Back To Basics
Lyssnar på fantastiska "Back to basic" med Ticon. Det får mig att le inombords, för i sommar blir det mycket av den här sortens progressiva beats, på Långholmen, vilken jag kommer att erövra med min barnvagn.
Jag ler lite idag, för det finns liksom anledning.
There's a Dark Horse in the running.
Och så den gamla godingen - Back on earth, med Ozzy osborne. Det funkar. Det gör det verkligen. Introt gör mig alldeles svettig. Och det är det mycket som gör. För jag har mått så inåt helvete jävla hor-pissdåligt rentutsagt, så jävla länge nu, inklusive den mag-och-kräksjuka jag haft i flera dagar. Men det börjar avta nu. Det börjar bli bättre. Någonting i luften. Någonting mer än någonting annat. Jag vet inte vad jag ska skriva, jag vet inte hur jag ska välja mina ord, för ingenting har liksom hänt, det är bara något i luften.
H och jag möts nere utanför porten:
"Du ler från sida till sida och jag undrar vad fan det är med dig. Det måste vara ditt självförtroende"
Kanske. Kanske satte du fingret på spiken där. Ja, jag får uppskattning från ett håll men det behöver inte betyda ett skit. Jag får vänskap och skratt och det räcker, det räcker. Men visst fan vill jag också bli romantisk, hjärtat längtar efter det. Efter ett års instängning. Det vill komma ut. Det bultar och slår och klamrar sig fast i sina kamrar. Det vill så mycket mitt lilla hjärta, det är som en trotsig unge, förstår ni? Fatta att den där lilla muskeln fått så mycket stryk, så många gånger på de värsta sätt så att jag fått defibrillera igång skiten mentalt om och om igen men LIK FÖRBASKAT så vaknar det till liv med sommaren och ser sig omkring och säger "Ge mig godis!".
Jag kommer aldrig helt ge upp hoppet om den där eviga, äkta, livslånga kärleken som bara håller och håller tills jag åldras och blir rynkig och grå på en altan i en gungstol.
Idiotiskt? Barnsligt? Dumdristigt? Jag borde ha lärt mig?
Javisst, men vad ska jag annars leva för, om inte kärleken? Det är ju för fan det enda som slår högre än något annat knark jag provat. Och knarket är liksom over and done with. Så nu finns bara kärlek.
Det är nog inte så dumt, ändå.
Hoppfull Loo signing out.
2 kommentarer:
Och kärlek finns där man minst anar det :)
heja heja ! långholmenpromenader är najs som faan.
Skicka en kommentar