

Loo, läser dina senaste inlägg med oro och glädje i någon konstig kombination...
Orolig för du får hårda smällar mest hela tiden och glädje för jag ser Loo den starka, den stolta, smarta som jag via nätet följt i några år alltifrån "hysteriskt" och vidare.
Du fixar det här, ni fixar det här du och Alex. Förhoppningsvis vaknar H och inser att om han någonsin skall spöa monstret behöver han er 2 i ringhörnan ivrigt påhejande, omplåstrande och assisterande med på både sparkar och slag.
Kör hårt tjejen!
KRAM

Anna sa...

Jag tror på dig! Du kommer att fixa det!

Anonym sa...

Lycka till!!

Lilla Essingen sa...

Ja, varför fungerar man så. Försvarar dom som behadlat oss som skit?