Inför new year bash

Tack för din beställning.Här är all information om din resa.
Stockholm C - Malmö C 2005-12-30 (Fredag)
Avgång: 06:20 Ankomst: 10:46 Total restid: 04:26
Byten: 0
Avgång Ankomst Färdmedel-----------------------------------------------------------------------06:20 Stockholm C 10:46 Malmö C X2000 521Vagn 2, Plats 51, Fönster Kupé -----------------------------------------------------------------------
1 Vuxen à 485,00 SEK, Just nu 1 klPRIS DENNA DEL: 485,00 SEK


485 kronor för en 1klassbiljett till Malmö dagen innan nyår? tack, det var som hittat. Bokad och klar och så var nyåret ordnat. Jag har sovplats, kavaljer till eventuellt festande och kontakter så nu ska det fan vara i det att jag har nyåret överstökat. Jag vet att det är tidigt men man kan aldrig vara nog förutseende. Jag vill härifrån. Jag avskyr stockholm. Jag är så less på det här förbaskade stället att det inte finns mer.Så. Pendeltåget mot Kungsängen, klockan är 12:55 och jag är försenad till skolan vilket är mer en regel än något slags undantag, så det är egentligen bara en faktaparentes. Jag sitter i vanlig ordning med mina hörlurar tätt kring huvudet för att utestänga allt buller från omgivningen, folk är rent utsagt förjävliga på att tjattra högt och jag orkar inte lyssna på dumma människor, eller deras skrikiga jävla ungar som skriker, eller tonåringarnas hormonella tjut då de ränner mellan vagnarna som om det vore något slags erkänt nöje. Jag betraktar dom däremot ganska noga där jag sitter med mitt personliga soundtrack i öronen, men det vet de förstås inte. Unga, hårdsminkade tonårstjejer med canada goose-jackor och säsongens pälsklädda mockastövlar som de slaviskt knöglat utanpå sina tajta fornarinajeans. Långt hår som de kastar och slänger med, mörkare botten med lite tätare ljusa slingor. Och dofter, dessa dofter. Jag har alltid fascinerats något vansinnigt av det faktum av att de här tjejerna alltid doftar parfym, och det tycks sitta i på ett sätt som jag aldrig någonsin lyckats med. Dyra schampodofter, parfymer och tuggummi. Det är de tre dofterna som genast kännetecknar en ung tonårsflicka. Och de stojar och tjoar med sina axelremsväskor, de kastar sig ned på sätena och tjuter till. De hävdar sig mot varandra i sina grupperingar, det är ju så där det går till men det skulle du aldrig få dem att erkänna.Och jag sitter med min musikbubbla och sneglar på dom genom tågfönstrets spegling samtidigt som allt mer lantliga miljöer passerar utanför, det blir mer öppna fält och träd och mindre betong och viadukter och jag har väl en fyra stationer kvar att åka och jag känner mig inte det minsta stressad för det här är liksom min tid på dagen. Pendeltåget är stället där jag får vara ensam, men bland människor, och det är så idealiskt. Jag låser in mig i mitt resande, mitt glansögda spejande vid fönsterplatsen ger mig någon slags sinnesro som jag inte får någon annanstans. Människor som kliver av och på, de ler, går hand i hand, stojar och för en hel massa oväsen men jag hör inget av det där. Jag får tillåtelse att betrakta dom som på en lite undangömd sorts piedestal och då och då trillar jag ner i mina oplanerade tankehål. Små minnesbilder. En och annan hastig ihågkommelse. Då och då studsar hjärtat till, för jag tycker mig ofta se människor jag brukade känna, människor jag vet att jag inte skulle klara av att möta på det här viset, och världen liksom rinner av sin egen skärmbild i ett nästintill fruset ögonblick då jag fixerar blicken. Kort därpå låter jag hjärtat återgå till sin ordinära rytm eftersom det förstås är en synvilla. Ännu en gång har verkligheten spelat mig själv schack matt. Och tåget rullar som aldrig förr och människorna kliver på och av och slutligen också jag. Fem sex minuters gångväg till skolan, uppför den slingriga vägen kantad av höga ekar, ekar som nu börjat falla och smulas sönder i stora stycken vid kanterna. Och därefter går jag på autopilot en hel dag, med en ständig känsla i bröstet som aldrig riktigt lägger sig att vila. När jag återigen sluter hörlurarna om huvudet är det eftermiddag, jag kliver av på centralen och vinkar av medåkande klasskompisar. Djupt andetag och öka farten mot spärrarna, högsta volym och kryssande genom horder av människor, total isolering mitt i folkmassan – the irony of it all.Men ni malmöiter som spenderar ert nyår i malmö kan ju höra av er lagom till klockan klämtar, för i år kommer mrs. Gonzo ner med sin suitcase full of dreams och skakar om i burken.