On Hold

Status Quo har inte förändrats sedan sist jag skrev. Ingenting har förändrat sen sist jag skrev förutom min inställning, men det är ju i sig också en förändring. Men skitsamma, inget jävla deep talk för idag, idag ska vi bara snacka om ytliga grejer alltså, svenskt nog ska vi inte gå in på några som helst jävla vågade prylar - tänk om vi störtar ned döda, rodnar eller kommer till insikt, det vore ju för jävla illa.
Helgen flyter fram i någon slags vardag; Jag lagar mat, städar undan lite, sitter vid datorn, umgås med O som är min helgsambo och som provocerar mig till någon slags vansinne precis hela tiden. Jag är inte van vid det här men jag faller mig in i någon slags assymetriskt jävla system där jag liksom gör allting på automagik (åh vilken ordvits!) utan att tänka efter.

Just nu händer det mer i mitt liv. Nästa vecka fyller alexander 2 år, på Tisdag den 19:e Januari faktiskt. Samma dag ska jag också ha möte med metadonteamet som ska bestämma hur min vårdplanering skall se ut framöver, den 20:e blir det PET-röntgen på KS och den 25:e blir det läkarsamtal med min huvudläkare. Det känns som om någonting nytt börjar, men jag vågar inte hoppas förrän jag gjort min röntgen. My life is on hold until then, eller - mitt hopp är on hold.

Ingenting mer att rapportera @ the moment, jag ger er mer när orden vill strömma.
Det gör de inte nu, de är stopp. de finns liksom inte. Det kommer inte ut.
Nothing.