Dan före dopparedan

Dan före dan.

Dagen då människor stressar sönder sig på gatorna som myror. Irriterade tanter står i grupp och skvallrar och gnäller av sig på Konsum och står i vägen, stannar var tredje meter utan att ens titta sig om, för att hälsa på någon. När man sedan nästan kör in i dem för att de utan förvarning bara stannat mitt i gången så vänder de sig om och käftar "kör inte på mig! Stanna lite nu!" (eh, var det jag som stannade mitt i gången? Har du en aning om hur många jag måste väja för som kommer i 180 pinn, stressade som as, och ska förbi?) Folk stressar med den perfekta julklappen. Andra människor är bittra och vill lägga sin ångest på en. Personer man bjuder in till julfest ångrar sig fast de lovat att komma. Folk håller sig undan och måste trugas för att de ska komma och hälsa på en på julafton. Så fort man nämner julen så hör man "Åh julen, det är bara ett jävla kommersiellt jippo och det köps å köps å köps å inget är bra och visste du att självmordsantalen ökar vid juletid?". En av mina närmaste släktingar sover ute och ringer och är bitter i telefonen. Folk är arga på varandra.

Jag hade så mycket julstämning för några dagar sedan och sen känner jag hur det bara rinner av mig. Men jag bekämpar det hårt. Jag har köpt en ursöt tomtekostym till Alexander och en fin tröja till mig själv. Ikväll blir det julfilm - Bridget Jones Dagbok, den innehåller massor av julstämning, har ett lyckligt slut där pojken får flickan till slut, och en av filmvärldens sexigaste filmkyssar med überheta Colin Firth (Han är så jävla het som butter människorättsadvokat!). Jag har köpt vinglögg, ska ta mig en kopp medan min Janson puttrar i ugnen, och betrakta mina inslagna julklappar, här ensam. Förhoppningsvis får jag iallafall pappa och syskonen över imorgon.

Så, God Jul på er därute. Till alla er ensamma vänner som sitter utan julmat och vänner på julafton, utan familj och kärlek; Ta er till Jakobsberg. Ni är välkomna. Och till er som inte kan ta er hit hoppas jag ändå att ni tar vara på den kärlek ni har. Kärleken är förgänglig. Ett år har du den, men nästa jul kanske den är försvunnen. Så lev här och nu, möt julen på era egna villkor. Det värsta du fruktar kommer ändå inte att hända, och gör det ändå det blir det ändå aldrig som du tänkt dig. Det kanske inte finns någon snö därute att göra lyktor av. Det kanske inte finns någon tomte. Men du har ett hjärta. Öppna det och sprid budskapet som julen ändå, trots allt, skall handla om:
Kärlekens.

Även om jag inte har någon att vara kär i, så lystrar jag till det och pussar mitt barn lite extra.