torsdag, maj 1

Fittor, radioprogram och vårlook



En liten påa inför Lördagens program! Klicka & Läs Mer: HÄR!
(Sveriges Radio's webbsida, kort "om"-text, och så har de stavat mitt namn med bara ett o, men what the fuck, det är inte så jäkla viktigt, huvudsaken är att programmet blir bra!)
Jag har ju till och med fått välja ut musik som jag gillar och som är "väldigt mycket Loo", så ni får inte bara höra min.. ehm.. intressanta stämma, utan bra musik också!

Det ska bli väldigt intressant alltsammans.
Igår flyttade H in i sin nya lägenhet. Den är grymt fin. Fantastisk parkett, den blev jag avundsjuk på. Den är sådär snyggt matt och har en djupt nötig kulör. Jag är en sucker för parkett, i tell you. Det är helt sant faktiskt, jag blir alldeles till mig, som en liten gubbe som rättar till sina små brillor och mumlar i sitt lilla, lilla skägg. Kanske tvinnar han sin mustasch och skrockar så att den lilla mustaschen hoppar. Hur som helst;Just när det kommer till saker som parkettgolv, vackert arrangerade trädgårdar, handgjorda och klarlackade krukor på stengången mot ytterdörren till ett litet torp, då blir jag lilla finurliga gubben inuti. Av någon suspekt anledning så var min högsta "bli när jag blir stor"-dröm som sexåring, en galen vetenskapsman. Jag glorifierade hela den där Einstein-looken, och såg mig själv framför mig som en ständigt förvirrad och smått stressad gubbe i vit rock som blandade suspekta vätskor i provrör och nästan sprängde mitt labb titt som tätt. Hela imagen tilltalade mig och jag ifrågasatte inte överhuvudtaget det faktum att mitt framtida "yrke" även skulle komma att behöva ett rejält könsbyte. Såna formaliteter, liksom.

Idag klippte jag av ännu mer hår, jag vågade, även om jag fick lite panik.. hår är känsliga grejer. Hur som helst så tänkte jag leverera mitt "recept" på en i mina egna ögon rätt lyckad vår/MILF-look - eller, låt säga: On my way towards-MILF iallafall. Snälla, inga kommentarer om att jag är högdragen eller självupptagen bara för att jag grejar med mitt utseende och skriver att jag känner mig nöjd. Jag såg ut som ett vrak hela min graviditet. Huden sprucken och torr och full av finnar, jag som alltid haft grymt bra hy. Håret visset, kluvet och omöjligt att bleka, som om det vann en massa motståndskraft, färgningarna tog knappt. Vattenfylld, plufsig, blek och glåmig och _väldigt_ mullig, om man uttrycker sig milt. Nu när jag börjar få lite lyster igen känns det lite skönt att kunna känna mig fin igen. I motsats till många andra, som ständigt klagar över sitt utseende och gnäller om små detaljer som ingen annan utom de själva ser, så trivs jag relativt bra med mig själv. Naturligtvis finns det alltid utrymme för självkritik, tyvärr är jag samhällsprogrammerad till att alltid, alltid se skavanker och osynliga fel hos mig själv, eftersom jag är kvinna, och därmed kommer jag aldrig att kunna bli 100% nöjd med mig själv och mitt utseende.

Oavsett hur medveten jag blir om det hela och hur samhället är uppbyggt så tycks det aldrig riktigt försvinna. Jag kommer ändå på mig själv med att fundera över om jag inte är groteskt assymetrisk (mitt högra bröst är lite större än det vänstra, så som det är hos i stort sett alla kvinnor jag mött), om jag ändå inte har en alldeles för säckig och ful mage, om jag bara hade tagit emot den där tandställningen de ville ge mig när jag var åtta.. ni fattar. Sedan måste jag säga till mig själv på skarpen därinne, innan tankarna börjar ta över helt. Jag har haft ätstörningar till och från i mitt liv och det är inte värt det. Börjar man att spy efter maten så går det så fort, man blir så fort sjuk och trött och det är så lätt gjort. Det som är mest skrämmande är, att i stort sett alla kvinnor jag känner lider av någon form av ätstörningstendens, oavsett hur liten, så finns den där. Om vi då skulle utgå från ett antal - låt säga att jag har 10 kvinnliga bekanta som jag känt i mer än två år och som jag träffar mer eller mindre regelbundet - så erkänner 9 av de 10 öppet att de vantrivs med sin vikt, sin kroppsform eller stora detaljer i sitt utseende. Undantaget, den ensamma ettan, saknar inte problemen - hon ljuger bara om dem. 7 av 10 skulle plastikoperera sig om de hade råd och fick chansen. Ingen av mina väninnor har sin "naturliga" hårfärg. 7 av 10 vantrivs så mycket med sitt utseende att det påverkar dem psykiskt och det upptar så pass mycket av deras tankar att de mår dåligt av det. Därtill skall sägas att i stort sett samtliga av mina kvinnliga vänner och bekanta är relativt högutbildade, socialt medvetna kvinnor som deltar i jämställdhetsdebatten på något sätt och som har en medvetenhet om könsroller och manligt förtryck, etcetera. Så varför är det så här fortfarande? Vi blir mer och mer medvetna, mer och mer engagerade och mer och mer upplysta, men vi fortsätter lik förbaskat att trycka ner varandra och omedvetet så håller vi tillbaka utvecklingen.



För, som jag skrivit tidigare - kvinnor är ruskigt duktiga på att trycka ner varandra. Kvinnor upprätthåller en jävla massa förlegade könsroller, samma könsroller som de säger att de vill bli av med. Det är hela det där jävla PK-stinkande snacket om att kombinera karriär och barn och så jamsar de om att de vägrar bli kallade för fittor för då minsann sparkar de tillbaka och de är medvetna om "fröken duktig"-komplexet som vi bär på i stort sett från den dagen vi föds och som är kvinnlighetens nu existerande största jävla gissel. Det här med att vi ska klara av allting och vara så jävla duktiga och kombinera barn, karriär, snygg stil, jämställdhet och delad föräldraledighet och delat ansvar och hela jävla skiten och samtidigt kräva respekt och få den och orka, orka och orka. Men vafan brudar, ändå publicerar ni nummer efter nummer av idiottidningar ämnade enbart för det stackars jävla täcka könet i syfte att hjälpa oss med hur vi ska se ut, hur vi ska lyckas gå ner 5 kilo till Beach 2008, hur vi ska få den där oskuldsfulla solkyssta looken, guider till Vad Mannen Egentligen Vill Ha och jag vet fan inte allt och ibland vill jag bara kräkas på det faktum att jag är så utseendefixerad som jag är, innerst inne, för innerst inne innanför mitt jämställda och självklara skal så är jag inte riktigt duglig om jag inte har en perfekt lipglossmålad putmun, om jag inte kommer i de där jeansen, om jag inte pudrar och mejkar och donar och kombinerar och mixar och matchar, för jag duger inte "som jag är". Den naturella looken är den glåmiga "jag orkar inte"-looken som alla är livrädda att fastna i. Det är liksom inte fint eller eftersträvansvärt att se ut som trebarnsmorsan från Rågsved med sitt sjuksköterskejobb och sin puffmage som genomgått tre graviditeter. Fy fan vad löjlig jag är som inte kan skaka av mig de här idiotierna och verkligen leva som jag lär på alla plan. För jag sitter dagligen och uppmuntrar unga tjejer på diverse sajter på webben, att de inte behöver ha en massa lättklädda bilder på sig själva för att duga, och jag säger till dem att de ska fan inte ta en massa skit från grabbar eller andra brudar som kommer in på deras sidor och talar om för dem att de är tjocka eller ser plufsiga ut i den där tröjan, och jag peppar dem att de fan inte ska skämmas för att de är sexuella varelser och att det fan inte är en skam att ha haft si eller så många sexpartners för det har fan inte med dig som person att göra hur mycket sex du vill, eller inte vill ha och det är satans förlegat att tänka på det viset. När det gäller sexet står jag däremot fast - det är min övertygelse och jag ändrar mig inte i den frågan, som kvinna eller man, hetero, homo, bi eller transperson, det spelar ingen roll - ditt sexliv är en ensak som bara angår dig, eller de du vill att det skall angå och det är fan i mig upprörande as fuck att unga kvinnor får skit för att de har sex, eller för att de är kåta och det gör mig skitförbannad när småtjejer sitter och kallar varandra för slampor och horor. Lägg av med det, för fan! Supporta era systrar och hjälp till med att få bort den där tramsiga stämpeln en gång för alla! Hjälp till att få den respekt vi förtjänar - och den respekten har vi RÄTT till, oavsett hur många vi knullar eller inte knullar. Det är så himla enkelt att vara med och hjälpa till och fixa till det här. Allt du behöver göra är att ha som tumregel att aldrig kalla någon för hora, fitta eller slampa. Och att säga ifrån när någon annan blir kallad det. begrav det inte i tystnad och låt inte dräggen komma undan med att häva ur sig saker, ge dom inga ursäkter, det finns inga förmildrande omständigheter som ursäktar ett sådant beteende. Det spelar ingen roll om hon eller han var full, inte fan går jag omkring och kallar män för pedofiler eller kukar bara för att jag är full. Spriten sätter inga ord i min mun, de tillåter bara de redan tänkta tankarna att fritt vädras.

Det var allt för idag.



Bilder - Receptet på min vårlook, som följer:

1 st Ultra Blonde Hair System - H&M 59:50
1 tub Helena Rubinstein Golden Beauty Summer Face (self-tanning system) 320 kr.
"Jasmine" lipgloss Face Stockholm
Giordani Gold Starlight Eye Shadow - Oriflame
Svart topp med satinknytning i ryggen och ballongärmar i trekvart, H&M
Klippning & Styling - I utbyte mot middag - Mamma.
Lycklig glans i ögonen - Fixad av Min unge

2 kommentarer:

F e j d a n sa...

Ja tjena, det är sådär du ska se ut. Helt levande och helt... vacker.

Loo sa...

Ååh, fade, sluta, jag blir ju generad! Och det ska komma från en tjej som är helt stunning själv liksom? Du är ju liksom THE MILF!