Theatre Convent

E-type snurrar igång dagen och det är mycket som skall göras,ringas, administreras, ordnas med och trixas med. media är den tredje statsmakten och kärleken är död. Kom alla, ska ni få se vad vi har åt er! Josåatt. Igår var jag, M+J och Steve på Lika för lika på dramaten och det var helt okej faktiskt. Dramaten är märklig. Det är som detta gigantiska ställe fullt av människor som alla skall se på olika pjäser och det finns tre sorters människor som ser på teater: Det är de gamla damerna, som gör detta som ett slags spex, de tycker det är så FINT att se teater och kultur och de har egentligen föga aning om vad som sker på scenen och helt oförmögna att se att teatern egentligen spottar dem i ansiktet, för en rollbesättning i den styrkan, de gör lite som de vill. De spelar över (för gallerierna), de spelar under, de mumlar och de vrålar passionerat efter varandra men ingen av de här tanterna fattar vad som sker. För de är upptagna med att insupa den KULTURELLA andan och dricka svindyr ramlösa i pausen. Sen har vi de kulturella kulturjournalist-typerna. de sitter och ser ut som karikatyrer av kulturjournalister, jag skämtar inte! Det är svart polo och hela kitet. Det är rödvin i stora Hallen och glasögon och intellektuell hårknut.

Observera att jag låter lite som hon Sigrid när jag säger det. ”Hååårknuuut”. Jag vet inte var de kommer ifrån och hur de mår men jag är nästan säker på att jag såg Ulrika knutsson igår och bara en sån sak, jag menar, hon är kulturjournalism personifierad, ni vet, hela den där marimekkostilen med något slags designat, gigantiskt ostron runt halsen, silvergrått hår i halvlång page (tillräckligt långt för att sättas upp i KNUUUTEN men tillräckligt kort för att vara BEKVÄÄÄM) och om de är av den fysiskt större modellen (vilket Knutsson är) så har de någon slags PK-märkt Designsjok på sig. Observera att dessa sjok, i motsats till vad man kanske kan få för sig, inte är inhandlade på indiska. Nej, nej. det här är svindyra saker i marimekko-anda och jag lovar dig att det ska vara själve fan om inte tygfabrikören är rättvisemärkt och det är lokala odlare på kaffebönan de dricker till kaffet. Det är det stuket. In case you are wondering. Och den tredje gruppen, det är den homogena grupp unga människor som blivit ditsläpade av sina ledare och lärare och jag vet inte vad mer. De står och tittar storögt och försöker desperat FÖRSTÅ vad de här andra håller på med och jag förstår dom, för de är fan de enda normala därinne. Teater ÄR konstigt, och alla som någonsin känt folk inom teatern, eller en skådis, vet att teatermänniskor, de är tamejfan inte kloka. De driver ju med hela jävla etablissementet. Det är ju så att man blir tårögd vilka genier de är. För här betalar folk skitmycket pengar för att få se en hel bunt människor framträda på nivåer de inte är förmögna att förstå och i princip så får de ett stort FUCKYOU i ansiktet. Men de fattar det inte och det är genialt. Eller är det bara jag?