Svartvit ADHD-värld och "Made in Sweden"

Jag förväntar mig inte särskilt mycket av kvällspressen. Ändå blir jag frustrerad när de inte ens kan få en jävla bokstavsdiagnos rätt. Det är tydligen nån jävla ensam mamma-söker brutta som har ADHD, och det är inte det som är problemet, utan hur det beskrivs i Den Här artikeln:

"Ensam mamma söker"-stjärnan Nina Jingebrant, 29, har haft svårt att få livet och kärleken att fungera. För två år sen kom förklaringen. Nina diagnostiserades med adhd. - Handikappet gör att man ser allt i svart och vitt. Det kan vara därför som jag inte har träffat någon tidigare, säger hon."

Handikappet som gör att man ser allt i svart och vitt? Var fan fick ni det ifrån? Jag är helt med på individuella diagnoser och ett brett spektra av olika sätt att se ting beroende på individ. Men att generellt påstå att diagnosen i sig handlar om att man ser allting "i svart och vitt"? Heter det förresten inte "svart eller vitt"? För om man ser något i svart och vitt så är det väl för i helvete grått? Eller menar man att synen är svartvit, typ svartvit långfilm (om ändå så vore. Alla är vrålsnygga i svartvitt) eller vad fan snackar de om? Och vad har denna presumtiva svartvita syn med partners att göra? Kan man inte träffa folk då? Någon måste hon ju uppenbarligen träffat och hookat med då hon ju är ensam mamma? Vad fan är det de häver ur sig för skit?

Jag har ADHD. Jag har verkligen inte någon svartvit syn på saker, snarare ser jag oerhört många nyanser och skiftningar i allt och det är just det som är grejen. Jag kan se saker ur oändligt många vinklar. Samtidigt. Jag tänker i oerhört många steg. Detaljer. Helheten ur alla vinklar. Jag ser det. Jag har bara ett värdelöst närminne när det handlar om var jag lägger saker. Eller vad jag gjorde förra veckan. Eller tider. Jag har svårigheter med att behärska mitt adrenalinflöde. Jag åker serotonin-bergodalbana varje dag. Men jag är ändå jämnare än man tror, på utsidan. Men jag ser inte saker svartvitt. Inte ur någon av perspektiven jag resonerade kring. Klart att det finns folk som ser världen så också, men det är inte särskilt beskrivande för min diagnos. Inte alls. Jävla kvällspressen, ni är så otroligt oprofessionella. Inte ens en jävla ordentligt beskrivande mening kan ni få till. Om det nu är så att den specifika personen har ett svartvitt tänkande så kan det naturligtvis ha med diagnosen att göra. Visst kan det. Men att påstå att diagnosen i sig handlar om att man ser saker så, då är man fel ute. Det är ett koncentrationshandikapp, det är ju allmänt känt nu.

Så hur kommer det sig att Expressen missat det?

Fan, jag blir så jävla trött på klåpare. Ungefär lika trött blir jag när jag ser Tv4's "Made in sweden" på repris på TV4 Anytime. Fy fan vad trött jag blir på den där bortskämda jävla snorungen från däckfrabriken. (Kim Fransson heter han tydligen och hans blogg finns Här!) Han får i princip en karriär serverad på silverfat men han gnäller om artistisk frihet och avbryter nästan hela programmet mitt i trots att han tidigare gått med på att spela in skiten. För det första, att han har mage att sitta och jamsa emot en demonproducent som sålt en sådär 300 miljoner album, som vill hjälpa honom skriva en hitlåt.. Jag skiter faktiskt i om den där däcksnubben kan spela 113 instrument, jag tänker aldrig i helvete stödja hans musik, oavsett om det är Bagge / Carlsson (vilka jag diggar) eller han själv som spelat in skiten. Otacksamma snorungar till "artister" som sitter och snackar om vilken feeling det var på Woodstock 1969 när de själva är födda 1987.. alltså, det är så fruktansvärt pinsamt. Sedan att sitta och argumentera emot en människa som i princip Äger musikindustrin, och att hänvisa till sitt HJÄRTA när han vägrar spela in en singel som han en vecka tidigare sagt ja till? Varför det? För att han ska värna om sin integritet och motarbeta att bli en "produkt"? Men herregud, ALLA kommersiella artister är produkter. Vill man värna om sin integritet och styra allt själv kan man ju börja på samma ställe som alla andra. På småstadssyltorna, på pubarna och klubbarna. Giga ihjäl sig och leva på ingenting. Bo i en VanBuss och satsa allt. Men om man blir scoutad av ett produktionsbolag och ett gäng enorma producenter så har man för länge sedan passerat det stadie där man kunde kalla sig "äkta", vad det nu är. För jag fattar inte vad det är som är så jävla oäkta med musik man får hjälp med att skapa och marknadsföra. Jag hör ingen skillnad i "äkthet", och jag kommer fan aldrig att fatta det där, men tillbaka till ämnet.

Men PLEASE Kim, du gick ju med på att spela in programmet, de här människorna satsade mycket pengar i din promo, resor, styling, produktion, mat, hotell och du blev skjutsad och lotsad och presenterad och behandlad som någon jävla porslinsvas vart du än kom och sen kommer du och snackar om konstnärsskap och äkthet och hjärtan? Men please, don't flatter yourself. Du är inte ens charmig, inte snygg och låter som en fjunig Rod Stewart som försöker imitera Bryan Adams. Att det här bolaget satsade på dig var förmodligen din enda chans någonsin. Att sitta och bita den hand som föder en och inte ens bjuda på ett enda leende, eller ett enda livstecken bortom det släpiga uttalet och den ryckiga gångstilen och att sitta som en arrogant jävla snorvalp och kräva saker av folk och sen inte ge ett jävla skit tillbaka.. Dude, du är rätt fucked in this business. Hoppas jag.

Det är förhoppningsvis inte en jävel som kommer vilja jobba med dig efter det där programmet och det tycker jag att du förtjänar. Då kanske du kommer ner från din lilla piedestal och kommer in i matchen istället. Karriär är något man förtjänar, hur man gör det varierar. Det är inte så jävla svårt om du är beredd att åtminstone slicka rätt röv, vilket är det minsta man kan begära när man i princip får en musikkarriär serverad åt en på silverfat och ett liv som de flesta bara kunde drömma om. Men med en sådan där attityd är du bara ännu en svår, gänglig, övermusikalisk (och föga originell) småstadskille med taggig frisyr som önskade att han varit ung på 70-talet istället. Vill jag se sådana som du kan jag ta mig ned till första bästa biljardhall. Jag vill aldrig mer se dig på TV och tack och lov lyssnar jag inte på radio, förutom P3 Dans, och där slipper jag dig garanterat, så jag klarar mig fint. Men dyker ditt konstnärssvåra nylle upp i rutan igen, och serverar mig mer av ditt självupphöjda tonårsface, då kastar jag ut burken. Jag bryr mig faktiskt inte om att vissa människor blir kända och framgångsrika för att de har stora bröst och ler på rätt ställen. De är om något ändå långt mer intressanta än någon jävla däckjobbare med konstnärskomplex.

Ja, jag vet att jag orerar nu igen. Men jag kan inte med såna där människor, jag gör verkligen inte det. Jävla otacksamma snorungar.