Kronärtskockans heliga sändebud

Jag hade en underbar dag. Jag gick upp 6:00 och klarade det. Jag hann med tåget mot Kalhäll 07:25. Jag lagade mat med klassen och allt blev asgott. Vi hade det supernice. Klockan nio sjunger någon på min telefonsvarare vilket gör mig om möjligt ännu gladare, jag menar, komma här och sjunga. Det är ju underbart. Jag var lycklig och glad hela förmiddagen. Snön faller över stockholm, det är julvitt överallt och ljusen blinkar i takt. Det är vackert, vackrare än något jävla arrangerat vykort. Armand van helden sjunger i takt (my my my my , how did we ever get this way? where's it gonna go?) där jag pulsar genom snön med mina nya nikeboots från Holland. They've got it all, de är made for snow. Jag pulsar på i takt med den dunkande basen och bara njuter, det kan inte ta slut. Jag hoppar och studsar på matlagningen, jag känner basen i hela jävla själen. Jag har den bästa måndagen ever. Hem till mormor efter matlagningen och dricka kaffe och stråla mot mormor. Mormor ler åt mig, jag pratar som jag inte gjort annat. Vidare till stan, in på flipperhallen, slamdunka i rampen och så dyker M upp, han är som ett sändebud hela han. Vi har någon slags positive energy-flow och pratar så att det fyller hela rummet. På vägen hem köper jag kronärtskockor och inlagda vitlöksklyftor, champinjoner och sparris till en maffig sallad. Jag dansar i snön till My my my och The cure följer upp med Lullaby och sen kommer förstås Rob D med Clubbed to death följt av Delerium - serenity. fy bövelen vad bra det är.


Efter att ha kollat upp saken så är det naturligtvis samma bolag som har hand om både Conjure One, Delerium och Frontline assembly och det är klart, it makes sense när man tänker efter. Sen att Conjure One och Delerium dessutom styrs av en och samma musiker; bara en sån sak. Det hade man kunnat räkna ut. Folk skulle säkerligen jämföra det här med exempelvis Sasha och John Digweed men det håller jag inte skvatt med om. Digweed aka Bedrock är klart en egen kung utan den där förjävla uttjatade, komersiella Sasha. Sasha kan gå och lägga sig på samma sätt som Ian Van Dahl och Van Helden när Digweed verkligen dunkar igång, jag menar, bara klassikern heaven scent är liksom mastodontutklassare. Men nu var det inte det jag skulle prata om.

Jag blev på fett bra humör av att hänga med M. Jag tänker kräva en repris å det snaraste.
Åh, fatta vilken sallad jag gjort. Ni skulle drägla om ni visste.