Rapport och frågelåda!

Hej, äntligen!
För det första: Jag har blivit långhårig igen. It's called extensions.
För det andra: Alex har växt som en planta i regnskogen.
För det tredje: Liselott gifte sig på söder, i närvaro av mig, alex och en bekant till. Grattis!
För det fjärde: Jag har varit i familjehem och utretts på grund av mitt beroende.
För det femte: Jag fixade ADHD-utredningen och det stämde att jag minsann är en ADHD-unge. Medicinering stundar.
För det sjätte: Jag ska få gå subutexprogrammet. För er som inte vet vad det är: Subutex är det "nya" metadonet. En opiatefterhärmare som används för att hämma sug efter opiater.

Det kändes lite skumt och väldigt turbulent att ryckas upp och bli ivägslussad på familjehem sådär. Socialen kom hem till mig på förmiddagen och sade att nu tar du och packar, du ska till Uppsala. Så, det är där jag befunnit mig, i en liten stuga intill en familj och deras hus. Jag kan meddela att man går upp i vikt en hel del på landet, så nu måste jag träna mig blå för att få bort allt fett på höfterna. (Mitt fett sätter sig runt höfterna och magen, jag känner mig som the blob, typ lightversionen).
Jag hade inget internet men jag hade med mig min unge och han och jag har varit där och slappat, haft lite småtråkigt och varit föremål för analys. Själva analysen tycks ha gått bra då en av mina socialsekreterare (som btw också läser min blogg, så hej!) sade att de ansåg mig vara en väldigt bra mamma och att mitt moderskap var det inget fel på - puh! Och det har varit väldigt eftertänksfyllda veckor. Familjen var underbara, det märks verkligen att de gör det här som jobb.

Men datorn har jag haft med mig - och jag har gjort videodagböcker varje vecka, så jag tänkte klippa ihop dem och lägga upp senare. Om jag hinner.
Nu är jag färdigutredd och allt med medicinerna tycks vara på G. Jag kommer att få concerta också, men det tar lite längre tid med det. Fattar ni vad jag har längtat efter de där diagnoserna? Att komma in på subutexprogrammet trodde jag bara var en dröm som jag kunde titta mig i månen efter, och rent ärligt så fanns ju skräcken för att den neuropsykiatriska utredaren kunde sagt "nej vet du vad, du har inte ADHD" för, vad är det DÅ jag har, liksom?

FRÅGELÅDAN!
Och precis som i Bullen så svarar jag på brev som kommit till mig i ett inlägg nedan. Jesus Karlsson frågar följande:
"Förlåt, det här är säkert det sista du vill tänka på men märker du av någonting av det liv du levt innan bäbisen, förutom gamla vänner med gamla vanor? Mer fysiskt och psykiskt? Och hur ser det ut på den fronten nu? Alkohol? Tobak? Gräs? Du behöver såklart inte svara på någonting av detta men jag råkar ha den ovanan att se alla människors liv som sociala expriment, mitt eget är inget undantag. Tack för att du ger mig den enda blogg jag behöver! "
Ja du, Jesus. Jag märker av en hel del. Kroppen har fått ta en jävla massa stryk. På min senaste avgiftning tryckte de mig full av piller mot abstinensen men de funkade inte. En sköterska påpekade att "Du har kört sönder din kropp, det är därför inte tabletterna och sprutorna tar ordentligt. Inser du hur farligt det här är för dig om du skulle behöva sövning? Så mycket narkos är rent dödligt för en människa" och det är sant, jag klarar nästan hur mycket som helst och that's a BAD thing.

Sedan har jag mindre tics, jag snubblar på orden ibland när jag pratar, munnen liksom vill inte forma ordet och så blir det konstigt, men det har jag lärt mig täcka över. Att jag har frätskador på mina tänder efter år av hoppande under de där stroboskopen utan särskilt mycket föda i kroppen behöver väl inte nämnas, jag håller på och lagar dem nu, det kostar ett par tiotal tusen att göra det och jag är tandläkarrädd men det är bara att lägga sig i stolen och se glad ut.

Jag har också pajat en del av mitt närminne. Det är åren med MDMA och Ecstasy som snott lite av det och det gör inte saken bättre att jag har ADHD. Jag har små knep för att komma ihåg saker, som att koppla ihop dem med bilder (eftersom jag har bildminne) eller ord. Ibland äts saker upp totalt, som att jag börjar tänka på något annat när någon pratar och så missar jag hela dialogen. men det kan å andra sidan vara lite av ADHDn också.
Nu för tiden går jag ju dels på regelbundna drogtester och håller mig ren, dessutom har gräs eller hasch aldrig varit min grej, man blir så seg i skallen av den där skiten och jag är en människa som gillar tempo, fart och fläkt. Alkohol kan jag dricka, det är ingen fara med det - det har aldrig varit ett problem för mig. Jag dricker gärna något glas vin eller en iskall öl i skönt sällskap men mer än så är det inte. Tobak? Jag röker fortfarande. Det är den enda drogen jag inte vill göra mig av med. Så är det. Hoppas du fått svar på dina frågor!

Och till er andra: TACK för alla fina kommentarer! :)

Seeya soon, måste städa hemmet.
Ja just det, Bilden: Mitt nya hår.