Klippt och skuren Vlog

Jag försöker vlogga, men alex har en annan idé. NYTT: Första klippta filmen, inget mellansnack!

Blåfot i ilfart!

Åh vad kul det är.. (inte) att åka iväg till Astrid Lindgrens mitt i natten på grund av ett rivsår på en fot som plötsligt svullnat upp och blivit blått. Åh vad kul det är att få höra av elak fittkärring på jävla larmcentralen att man minsann ska ge barnen antibiotika efter VARJE jävla rivsår och att det skulle jag minsann ha "tänkt på" innan det blev panik och ilfart och svullnad. Åh vad kul det är att få betala 400 spänn taxi hem eftersom nattbussar och sån där lokal trafik skulle tagit oss tre timmar hem. Åh vad kul det är att komma hem och tro klockan är två men egentligen är hon tre eftersom de STÄLLT FRAM klockan en jävla timme och det har jag missat i min bubbla (jag lever utan TV). Åh vad kul det är att lägga sig tre för att gå upp igen och hämta medicin och älska alla. Not.

Men vad skönt att det "bara" var en begynnande infektion. Vad skönt att vi fick komma in snabbt, fick förstående läkare, fick penicillin och snabb behandling och fan vad skönt att jag får lägga mig. Ungefär. Nu.
Godnatt. Äntligen. (Och Alex mår bra, sover sött, kan stödja på foten och har fått alvedon och penicillin. Men han skrämde mig med en blå fot och en tröstlöshet av inte denna värld. Min lilla rackarunge!

En sak bara.
Det är när du åker i ilfart till barnsjukhuset mitt i natten och din bröstkorg snörs åt sådär hårt och du inte vet om du kan andas eller ej som du drabbas av den hemska, förbisvischande tanken "Hur skulle jag klara mig utan honom? Tänk om.." och när den känslan visar sig obefogad, igen, då älskar man att leva, och då kan lite förlorad jävla sömn kvitta. För mitt barn är friskt, förhållandevis, och kommer bli bra igen. Han har alla lemmar på plats, svullnaden kommer gå ned och han kommer inte mista en fot. Han ligger därinne i vår stora säng och snusar med Cléo som vakt vid fotändan.
Nu ska jag joina min lilla familj.
Natt.
Och tack, moder jord, alla gudar som finns, tack världen, tack änglar, för att jag fick ta hem ett barn idag som faktiskt kommer att bli frisk. Det finns föräldrar därute som inte fick åka hem, det finns föräldrar som fick chockbesked idag. Jag är inte en av dem. Vi är lyckligt lottade.

Jack & Lisbeth - Introduktionen

Så här är det va; Jag har ju en schizofren morsa, (det där var ett skämt, så skratta nu för fan) så litegrann personlighetskluven är jag väl ändå där inne någonstans? Och det stämmer, till viss del, men kanske inte riktigt så fullt som om det vore sjukligt. Jag har helt enkelt, lite till mans (och kvinns), lite småvrickade saker för mig härinne i min egen hjärna, dit ingen kan titta in. Så jag tänkte berätta om Jack och Lisbeth. De är personligheter som är en del av mig, personligheter som kommer fram lite då och då beroende på vad som sker omkring mig. Lisbeth är tanten i mig. Lisbeth vill dricka kaffe, äta hiskeliga mängder kaffebröd och tala illa om folk i allmänhet. Hon är både pryd och påstridig på en och samma gång och går inte alls bra ihop med Jack. Jack är mannen i mig. Han vaknar när han får syn på en snygg jeansröv och försöker övertala mig till att dricka öl och "släppa loss". Han sliter min blick åt alla kvinnors bakdelar mest hela tiden, och det uppstår ett jävla liv mellan honom och Lisbeth. Ungefär så här låter det i mitt huvud:

Jack: "DAMN vilket jävla ASS i den där röven alltså! Helt jävla insane! Fy fan, tänk dig henne på alla fyra.. "

Jag: "Va? Ja, i och för sig, hon hade snygga märkesjeans som smickrade hennes välformade bak, i give you that.."

Jack: "Välformad? Hon är som ett saftigt ÄPPLE som man bara vill ta en TUGGA AV!"

Lisbeth: "Men fy, vilket SPRÅK du för Jack! Sen ska jag säga dig att så jävla snygg var hon INTE! Vad fan äter kvinnan för att få den sådär jävla cirkelformad? valspäck? Dessutom såg hon minsann helt ovårdad ut i ansiktet, man kan ju fråga sig vad dagens kvinnor använder när de tvättar ansiktet? Stålull?"

Jack: "Du är bara avundsjuk för att du är en kollossal jävla snaskkärring! Kolla, halva jävla centrum vänder sig ju om efter henne! Henne skulle man fan smörja in med.."

Lisbeth: "Nu tycker jag att du håller snattran. Det fattar ju vem som helst att det inte är SUNT eller normalt att se ut som om man har uppblåsta ballonger i aktern och sedan ser ut som ett biafrabarn i övrigt! Då är det minsann mer sunt med rejäla kvinnor! Som har lite hull ÖVERALLT! Det är minsann bättre när det är jämnt fördelat.. apropå det, här är ett Wayne's Coffee, ska vi inte kila in? Kaffe är ju såTREVLIGT, och dom har SCONES! Titta! Titta! Chokladfyllda!"

Jack: "Håll käften kärringjävel. Kaffe latte med mjölk, sån där jävla smörja. Jag vill ha en BÄRS! och KALL ska den FAN vara också! Snaskkärringen ska inte ha mer späck idag! Och inte Loo heller, du fick henne att hetsäta en hel jävla kladdkaka i förrgår, kolla nu vad du har gjort, nu kommer hon aldrig kunna skaffa sig ett rejält ligg, med de där jävla monsterhöfterna! Inget blekmedel i världen och ingen jävla kräm kan dölja det faktum att hon förvandlas till en valross och det är DITT jävla fel!"

Jag: "Kan inte ni två lägga ner? Vi ska HEM, vi ska inte ha vare sig kaffe eller alkohol, och for your information, jack, så har jag faktiskt gått NER 27 kilo!"

Jack: "Du skämtar med mig? Lilla snippan, med den där sortens förnekelse kommer du inte få kuk förrän tidigast 2012"

Lisbeth: "Nu tycker jag att du är elak, titta på flickstackarn, kraken har ju dålig självkänsla, och du gör ju inte saken bättre!"

Jag: "Jag har inte dålig självkänsla!!!"

Jack: "Det är rätt, sätt ner foten åt den där kärringjäveln! Vi ska hem och lyssna på RAMMSTEIN tills grannjävlarna hotar med vaktbolag och polis! Vi ska terrorisera dom jävlarna, dom ska fan HA för att dom har mage att vara under 30 och aldrig lyssna på ordentlig musik!"

Lisbeth: "TRAMS! Vi ska hem och lyssna på ABBA! Åh, den där underbara filmen, Mamma Mia! Lay all your loooove ooon meeeeee!"

Jag: "Lisbeth, sjunger du ABBA i mitt huvud nu?"

Lisbeth: "Äh, tyst med dig flickebarn, det är goa låtar och sånt förstår inte en snärta som du"
(Jag och Lisbeth börjar sjunga på Mamma Mia - versionen av "Lay all your love on me")

Jack: "DU HÄDAR! DU HÄDAR MOT DIN EGEN SORT! DIN FÖRRÄDARE! SKA INTE DU FÖRESTÄLLA VARA EN TECHNOFJOLLA?!VA?! VA?! Du, jag ska fan ta och hjärntvätta dig nästa gång du tar dig i kragen och går ut på krogen! jag ska ge dig minneslucka så det skvätter om det, du vet aldrig vem du kommer vakna med dagen efter, hör du det, technofjollan?! Jag ska ge dig en mörbultare du sällan glömmer! Du behöver en karl och det NU!"

Jag & Lisbeth i kör, överens för en gångs skull: "HÅLL SNATTRAN NU JACK, ANNARS BLIR DET MAMMA MIA RESTEN AV DAGEN!"

Fattar ni vad jag har att göra med? Så här håller dom på, varenda jävla dag i hövvet på mig.
Någon dag senare, efter lite.. umm.. Armin Van Buuren -lyssnande (harkel) är jag återigen på språng efter att ha matat A. Nu är vi istället på väg till det absolut värsta stället att ha med sig dessa två; Till beroendemottagningen. Ni kanske tror att det är busenkelt att bara trava in där och ta sin medicin? Tänk om.

Lisbeth: "Jaha, ska de inte komma och hämta oss snart? De där jävla människorna vet minsann inte hur man rör på arslet!"

Jack: "Och det vet du? Vi kan ju för inåt helvete inte gå en meter utan att du ska ha den här jävla brudjäveln till något jävla konditori! Du vägrar ju gå en meter utan minst tre dagars fettdepåer lagrade!"

Jag: "Kan inte ni två vara tysta, bara i fem minuter? jag ska BARA in och hämta min medicin och lämna det där jävla pissprovet, kan ni unna mig fem minuters lugn och ro?"

Jack: "Bah! Pissprov! det är fan det närmaste du har kommit en annan människa med byxorna nere på ÅR!"

Lisbeth: "Nej DÄR har du fel! Det var den där gången för några månader sen.."

Jack: "Du menar den där gången då hon KUNDE haft sex men sedan bangade ur på grund av KÄNSLOR? Javisst, det räknas ju! Vem fan BRYR sig om KÄNSLOR! Att hon ens tror att hon har möjligheten att välja bort djungeljuice för att hon ska gräva ner sig i något känsloträsk är tamejfan ofattbart! Pumpa och dumpa! Det är vad jag alltid har sagt.."

Jag: "Och vi minns alla de tiderna då jag lät DIG styra, Jack, ska jag behöva påminna dig om förnedringen vi råkar på i stort sett varje vecka när vi möter nån på stan som jag inte minns att jag lekt vågrät mambo med för att du tyckte att jag skulle "släppa loss" sju dagar i veckan för några år sen?"

Lisbeth: "Åh, men den där senaste puddingen HOPPAS jag verkligen, för din egen skull att du haft sex med, det räknas även om man inte minns det, smulan!"

Jack: "Det är inte sant. Det man inte minns har inte hänt. Och en gång är ingen gång, och två gånger är inte heller några gånger så länge man inte haft publik"

Jag: "Måste ni ha mig till att sitta och tänka på sex i precis ALLA jävla viktiga lägen som tänkas bara kan? Fattar ni hur OSEXIGT det är att lämna urinprov? Det SISTA jag vill tänka på när jag träffar mina drogbehandlare är fan det! kan ni inte bråka om hur fet jag har blivit istället?"

Jack: "Givetvis inte. Det är Lisbeths favoritämne, jag lever fortfarande på hoppet att någon blind, dövstum karljävel ska förbarma sig över dig"

Lisbeth: "Nu är du ohövlig, Jack, det finns GOTT om män som är ute efter henne! Det ska du veta, att det finns en för alla!"

Jack: "Mmm, och honom har hon ju som bekant redan både träffat, parat sig med och förlorat, så där sprack din teori"

Jag: "Jag tänker inte lyssna på er. Lalalalalalalalala"

Lisbeth: "Äsch, se det så här, du visar ju röven för folk här tre gånger i veckan och de pratar fortfarande med dig!"

Ja, ni hajar. Fortsättning följer. Jag lovar.

PS: Lisbeth vill att ni ska lyssna på den här. Jag måste hålla med, det svänger alldeles för mycket. Jag varnar för att det är fruktansvärt beroendeframkallande musik som alla kan lyssna på, och ni kommer att komma på er själva med att ha den här på repeat hemma när ni väl börjat. Det här är det ENDA jag lyssnat på i tre dagar nu, med lite avbrott för Rotersand (!), Armin Van Buurens senaste "state of trance"-update och den där jävla Infinity som var förra veckans repeat. ÅTERIGEN: Jag tar INGEN SOM HELST ansvar för de vilda sång och dansnummer som uppstår i era vardagsrum då ni slår på den här. Om ni dansar som krattor, dra för helvete ner persiennerna.

Mini-update

Damn vad jag fyndat på loppisar de senaste dagarna. Min sabla digicam har ett dött batteri så jag kan inte föreviga dessa fynd, men jag ska finna på råd! I detta nu ska jag och Bubberiet ta oss en promenad till Rusta i Barkarby för lite seriös tapet - och - färgspaning. Livet är underbart just idag; vi har haft en aktiv vecka hittills och jag tänker inte gå ner i varv. Man måste fan passa på när man har energi. Jag har också shoppat reafynd till Alex för nästan ingenting. Ett Burberryskärp för småknoddar som Bubb för ynka 75 kronor, det kallar jag för rea. Älskar Burberry, det är brittisk landsbygd, oljerockar och gedigenhet, tidlös design och dessutom otroligt könsneutralt. Idag ska vi invadera Barkarby, och vi gör det gående! Jag har faktiskt latat mig lite med träning och mat på senare tid, jag har tryckt i mig kladdkaka och gud vet vad, nu måste jag kompensera detta tröstfrossande med en rejäl bensträckare. Återkommer. Dessutom har jag en provrecension för TheCritics.se att slänga iväg. Vi får väl se om de hissar eller dissar mig.

Stålmadame

Ja, jag VET att Stieg Larsson är död. Kan jag inte få skriva en enda minigrej och DET, av ungefär typ 1000 jävla ord i en krönika, ska ni kommentera. Fattar ni vad jag menar nu? Kommentera artikeljäveln eller låt bli. Jag VET att han är död. Men det hela passade ganska väl in, då jag kom att tänka på hela konceptet "Män som hatar kvinnor" and so on. Ni är inte enkla att ha att göra med.

Och för övrigt är jag redan grinig idag så jag ska sluta skriva nu. Jag har varit runt på loppmarknader efter en stringhylla. Istället hittade jag kitchiga lampor, en kökslampa för taket, en underbar väggbonad från 70-talet till Alex med djur på, och ett par helt galna gardiner. Några gröna dessertfat slank ned i korgen också, fan, det är ju så jävla billigt på loppis. Dessutom är jag mer eller mindre uppväxt på loppisar då min mormor var i "branschen" så jag har rätt bra koll på vad som är värt och inte. Du som frågade om stilfrågor och frågelåda - kör på för fan, jag svarar på allt i frågeväg. Faktum är att jag pratar gärna om precis allt, utom en enda sak och det är sex. Alltså för egen del. Jag anspelar inte på sex, jag använder mig inte av lättklädda bilder för att locka läsare och jag pratar inte om sex, men det är många som söker på sådana grejer när de hittar hit via google. De blir nog fett besvikna. Jag har till och med sett sökningen "Loo Lönnroth + nakenbilder" i min statistikmodul och det fick mig full i skratt. Ni kan ju leta efter såna, för några sådana har aldrig tagits på mig, även om några ex kommit med förslaget, men det är liksom inte min grej. Dessutom är jag mycket snyggare med kläder på.

Mitt nya hem börjar ta form. Jag hittade även en stålmadame (en sån där kvinnokropp i stål man hänger kläder på) för 50 kronor! Jag bar den genom centrum och såg förmodligen ut som en idiot, men anyway, jag är supernöjd. Imorgon ska jag handla tygfärg och väggfärg. Fan, det är alltså så här det känns när man får bestämma själv? Jag ska aldrig mer bo ihop med någon annan än Alex.

Som sagt, fråga på, och nu vet ni att jag vet att Stieg Larsson är död, så vi kanske kan hoppa över det och glida in på själva ÄMNET istället, eller hur?

Linda Skugge - Del II

(Notering: Jag har valt att länka till bilderna på Linda istället för att använda dem i min blogg. Naturligtvis av copyrightskäl och annat trams. Men de är en viktig del i själva inlägget, så beskåda dem ändå genom direktlänkarna så ni fattar vad jag pratar om. Tack! Jag vill också "varna" för att texten blev en aning lång, men det gick inte att korta ner det mer helt enkelt. Citaten fyller ju förstås en del plats, och jag har valt att ta med dem i sin helhet på sidan så att det ska bli enklare att läsa texten flytande istället för att ständigt behöva återgå till artiklarna i fråga. Naturligtvis är alla källor länkade.)

Som ni vet så ilsknade jag till rejält på Linda Skugge i förra inlägget. Detta ilskeinlägg angående en av hennes krönikor kretsade mycket kring min frågeställning hur en kvinna kan kalla sig feminist och ändå bete sig som ett slödder gentemot andra kvinnor. Sedan fick jag ett tips av en Läsare , där nya uppgifter framkom. Linda har alltså avsagt sig feminismen redan 2006, vilket jag naturligtvis inte researchat tillräckligt kring, och jag ber att få korrigera och be om ursäkt för just den felande formuleringen. Nu har jag dock läst upp mig ordentligt, och, visst, det här är då verkligen ingen hatblogg mot Linda, och det kommer heller inte att bli. Det är heller inte hat jag hyser mot den här.. motsägelsefulla ursäkt till skribent. Det är.. det är tamejfan helt jävla obeskrivligt. Döm själva:

I Den Här Artikeln (läs gärna hela, det är helt sinnessjukt) får vi alltså förklaringen till varför Linda, år 2006, "slutade kalla sig feminist". Om hon därmed "hoppat av" feminismen eller ej framgår inte. Saxat från artikeln:
"Efter att jag gjort "Fittstim" omfamnades jag av ett massivt kvinnokollektiv där jag aldrig nånsin känt mig hemma. Jag fick en massa åsikter pådyvlade. Jag blev Feminist och enbart Feminist i allas ögon. "Fittstim" stängde snarare en massa karriärdörrar för mig. En massa jobb gick förlorade, för mycket få vill anställa nån som de tror är en högljudd och konstig typ som dessutom klär sig dåligt och aldrig sminkar sig."

I den inledande texten gör Linda paralleller till "tuttbimbos" och det faktum att de för evigt är stämplade som pantade för att de vikt ut sig. Sedan hoppar hon raskt till det faktum att det är samma sak när man är feminist, och där har vi alltså en del i det hela. Vi kan alltså dra en första delslutsats: Linda slutade definiera sig som / kalla sig feminist eftersom hennes karriär gick i sank, och en viss typ av kvinnor omfamnade henne som en medsyster. Detta ville alltså inte Linda. Linda kände också att hon hade svårt att få en fast anställning eftersom arbetsgivarna automatiskt utgått ifrån att hon var osmakligt klädd och osminkad på arbetet. Budskapet är kristallklart; Linda vill göra gällande att kvinnor som inte sköter sitt utseende enligt den förespråkade normen, med välsminkat ansikte och moderiktig klädsel, har ingenting på arbetsmarknaden att göra. Vi får detta ytterligare bekräftat lite längre ned i artikeln, där Linda fortsätter:

"Det folk tror att jag gör är att färga håret svart, spar ut kroppshår, aldrig sminkar mig, går i högljudda demonstrationståg (jag har aldrig gått i ett sånt i hela mitt liv), att jag engagerar mig i ideella feministnätverk, att jag skriker och gormar och debatterar med alla människor jag träffar, att jag är gratis"

För det första så har Linda sedan tidernas begynnelse, långt innan hon blev en präktig morsa från förorten, gjort en grej av att färga håret svart och vara "alternativ". Ska vi ta en titt på Linda i begynnelsen? HÄR finns en alldeles utmärkt schablonbild av den kvinna hon uppmanar alla unga tjejer att INTE vara, för med ett sådant utseende får man ju inget jobb. Vi minns ju alla dessa världsfrånvända attacker mot samhället och dess stereotypa normer som friskade upp kvällstidningarna i begynnelsen av hennes karriär. På den absolut senaste bilden jag sett på henne, i CHIC, that is, är hennes hår lika korpsvart som synden, skriker och gormar gör hon rätt duktigt. Jag vet inte vad hon menar med det sista som refererar till att folk tror att hon är "gratis". Åsyftar hon en karriär skild från hennes så kallade skrivande, eller handlar det trots allt om att folk i grund och botten inte vill betala några större summor för att låta henne dra ner deras mediaimperium i smutsen? Vi fortsätter med finalen, det som sannerligen "väcker känslor" och "skapar debatt" (se förra inlägget):

"När jag träffar skolelever så rusar en massa utstyrda småbrudar fram och frågar, "hur ska vi tackla att vi blir kallade manshatande feministhoror" och "alla snackar skit om oss bara för att vi är feminister". De vill ha stöd i sin utsatta situation som dårpippis. Jag tycker så synd om dessa sjukt utspökade brudar. De har svartfärgat hår, gärna med slingor i starka färger, superkorta luggar, crazy frisyrer, svarta och röda kläder, punkrandiga strumpbrallor, en massa pins med kommunistslogans på, sotiga ögon och i allra värsta fall, kritvitt puder och påmålade "tårar". Man vill bara springa fram till dem med en tvättlapp och be dem tvätta bort all den där skiten. Det är inte coolt att se ut så där, ni sabbar bara för er själva. Ingen kommer ta nåt av det ni säger på allvar. Era lärare kommer att behandla er sämre, ni kommer inte få några jobb. Ni förstör för hela er kommande karriär genom att kalla er feminister. Alla utgår från att Feminister jobbar gratis för att de "brinner" så. Alla utgår från att en Feminist är en hopplös bråkstake och såna håller vi långt ifrån oss. Dessutom "vet ju alla" att Feminister är tokiga så dem tar vi inte på allvar. Är detta nåt att eftersträva, tjejer?"

Under tiden för den här artikeln hade Linda genomgått någon form av "Normis-makeover". Se Bilden Här! Med en rosa tröja, den klassiska urfärgen representerande det kvinnliga, feminina släktet och ett koppartonat hår i kombination med en, vad man säkerligen skulle benämna som en "sparsam, smakfull sminkning" har hon hastigt övergett sin Morticia-inspirerade look som vi vet verkligen inte stått särskilt mycket i vägen för en krönikörsplats på en av Sveriges största kvällsblaskor, utgivningen av 11 (!!!) böcker (fullständig samling kan ses HÄR) och ett idogt frilansande i X antal blaskor, sedan 1993. Makeovern och möjligtvis en ny livsinsikt, manifesterar ett extremt påhopp gentemot unga, vilsna flickor på jakt efter sig själva, flickor som Hon själv. Hon byggde hela sitt varumärke på det korpsvarta och det bleka, det avvikande och den "Fuck you här kommer jag, ta mig som jag är eller Fuck off"- attityd hon tjänat som mest pengar på. Flickor som läst tonårsrosade ångest/emo/tonårsboken "Saker under huden" som är en slags hämnd gentemot de släktingar och bekanta som utsatt henne för diverse oförrätter. Tjejer som läst "Det här är inte en bok" (omslag HÄR, ta en ordentlig titt) och känt igen sig i hatet, ilskan, tonårsångesten, tjejer som känt igen viljan att slå tillbaka och göra uppror, tjejer som lyssnar på ångestladdad musik och färgar håret svart. Tjejer som vill VARA som Linda. Och då klappar hon plötsligt till dem i ansiktet med öppen handflata och en bild på sig själv i blekrosa cardigan med rosett och proklamerar "Det är inte coolt att se ut så där, ni sabbar bara för er själva. Ingen kommer ta nåt av det ni säger på allvar".

Knappt tre år senare är hon tillbaka i sina gamla ideal, uppstyrd i svart gothklänning och korpsvart hår, spacklad som Ronald McDonald på julafton med enorma, röda läppar. Hon är blek som ett lakan som kontrast till allt det svarta och röda, och attackerar modekloner för att de inte är individuella nog. Det är svårt att vara kvinna och samtidigt göra Linda nöjd, det är ju en sak som är säker. Hon talar 2006 direkt till oss "tjejer" och menar alltså att vi helt enkelt ska "acceptera" att ingen vill anställa oss, inte ens som skribenter, om vi ser för utspökade ut, men det går verkligen fetbort att folk tror att vi är otrendiga, osminkade och orakade under armarna. För det går inte för sig att en kvinna av idag har rykte om sig att se vare sig sjavig eller har "kritvitt puder". Hon blickar hånflinande ut mot den kvinnliga massan och förvisar oss till sminkbordet och de kvinnliga idealen som en måttstock för vår seriositet.

Snabbt skutt till 2009: En helt ny approach, där hon går tillbaka till sitt Familjen Addams-inspirerade, svartfärgade jag , och börjar attackera tjejer för att de är alldeles för trendiga och läser Elin Klings blogg. Men det där håret, det är tamejfan ingenting annat än svart, och det var också så hon såg ut de första åren av sin så kallade karriär. Ja, fram tills dess att feminismen sabbade hennes välsminkade rykte och målade ut henne som en social reject utan en ordentlig eyeliner i badrumsskåpet, för en sån, det fattar vi ju alla kvinnor, herregud, en sån kan man helt enkelt inte vara. Och den hudton jag ser på den bilden är allt annat än tanspreyad. Det är ju för fan nästan så att hon smälter in i den vita bakgrunden. Och här, ladies and gentlemen, krackelerar bilden av vår tids absolut mest älskade och hatade skribent i fogarna och faller därefter som ett välsminkat korthus.

Personligen har jag aldrig känt något större engagemang för Skugge, i alla fall inte sedan hon fick mellannamnet "Norrman" och blev på tjocken. Hela sensationen med henne försvann när hon sällade sig till moderskapet. Hon skriver att hon blev inbjuden i någon slags kvinnogemenskap, en gemenskap där hon minsann aldrig hört hemma eller velat in i när hon blev feminist (nota bene att detta var alltså en av nackdelarna med feminismen. Gemenskapen! Denna hopplösa gemenskap! Ja, det är i sanning ett samhällsproblem att det finns kvinnor som håller ihop, eller hur Linda?) Det är ironiskt att hon säger det, för hon påminner mig på pricken om alla missunsamma radhus/gårdskärringar jag ser och hör varje dag. De där som ringer soc på en kvinna i grannskapet för att hon inte delar deras passion för skitsnack och som inte färgmatchar träningsoverallen på ungen. Nog är hon med i en kvinnogemenskap alltid, och de kallas kärringar. Det finns en hel del kärringar med snopp också, för den delen, men tyvärr är det tuttbärare som i allmänhet belastas för denna egenskap, eller skall jag säga - detta tillstånd?

Vad jag finner så jävla sorgligt är att det verkligen sitter, och har suttit en jävla massa tjejer, kvinnor och säkerligen en bunt män också, som verkligen hejat på Linda eftersom hon var avvikande, en frisk fläkt från normen med en kraftig verbal knytnäve mot samhället. Och så är allt bara en bluff. Denna f.d feministiska förebild - en levande jävla bluff. Lika levande och äkta som Ronald McDonald, hennes make-upförebild.

Jag vill, till sist, länka en artikel (med tillhörande Goth-bild! Se och Njut!) från 2007, där Linda gör gällande att hon skall sluta blogga på Expressen (vilket hon senare gjorde, och startade därefter sin alldeles egna blogg. Var skillnaden ligger vet jag inte, förmodligen var det dags för ännu en omvärdering av åsiktssamlingen, en reboot i karriärens namn, måhända?) Med anledning av allt "hat" i hennes kommentarsfält. Artikeln avslutas med följande ord, på frågan om hon vet vilka som döljer sig bakom de anonyma IP-nummer som skriver dessa elaka kommentarer:
"Nej, det är det som är så otäckt. Det är ett visst gäng som ägnar sig åt skolgårdsmobbing. De går på alla som sticker ut"

Och det är ett uttalande jag faktiskt, innerligt tror på. Jag tror verkligen att Linda i det här enskilda fallet vet vad hon talar om. Man känner sina egna löss på gången, heter det väl.
Touché Linda.
Touché.

Linda, far åt helvete!

Jag insåg precis nu att min blogg ser helt annorlunda ut i IE än den gör i Mozilla. Jag använder ju Mozilla Firefox, därför att det är en mycket lättare och mer snabbladdad webbläsare och för att den helt enkelt är bättre än Microsoft tungviktare som tar upp 80% jävla CPU. Jag rekommenderar alla att använda MF istället, för den är fan så mycket enklare och min blogg ser snyggare ut i den. När ni väl bytt kommer ni inte tro era ögon, helt enkelt. Men det var inte det jag skulle snacka om idag. Nu ska jag orera!

Sedan sist har jag gått och retat upp mig på Linda Skugge. Den där krönikan hon skrev i den där tjejtidningen, CHIC.. Hon får jävligt mycket positiv respons på sitt fantastiska kåserande och det, är i mina ögon, det mest överskattade, överbetalda jävla skitsnack jag någonsin läst. (Vänta bara, jag blir bara mer och mer förbannad ju längre ner du kommer).
Hon skriver bland annat (krönikan tycks inte stå att finna på nätet) att hon varit inne i City. Tydligen är detta som någon slags exotisk upplevelse för henne eftersom hon spenderar all sin tid i förorten. Och det hon fick syn på när hon strosade i city chockade henne tydligen så till den milda grad att hon tar på sig rollen som någon jävla överhög domare. Hon rackar ner på unga tjejer som ser "likadana ut" och säger att någon borde talat om för dem att de inte ser kloka ut eftersom de bär likadana herrkavajer (oversize) med uppkavlade ärmar (!) (Man kan ju fråga sig vart hon har varit någonstans?) Hon skriver sedan något om att "Har ni ingen heder? Ingen dignity?" (är inte det samma sak, Linda?) eftersom de unga "modeklonerna" som "Läst Elin Klings blogg lite för många gånger" (tydligen gillar hon inte fröken Kling heller, undrar varför?)tydligen inte har någon skam i kroppen så som de ser ut. Därefter berättar hon att hon minsann varit ute i FÖRORTEN och gjort en ansiktsbehandling OCH köpt en kräm för 900 kronor (!!!) och stolt proklamerar hon att detta hade minsann kostat henne över 2000 kronor i City. För i City, där finns "modeklonerna", tjejerna som läser modebloggar, ser likadana och inte kloka ut och tydligen har de ingen heder heller, som inte fattar själva att de kan spara 1100 kronor på att åka ut till förorten och smeta in fejan istället. Hon skriver något i stil med att "När ni får syn på en som ser likadan ut som ni" (i krogkön eller vad det nu var) "Mår ni bra då? Känner ni att ni har hittat hem då?".Hon rackar ner på unga tjejer utifrån hur de ser ut och ser ner på kvinnor hon inte träffat, eftersom de tydligen inte är originella nog att passa hennes värld av mångfald (förorten) där alla är unika (Läs: Hon). Hon avslutar sedan med att hon minsann trivs bra i förorten, där "Alla kör Älskade Volvo V70" (?!) och tar hand om sina barn (!) (Tydligen tar alltså inte cityborna hand om sina barn utan denna förmåga är helt och hållet förborgad förortsfolket, alltså Hon själv) och la-la-la vad allt är bra.

Och det där, det fick mig att koka. För om man läser http://www.lindaskugge.se/cldoc/linda/aktuellt/1646.htm den länken, så finner man ett intressant litet citat:
"Det känns bra att inte helt släppa debattbiten då jag är så bra på det. Och i CHIC får jag skriva för unga kvinnor, en viktig och spännande målgrupp (..)"
För det första, Linda. Du är inte ett dugg bra på debatt. Den där krönikan jag läste, den är ingen debatt. Det är en jävla monolog där du talar om för folk att du är bra och dom är dåliga, punkt slut. För det andra: Att du ens har mage att kalla dig själv feminist. Du jamsar om ditt liv i förorten som om alla människor i förorten är någon slags perfekta individualister, och sätter dig på höga hästar där du inte hör hemma. Du har en så nonchalant och dryg attityd och det absolut första du gör, för att tala till din målgrupp, som du i ditt uttalande jamsade om var så jävla viktig, är att trycka ner dem. Varför är du så förbannade på andra kvinnor? Har du blivit bedragen med en modeklon, eller vad fan är det frågan om? Varför blir du så pissed off på någonting du uppenbarligen inte förstår dig på? Jag vet att Linda blev mobbad i skolan, för det skriver hon om i flera krönikor. Jag blev också mobbad i skolan, inte fan snear jag ur på unga tjejer med likadana kavajer för det?

"hej, jag heter Linda, jag färgar håret svart och en gång var jag en deprimerad tonåring som skar mig i armarna, men sen skaffade jag mig en karl och ett gäng barn, blev förortsindividualist, bitter och grinig, och nu ligger jag i skilsmässa, så det är fan lika bra att alla mår lika dåligt som jag!" det är vad jag läser. Det är inte så jävla konstigt att feminister får dåligt rykte som hon beter sig. Det är inte konstigt att vi betraktas som frigida, bitchiga, överlägsna Besserwisserhyndor när hon bemöter en viktig kvinnlig målgrupp med att tala om för dem att de inte har någon heder för att alla handlar på samma ställen. So what om unga tjejer vill ha den väskan som deras kompis vill ha? Vad spelar det för roll? På vilket jävla sätt skulle de sakna heder för att de inte ser ut som Linda? (Jag vill då RAKT inte se ut som Linda) Hur FAN kan du sitta i en tidning för unga tjejer och få betalt för sådant nedlåtande jävla DRAVEL? Att du inte SKÄMS, Linda! Jag trodde faktiskt att hon stod över såna där grejer, jag gjorde verkligen det. Jag har förbluffats över att hon fått betalt för att skriva sån jävla smörja i många år, men här är verkligen droppen. Det här är alltså vår största, svenska feministiska förebild av idag, tillsammans med Belinda Olsson och packet? Nu måste något göras. Så här kan vi fan inte ha det.

Man kan också läsa ett citat från länken ovan som speciellt fångar mitt intresse: "Chefredaktör Charlotta Flinkenberg är stolt över att Linda Skugge väljer att skriva regelbundet i CHIC:– Lindas texter och åsikter väcker känslor och vi är glada över att få någon som inte stryker medhårs utan vågar ryta ifrån."
Jaha, så ni hade alltså tänkt er att göra reklam för alla dessa väskor och kavajer och puderdosor i 58 sidor, som är mode just nu, för att i varje nummer avsluta med ett "ryt" från Von-Oben-Bruttan Skugge där hon talar om att modekloner inte har någon heder och det är minsann pinsamt med tjejer som följer det senaste? Är inte det lite motsägelsefullt? Och Charlotta, det är en fin tanke med att vilja ha en krönikör som sticker ut, men exakt vad fyller det för moraliskt syfte att hon "väcker känslor" genom att trycka ner samma målgrupp som ni riktar er till? Hur fan TÄNKER ni? Att "våga ryta ifrån" är att uppmuntra unga tjejer till att våga ta för sig. Att ryta ifrån är att försvara och att ha en tanke med vad man skriver om. Att ryta ifrån är att gå emot en negativ ström och få folk med sig. De enda "känslor" som Skugges så kallade "åsikter" väcker är för inåt helvete ren jävla aggression.

På bilden i tidningen är Linda klädd i en svart, åtsittande designertrasa och ett par Manolo Blahnik-liknande skor, förmodligen är de direktimporterade till den fantastiska förorten. Kanske kördes de hela vägen fram till Rinkeby Galleria med en Volvo V70. Hon har lockat håret och bär ett rött läppstift. Jag tycker inte att hon ser särskilt jävla individuell ut. Lite Dita Von Teese-komplex, fast fulare, och med nån slags "Jag var goth / emo / whatever en gång i tiden men nu är jag vuxen och seriös och har översatt min stil till vad som kanske passar min ålder".

För övrigt; Allt är verkligen inte bra i förorten. I förorten blir man kallad Svennehora av stora gäng på halvkriminella, stökiga ungdomar som driver runt (jag ser då inte någon som faktiskt TAR HAND om sina barn, som Linda påstår, eller är det en SPECIELL förort Linda tänker på?) och det är mycket möjligt att en ansiktsbehandling OCH en kräm kostar 900 kronor men det skulle inte jag veta något om eftersom jag är ensamstående mamma och inte har råd att lägga en lax på lite jävla kräm och ansiksmassage i en kvart. I förorten är allting grått och betong och små nerbajsade hundrastgårdar. I Förorten är alla människor klädda exakt likadant, i mjukisbyxor och puffjackor. I förorten ser alla familjer likadana ut. Men poängen är, att de ÄR inte likadana för det. Människorna innanför dessa puffjackor och designerkläder som Linda rackar ner på, är individer av kött och blod som precis som Linda och alla andra, vill passa in och finna sin plats i samhället och världen. För Linda och hennes bittra jävla attityd är det för sent för länge sen, men både modeklonerna och puffjackorna har goda chanser att slippa bli sådär jävla förbittrade, svarta och nedlåtande. Att "ryta i och väcka känslor" handlar i mångt och mycket om att ifrågasätta samhällets styre och hur ett samhälle är uppbyggt, inte att angripa människor som inte gör någon skada genom sitt beteende. Att angripa en grupp för att de handlar fel är en sak, men att angripa en grupp unga tjejer för att de handlar sina tröjor på samma ställe, vad fan vill man med det, förutom att odla än mer impopularitet för sitt varumärke?

Jag hoppas CHIC gör det enda rätta och kastar ut fröken Skugge med huvudet före. Jag kommer då aldrig köpa tidningen igen, för jag stödjer inte såna plastfeminister som Linda. Jag stödjer inte hycklare och dryga bitterfittor som tror att de är så mycket mer annorlunda och bättre än alla andra för att man har ungar och en "egen stil" (egen stil my ass). Och jag stöttar då rakt inte en kvinna som skriver för en sådan känslig jävla målgrupp som unga kvinnor faktiskt är, tar på sig rollen som någon självutnämnd jävla polis, och talar om för dem att de gör fel. Hon hånar dem för vad de har på sig. Det luktar vuxenmobbing lång väg. Och såna jävla så kallade "feminister" ska fan inte ha betalt för sitt vidriga beteende. Sätt Skugge på Sourze, och låt henne betala för att få skriva. Mer än så är hon fan inte värd.

Och ni andra: Köp inte tidningar där skugge medverkar. Hon ska fan inte ha betalt för att trycka ner folk. Det finns politiker och komiker till sånt.

Less. Igen.

Ja, jag vet, jag är skittråkig just nu. Jag flyttar och jag spenderar hela dagarna med att städa efter att ha packat. Fan vad mycket skit man drar på sig egentligen. Och sen tänkte jag att "Ska jag ta och blogga om det eller det kanske?" Men det är nog så, att jag tappat sugen lite.
Jag har skrivit om det förr, och ja, mitt liv har förändrats. Förr var jag mer naiv, mer explosiv och mer ute hela nätterna och ställde till med helt sjuka grejer. Det är skönt för egen del att det inte är så längre. Men de senaste månaderna har jag mer och mer insett att, för att jag ska få mitt läsarantal att växa, så måste jag skriva om saker jag inte vill skriva om, jag ska vara sådär menlös och sockersöt och INTE skriva om någonting som skapar debatt, inte nämna att jag är feminist, jag ska inte bli förbannad och "orera", jag ska helt enkelt skriva menlösa, dyslektiska "hej jag är en snäll mamma som gillar barn och titta det här åt jag till lunch"-inlägg, gärna med tips på vilken mascara ni ska köpa. Och ju mer jag försöker anpassa mig till vad folk vill ha, ju mer kliver jag av från det jag är och det som den här bloggen gick ut på från början.

Jag ska erkänna; Jag skriver inte i bloggen när jag blir arg längre. Jag skriver inte när jag retar mig på något. Jag skriver, men ångrar mig. Jag TÄNKER efter när jag ska skriva, och ändrar texten i efterhand för att den ska bli mer diplomatisk så jag inte trampar folk på deras ömma, självgoda jävla Svenssontår. Jag försöker förnöja, men resultatet blir att jag blir tråkig. Och då skriver jag inte som jag själv längre. Det är inte Looiskt.
För det är inte Looiskt att vara menlös. Det är inte Looiskt att bry sig om att jag inte är något som jag ändå inte vill vara. Jag har gjort det här för att förändra och försöka nischa mig själv men resultatet har istället blivit det motsatta. Från början har mitt skrivande handlat om att väcka folk ur sin slummer, det har handlat om att kasta lite hundraprocentig verklighet i ansiktet på medelklassens små zombies som alla springer omkring med skygglappar och kör "Jaha, vadå ansvar inför andra? Vadå ansvar inför världen vi bor på? Skiter väl jag i, jag sköter mig själv, samhället gör ändå aldrig nånting för mig. Fy fan att mina surt förvärvade skattepengar går till det här eller det här", etcetera etcetera in i all evighet. Det har handlat om att visa att, så här är verkligheten utanför era skyddade perspektiv, så här kan man också tänka, det här är vad som försiggår utanför era murar. Jag vill bryta av folks fördomar. Jag vill bredda vyerna. jag vill hitta en mellanväg mellan manligt och kvinnligt där jag känner att jag hör hemma. Jag vill ge en annan bild av beroendeproblematik. Jag vill ge en annan bild av de människor som folk tror helt fel saker om. Det var mitt ursprungliga motiv men nu känns allt så jävla.. hopplöst.

Varför det? Varför blir det så här? Jo, jag satt och funderade på det när jag läste Fejdans blogg, som gläds åt vilka fina kommentarer hon får. Klart att jag får fina kommentarer ibland, men ni skulle se de kommentarer jag INTE publicerar. Det är missunnsamma svennar, som skriver att jag aldrig skulle klara av en utbildning eller fixa det ena eller det andra (vad fan ni nu vet om det? Ska jag kopiera mina slutbetyg från nian och BEVISA att jag är grym på att plugga?), till människor som skriver att jag i princip borde bli av med min unge, sådant samhälles avskräde som jag är med tanke på min bakgrund. Flera drogfria mammor än jag har bloggar, men de blir enbart hyllade för sin duktighet. För de är rätt snälla, väna och skriver som om de är krönikörer för någon jävla söndagstidning. Safe, inte för mycket, inte för uppseendeväckande, inte för politiskt, inte för mycket känslor (för om man visar att man är arg så "orerar" man ju som en galning, tydligen), lite mat här, lite dagsrapporter om absolut ingenting. Och då tänker ju jag att "Aha! Det är alltså DET folk vill läsa!" och så skriver jag sånt. Och då blir jag TRÅKIG!

Jag vet inte vad jag ska ge er längre, för det känns som att det inte spelar någon roll längre. Jag har tröttnat, och det är inte första gången. Håller jag hopp för ett jobb eller utbildning så skriver jag inte ut det här. Som det är nu så håller jag INNE med så jävla mycket känslor och tankar och händelser, sånt som tidigare DEFINIERAT min blogg, för jag är rädd att få skit för det! Jag är rädd att mitt idiotiska jävla ex ska läsa nånting och börja telefonterra mig med sina psykgrejer igen, jag är rädd att folk ska trycka ner mig, och jag är rädd att inte vara tillräckligt. Det är lätt för er att skriva "Men bry dig inte om dem", det är inte ert liv som är On The Line här. Det är inte ni som ska behöva bli sårade och det finns en gräns för hur stark jag är. Det sista jag behöver, nu när mitt liv börjar ordna sig till det bästa, är att få skit för minsta lilla grej. Jag är så jävla mycket mer skör än jag ens vågar viska. I Varje jävla inlägg får jag i princip inleda med ett aggro försvarstal och små klausuler för vad ni EVENTUELLT kan komma att skriva som svar för att värja mig, för att jag inte orkar. Jag kan inte skriva om sånt jag bearbetar och sörjer, som de senaste två åren, som satt djupa jävla spår i mig. Jag kan inte skriva att jag FORTFARANDE är så paj efter mitt förhållande med Alex pappa att jag går omkring och hatar mig själv och ser ner på mig själv och känner det som att jag fan aldrig kan släppa in en man i mitt liv igen, för då läser HAN skiten och ringer och härjar om att jag inte har RÄTT att berätta om mina känslor. Det spelar ingen roll hur jag gör och det gör mig ARG! SÅ JÄVLA ARG!

För vad fan har ni för rätt att döma ut mig? Vad har ni för jävla RÄTT? Folk säger "Ja men vadå, om man skriver på internet får man ju räkna med.." - Jaså? Ska jag alltså skriva för att svin ska kunna trycka ner mig då, är det det du menar? Det är en sak att diskutera åsikter. Det är en sak att ifrågasätta det jag skriver med argument. Men de här anonyma jävla kommentarerna där man BARA vill tala om för mig att jag är värdelös och dum i huvudet och inte förtjänar att leva (varför? Vad fan har jag gjort er?), det är dom jag blir trött på. Ni anar inte, jag får minst tre i veckan men jag orkar inte publicera skiten. Det blir bara bråk. Jag försöker tiga ihjäl den eller de personerna som gör så men det funkar tydligen inte. Nu kan jag välja; Lägga ner eller ändra på det här. Och jag vill inte överge min blogg. Mitt LIV finns ju här! Den är ju MIN! Det här är mina tankar! Ingen annans!
NU är det slut på de här lama jävla hemmafru-inläggen. I fortsättningen tänker jag skriva vad fan jag vill, och får ni frispel då så stänger jag helt enkelt av kommentarsfunktionen. För jag använder den här bloggen som ett verktyg att saluföra mig själv, och den här bloggen betyder mycket för mig. Det finns fyra års utveckling, blod, svett och tårar i den. Det finns tusentals tankar och omvärderingar i den. Den är MIN, och helt ärligt ska ni vara tacksamma för att jag ger er mitt liv så här naket, och dessutom gratis. Det är NI som ska uppskatta att jag vågar gå ut med saker som andra inte vågar tala om. Jag representerar många exmissbrukare, jag representerar min egen lilla grupp, som kanske inte kommer till tals så ofta. Och det ska vara fan i det att jag ska låta mig nedslås av att jag inte skriver menlösa saker som är såpass lagom att ni kan smälta det till eftermiddagsfikat. För det är inte sådan jag ÄR. Och vad jag ska göra åt alla er som retar sig så fruktansvärt på mig, för att jag är den jag är.. Ja, jag vet inte. Gå och bråka med någon som förtjänar det. Men något menlöst, dumsnällt, dyslektiskt jävla mähä kommer jag aldrig att bli, för det är inte jag. Vill ni ha en jävla modeblogg med närbilder på mina tuttar kan ni ju vänta, och vänta lite till.

Öppna Förskolan-update

Varsågoda! Uppdatering på Öppna-förskolan-bruttorna. Vloggar eftersom jag för närvarande har skrivkramp.

Äh!

Hopplös helg. Känner mig som kanin instängd i bur. Avskyr verkligen helger nu för tiden, alla mina kontakter blir avklippta och det finns ändå inget att göra av helgerna. Förutom att gå runt i kaoset och försöka packa.
Känns just nu som om alla jag känner umgås med varann och har kul men jag är inte inkluderad eller tillfrågad. Blir sur och stött. Känner mig knappast som jordens mittpunkt men tycker ändå att man kan få en förfrågan nån jävla gång utan att jag ska behöva fixa saker för att få folk att ses. Saknar mina vänner, men de har alltid annat för sig, eller så är det alltid dålig timing. Livet förändras när man får barn, men hade ingen aning om att folk skulle behandla en som spetälsk.

Har varit extra klumpig hela helgen. Snubblar hela tiden på saker, och då får jag adrenalin och blir arg. Alex och jag varit ute på promenader och tittat på folk. Alltid kul att se vad folk har på sig, absolut bästa behållning av promenad. Mötte tant med fjäder i hatt, mkt otippat. Jag och Alex har en lek, fast egentligen är det jag som har den och alex är liksom med. Vi samlar poäng på våra promenader. En hund ger tex ett poäng. Ett manligt gaypar ger fem, för de är så vansinnigt söta. Tanten med fjäder i hatt föll under "ovanlig klädkombination / icke förortsk-utstyrsel". Alex fick syn på en fågel, den såg himla märklig ut, den var så fjuttig och liksom.. alldeles rufsig, grå med lite blått i. Ingen aning om art. Den kanske hade rymt från något zoo för den såg ovanligt bortkommen ut. Försökte fråga fågeln var den kom ifrån, på olika språk (fast min spanska är verkligen risig måste jag säga) men fågeln stirrade på mig som om jag var dum i huvudet. Hur som helst så enades vi om att fågeln kunde falla under "djur som inte hör hemma här"-kategorin. Tre poäng! Totalt 23 poäng på gårdagens promenad, alltid något.

Våningen ser ut som helvete. Saker överallt. A hjälper mig packa, men han packar åt fel håll. Jag packar ner och han packar upp och tar till annat rum. Hittar tex trosor under spisen. Eländig och allt grått. Skulle träffat annan kompis idag men kan inte ta hit folk som det ser ut. Man skäms ju. "Hej, jag har ADHD och ska flytta. Ensam. Det syns va?" påbörjade projekt i varje rum och ofullständigt packade lådor, men vafan, jag tappar stinget så lätt och är så avledbar så jag tittar på "sanningens ögonblick" istället på femmans Webb-TV. Vilka idioter som sitter och berättar att de varit otrogna mot sina partners i TV och allt vad det är.

Nu promenad och handla dagens mat. Funderar på vad man ska laga, känner mig oinspirerad, ingenting kommer till hövvet. Blev arg häromdagen på idotisk Linda Skugge-krönika och Vloggade om det men la aldrig upp den. Osäker på om den är nåt att ha, som vanligt så är det bara jag som har åsikt. Linda skugge ska skiljas nu har jag läst. Jag tycker inte synd om henne. Det är såna som hon som gör dålig reklam för feminister. Att man orkar gå omkring och vara så självrättfärdig hela dagarna och ha så mycket att klaga på, det borde belönas med diplom. Än värre är att hon får betalt för att vara bitter och nedlåtande, ungefär som Bert Karlsson. Båda två tycker jag borde satsa på annat, mindre offentligt jobb. Trött på bittra, nedlåtande typer efter att bla ha blivit orättvist behandlad av fittig receptionist på JärfällaHus-kontoret. Överallt är folk bara sura. Inget vidare kul socialt klimat.
Äh, nu skiter jag i det här.

Sådär.
Nu går jag iväg och skriver lägenhetskontrakt. Vi sköt på det eftersom jag var tvungen att dubbelkolla med alla inblandade först. Men nu är tapeten vald och jag ska skriva mitt namn på ett papper som ger mig en lägenhet.

YES!

Svartvit ADHD-värld och "Made in Sweden"

Jag förväntar mig inte särskilt mycket av kvällspressen. Ändå blir jag frustrerad när de inte ens kan få en jävla bokstavsdiagnos rätt. Det är tydligen nån jävla ensam mamma-söker brutta som har ADHD, och det är inte det som är problemet, utan hur det beskrivs i Den Här artikeln:

"Ensam mamma söker"-stjärnan Nina Jingebrant, 29, har haft svårt att få livet och kärleken att fungera. För två år sen kom förklaringen. Nina diagnostiserades med adhd. - Handikappet gör att man ser allt i svart och vitt. Det kan vara därför som jag inte har träffat någon tidigare, säger hon."

Handikappet som gör att man ser allt i svart och vitt? Var fan fick ni det ifrån? Jag är helt med på individuella diagnoser och ett brett spektra av olika sätt att se ting beroende på individ. Men att generellt påstå att diagnosen i sig handlar om att man ser allting "i svart och vitt"? Heter det förresten inte "svart eller vitt"? För om man ser något i svart och vitt så är det väl för i helvete grått? Eller menar man att synen är svartvit, typ svartvit långfilm (om ändå så vore. Alla är vrålsnygga i svartvitt) eller vad fan snackar de om? Och vad har denna presumtiva svartvita syn med partners att göra? Kan man inte träffa folk då? Någon måste hon ju uppenbarligen träffat och hookat med då hon ju är ensam mamma? Vad fan är det de häver ur sig för skit?

Jag har ADHD. Jag har verkligen inte någon svartvit syn på saker, snarare ser jag oerhört många nyanser och skiftningar i allt och det är just det som är grejen. Jag kan se saker ur oändligt många vinklar. Samtidigt. Jag tänker i oerhört många steg. Detaljer. Helheten ur alla vinklar. Jag ser det. Jag har bara ett värdelöst närminne när det handlar om var jag lägger saker. Eller vad jag gjorde förra veckan. Eller tider. Jag har svårigheter med att behärska mitt adrenalinflöde. Jag åker serotonin-bergodalbana varje dag. Men jag är ändå jämnare än man tror, på utsidan. Men jag ser inte saker svartvitt. Inte ur någon av perspektiven jag resonerade kring. Klart att det finns folk som ser världen så också, men det är inte särskilt beskrivande för min diagnos. Inte alls. Jävla kvällspressen, ni är så otroligt oprofessionella. Inte ens en jävla ordentligt beskrivande mening kan ni få till. Om det nu är så att den specifika personen har ett svartvitt tänkande så kan det naturligtvis ha med diagnosen att göra. Visst kan det. Men att påstå att diagnosen i sig handlar om att man ser saker så, då är man fel ute. Det är ett koncentrationshandikapp, det är ju allmänt känt nu.

Så hur kommer det sig att Expressen missat det?

Fan, jag blir så jävla trött på klåpare. Ungefär lika trött blir jag när jag ser Tv4's "Made in sweden" på repris på TV4 Anytime. Fy fan vad trött jag blir på den där bortskämda jävla snorungen från däckfrabriken. (Kim Fransson heter han tydligen och hans blogg finns Här!) Han får i princip en karriär serverad på silverfat men han gnäller om artistisk frihet och avbryter nästan hela programmet mitt i trots att han tidigare gått med på att spela in skiten. För det första, att han har mage att sitta och jamsa emot en demonproducent som sålt en sådär 300 miljoner album, som vill hjälpa honom skriva en hitlåt.. Jag skiter faktiskt i om den där däcksnubben kan spela 113 instrument, jag tänker aldrig i helvete stödja hans musik, oavsett om det är Bagge / Carlsson (vilka jag diggar) eller han själv som spelat in skiten. Otacksamma snorungar till "artister" som sitter och snackar om vilken feeling det var på Woodstock 1969 när de själva är födda 1987.. alltså, det är så fruktansvärt pinsamt. Sedan att sitta och argumentera emot en människa som i princip Äger musikindustrin, och att hänvisa till sitt HJÄRTA när han vägrar spela in en singel som han en vecka tidigare sagt ja till? Varför det? För att han ska värna om sin integritet och motarbeta att bli en "produkt"? Men herregud, ALLA kommersiella artister är produkter. Vill man värna om sin integritet och styra allt själv kan man ju börja på samma ställe som alla andra. På småstadssyltorna, på pubarna och klubbarna. Giga ihjäl sig och leva på ingenting. Bo i en VanBuss och satsa allt. Men om man blir scoutad av ett produktionsbolag och ett gäng enorma producenter så har man för länge sedan passerat det stadie där man kunde kalla sig "äkta", vad det nu är. För jag fattar inte vad det är som är så jävla oäkta med musik man får hjälp med att skapa och marknadsföra. Jag hör ingen skillnad i "äkthet", och jag kommer fan aldrig att fatta det där, men tillbaka till ämnet.

Men PLEASE Kim, du gick ju med på att spela in programmet, de här människorna satsade mycket pengar i din promo, resor, styling, produktion, mat, hotell och du blev skjutsad och lotsad och presenterad och behandlad som någon jävla porslinsvas vart du än kom och sen kommer du och snackar om konstnärsskap och äkthet och hjärtan? Men please, don't flatter yourself. Du är inte ens charmig, inte snygg och låter som en fjunig Rod Stewart som försöker imitera Bryan Adams. Att det här bolaget satsade på dig var förmodligen din enda chans någonsin. Att sitta och bita den hand som föder en och inte ens bjuda på ett enda leende, eller ett enda livstecken bortom det släpiga uttalet och den ryckiga gångstilen och att sitta som en arrogant jävla snorvalp och kräva saker av folk och sen inte ge ett jävla skit tillbaka.. Dude, du är rätt fucked in this business. Hoppas jag.

Det är förhoppningsvis inte en jävel som kommer vilja jobba med dig efter det där programmet och det tycker jag att du förtjänar. Då kanske du kommer ner från din lilla piedestal och kommer in i matchen istället. Karriär är något man förtjänar, hur man gör det varierar. Det är inte så jävla svårt om du är beredd att åtminstone slicka rätt röv, vilket är det minsta man kan begära när man i princip får en musikkarriär serverad åt en på silverfat och ett liv som de flesta bara kunde drömma om. Men med en sådan där attityd är du bara ännu en svår, gänglig, övermusikalisk (och föga originell) småstadskille med taggig frisyr som önskade att han varit ung på 70-talet istället. Vill jag se sådana som du kan jag ta mig ned till första bästa biljardhall. Jag vill aldrig mer se dig på TV och tack och lov lyssnar jag inte på radio, förutom P3 Dans, och där slipper jag dig garanterat, så jag klarar mig fint. Men dyker ditt konstnärssvåra nylle upp i rutan igen, och serverar mig mer av ditt självupphöjda tonårsface, då kastar jag ut burken. Jag bryr mig faktiskt inte om att vissa människor blir kända och framgångsrika för att de har stora bröst och ler på rätt ställen. De är om något ändå långt mer intressanta än någon jävla däckjobbare med konstnärskomplex.

Ja, jag vet att jag orerar nu igen. Men jag kan inte med såna där människor, jag gör verkligen inte det. Jävla otacksamma snorungar.

Tapetvlog

Ja, vafan. Ni får en till Vlog. Bara för att jag hade så jävla mycket att säga idag. Den här handlar dock om ett lite mindre seriöst ämne. Nämligen tapeter.

Vlog + MSN / Facebookraggare

Och medan jag ändå var inne på det spåret så vill jag faktiskt meddela en sak.
Facebook är ett nätverks-verktyg. Man letar upp folk man känner och som man känt och samlar dem och frågar dem vad de gör nu för tiden utan att behöva ringa. Det är supersmart. Man lär också känna sina vänners vänner via applikationer och rapporter och kan luta sig tillbaka i snokandet utan att behöva engagera sig nämnvärt. Men en sak retar jag mig på och det är de människorna som inte fattat det här, utan tror att Facebook är nya spraydate.

Häromdagen fick jag en av alla dessa märkliga vänskapsförfrågningar. Jag kände inte igen snubben och vi hade inga gemensamma vänner. Han kände ingen jag kände och vi hade inte ens samma nätverk. Jag skickade ett mail till honom och frågade försiktigt "Förlåt om jag är glömsk, men jag känner inte igen dig? Har vi träffats? Om vi har det ber jag om ursäkt, jag har ju lite dåligt minne". Han svarar kortfattat tillbaka någon dag senare:
"Hej, nej, vi har inte träffats, vi känner inte varandra". Punkt. Inget mer. Inget "men jag skulle vilja lära känna dig" Inget "Men jag är en kille som.." INGET! Bara det!
Till svar skrev jag "Förlåt, men varför skickade du en vänskapsförfrågan?" (Han hade dessutom sökt efter mig via "söka efter vänner"-verktyget, så alltså kände han till mitt namn och sökte efter mig. Han ville ju alltså nånting.) och fortsatte med "Förlåt, men jag vill ju veta vem jag har på min vänlista, jag menar, om jag ska vara vän med nån vill jag ju att vi ska ha pratat iallafall? :)" (observera den glada smileyn!) till svar får jag ett kortfattat:
"Ja men förlåt då".

MEN VAFAN! Vad är det där för ett svar? Ska jag vara tankeläsare? Det är som om någon kommer fram till en och ställer sig bredvid utan att ens försöka skaka hand och står där som om vi känner varandra. När man försiktigt undrar vem personen är blir han STÖTT över att man frågar. VADÅ förlåt? Kan du inte svara på frågan istället? Varför ville du bli kompis med mig? Letar du medvetet upp folk som heter Loo och blir kompis med dem? Tyckte du att jag var snygg eller hade du läst något jag skrivit? Hur ska jag kunna veta? Jag ställde dig en jävla fråga, dickwad! "Ja men förlåt då" är inget svar!

På det hela taget är jag allergisk mot folk som skickar vänskapsförfrågningar utan att ens ha pratat med mig. Det händer ofta, på alla communities och är lika fräckt som att gå fram till en främmande människa och ta för sig i den personens chipspåse. Jag är också allergisk mot folk (läs: killar) på nätet som skriver "Hej tjejen vad sexig du är kan jag få din MSN? Puss!". För det första: Här pussas inget! Jag känner inte dig, jag pussas inte med vem som helst. För det andra; Let me get this straight. Du vill ha min MSN. För att du tycker att jag är sexig? Vad ska vi prata om då? jag känner inte ens dig! Det är samma sak som att gå fram till en främmande person på stan och säga "Fan vad snygg du är, kan jag få ditt telefonnummer?" och inte ens försöka starta en konversation.

Många tycker ofta att internet inte är samma sak som IRL, och att man inte ska ta "saker på så stort allvar" på vad folk säger till en på webben. De har tydligen otrevliga, kåta alter egon på nätet och i verkligheten är de riktiga helyllemänniskor. Om man tar illa upp av deras beteende får man höra "amen vadå, lever du ditt liv på nätet eller? Ta inte allt så seriöst". Jag är likadan på nätet och IRL och jag säger ingenting på nätet som jag inte kan stå för IRL. Och jag behöver inte ha ett otrevligt alter ego i kontrast till min "vanliga" personlighet, så jag fattar naturligtvis inte dealen. Jag ser det som att de här människorna försöker skapa en jävla ursäkt till att få bete sig som idioter genom att håna oss som tar internetkonversationer seriöst. I vilket fall som helst så nobbar jag alla som bara vill ha min MSN utan att ens försöka peka på vad och om vi har något gemensamt eller inte ens kan komma på en bättre motivering än att jag är sexig. För om man inte ens i initialskede kan lägga ner lite tid på att göra reklam för sig själv och komma med något intressant, så är man nog inte så jävla mer intressant på MSN heller.

Och som svar på en av mina kommentarer på föregående videoblogg, så kommer här Feminism For Dummies. Min värld, mina argument.

Upphittade vårtecken - 1

Fejdan har varit ute och spanat efter vårtecken. Jag hittade mina utanför Mariakyrkan i Jakobsbergs centrum den 25:e Februari, men jag publicerade dem tydligen bara på Facebook och inte här. Nåja, här är de iallafall. De är så envisa de små plantorna så de kämpar sig upp ur SNÖ. Naturen är verkligen kraftfull.

Till Salu!

Jahopp. Nu har utförsäljningen av mitt liv börjat! (Haha!)

Först ut är ett skötbord!
http://www.blocket.se/vi/20509635.htm?ca=11_s

Nästa ut är Soffbord, TV-bänk och Soffa!
http://www.blocket.se/vi/20511114.htm

Cosmo-kvinnor

Nu kommer den, äntligen. Er utlovade Vlog! Sorry for the delay! Håll till godo.