Elektrik Shock
-Idag kommer Quirin till Sverige, och jag sitter hemma och väntar på Signalen. Har varit en lugn helg, har inte gått utanför dörren, bara druckit lite vin och sett på TV och diskuterat webbsida med lotts mamma. Det är skönt att inte göra någonting, men som jag sa till Liselott isag; Jag måste få ett arbete. Jag känner mig så förbaskat inproduktiv och det känns inte som att jag får ett resultat på det jag gör. Jag skriver en jävla novell till min lärare och allt jag får av henne är "Ja, det är väl bra men du gjorde uppgiften fel" - HON gav mig direktiv via mail och via de andra eleverna, hur fan ska hon ha det nu då? De andra fick nya uppgifter och jag kom fram till henne för att få den också, med nya direktiv. Hon sa nonchalant "du får fråga dom andra" fast hon vet hur det "gick" förra gången. Jag vill göra riktiga saker,(med riktiga resultat) jag vill redigera, jag vill sätta typsnitt, jag vill utforma gränssnitt och grafiska jävla underverk, jag har fan inte tid att sitta på ett jävla dagis. Jag vill träffa människor och samordna och planera och skriva saker i kalendern och foga samman arbetslag och bli delegerad verkliga uppgifter. Jag behöver ett verkligt samarbete, en fast fog, en verklig utmaning, för gudarna ska veta att det var länge sedan jag fick en uppgift där jag tänkte "Ojdå, hur fan ska jag göra det här?" och det är just sånt som gör en Loo, det är såna saker som formar hela konceptet. För helvete.
Nu vet jag vad ni tänker; jag hör hur ego-anklagelserna haglar. Men hör här; Ni vet när toastmastern håller tal på en tillställning? Och hur ofta de inleder med "Ja, jag är ju inget vidare på att hålla tal.." eller "Tal har ju aldrig legat för mig riktigt men jag ska försöka ändå!" och så skrattar alla sådär hjärtligt och en lugnare och mer välvillig inställning infinner sig. Klassiskt trick eftersom du är ju just toastmaster, eller talhållare, eftersom majoriteten ansåg att du verkade bäst lämpad för jobbet. Och har du någonsin hört motsatsen? Nej, tack vare vår kära jantelag så har vi aldrig hört någon säga "Ja, jag brukar ju faktiskt kunna få till det här med tal rätt bra.." och skulle någon, gud förbjude, göra detta fatala misstag så skulle vi kalla honom högfärdig pösmunk. "Vem tror han att han är?" och lagom är best och less är förvisso alltid more, men saken är den att jag måste faktiskt kunna säga JAG KAN BÄTTRE ÄN SÅ HÄR, för jag kan faktiskt bättre och jag är beredd att bevisa hur kompetent jag faktiskt är på samma sätt som jag är beredd att bevisa hur mycket jag har att lära mig. Jag är fortfarande formbar, men jag har så mycket mer. Och jag har genom funderande och inkrypandet i mig själv kommit fram till att det är just det som gör mig nere just nu, mentalt. Jag producerar alldeles för lite. Jag har inga utmaningar att tillgå. Och för att ta mig dit jag vill - alltså till det ekonomiskt oberoende stadiet där jag arbetar med meningsfulla tillika roliga saker, där jag får saker gjorda och där jag är uppskattad för det jag tillför - För att ta mig dit så måste jag alltså gå igenom de här grejerna som jag går igenom just nu men det går inte FORT NOG. Sätt mig på hyperspeed för helvete. SÄTT LITE FART, människor!
D sade det förra helgen; "Loo, det kommer att bli något av dig, det vet vi allihopa och det har vi alltid vetat". Det är roligt att folk har tilltro till en men det måste till lite egen form av tilltro för att det ska fungera. Med andra ord så måste jag alltså börja gräva upp alla gamla projekt jag har liggande, och jag måste engagera mig i att skriva diverse ansökningsbrev så att inte sommaren blir ekonomiskt lidande också. Det är alltså mer eller mindre dags att söka arbeten som en toka. Jag vet att jag har bostadsproblem, ekonomiska problem, skolproblem och läkare och sjukhus som missköter sina arbeten så att jag måste ligga på som en jävla nackad bäver, men det kan inte hjälpas. Jag får helt enkelt LOV att vara starkare än så här om det ska bli något gjort. Själv är bästa piga.
Musik @ the moment:
DJ Quicksilver - Bitter sweet symphony euromix
Pratade just med mannen i mitt liv i telefonen. Hur ett treminuterssamtal i en telefon kan rycka upp en och göra en så jävla glad, det är otroligt.
Depeche Mode - Photografic (Rex the dog dub mix) (rex the dog är helt jävla fantastisk, jag tokrekommenderar den här remixen! GULD! Men jag tror jag sagt det förr..)
Övrigt; Så fort man börjar med något så hänger folk på. På stilfronten blir alltså senvinter/tidig vårens trender på Söder (i the pink LSD net, mao) enligt humör:
- Plattångat hår, sneda luggar, rakbladsskurna hår (fortfarande stileklektiskt!)
- Gröna och turkosa färger möter gråa i sminkskalan
- Rouge is the shit, men don't go lady marmalade on me - less is more, flickor.
- Båtringning är fint på flickor med snygga nyckelben
- JL är förvisso guld, men när de samarbetar med We blir det bara överdrivet liksom ÖVERmärkt. Jaha, ännu en JL-hood. Jaha, nu har de visst ännu en logga att tillföra, så grande. Nä.
- Tricky är riktigt loungevänlig! Killen blandar sexuell aggressivitet med strukturell electro och vi älskar det.
- Ticon, en av våra favoritmalmöiter tillsammans med Son kite, är clean techno @ it's best. Tanka "Some simple sounds", "Dr Müller" och "The cozy cactus" och bli ett med den tidiga vårsolen.
- Drycken vi alla måste lära oss att intaga med respekt är bubbel. Stenhård förfestdricka, passar lika bra i förorten som på Öfre. Fast jag föredrar det första alternativet. Inga jävla stureplansfasoner, people. Ville jag se backslicks och AMEX-overload hade jag åkt business class fram och tillbaka till Malmö men nu är det faktiskt fest.
- Klubbhänget börjar snart igen! YES!
- Sommarscenario: Ligga i turkos halterneck och minishorts nere i Rålis med isväska, Sangria och fet solhatt. Worth waiting for. Not till själv: Skaffa boomblaster. Vi ska rocka alla vackra människor med härlig, sval house.
Idag åker jag till mormor på kvällen och ser på Tv med henne och sover över. Loo behöva kramar och omvårdnad, Loo behöva mormor. Väldigt ovanligt att jag blir fysisk av mig eftersom jag inte är sådan som person (förutom mot den jag älskar, om så nu är fallet) men just nu är jag jättekramig. Kramade ihjäl Vanilla (hunden) inatt, hade hundar på mig hela natten och jag älskar det.
Är det våren som börjar spira i mig eller vad? Först viljan att producera, sen de fysiska behoven och så sist men inte minst; en stilgenomgång! Se där, se där.
Delinquent habits - Return of the tres
Jag ser mina spöken jättemycket just nu. Vad vill ni. älsklingar?
Apoptygma berzerk - Pikachu (because you're real...)
Gwen Stefani - What you waiting for?
Nästa helg är det jag och ¤ och erövrandet av världen. Tror ni jag längtar? Jag längtar.
Bild: Jag & selleristaven in sweet harmony (haha! jag var tvungen..)
18:03
Åh! Ni vet, optimus keyboard, som släpps i år? Jag fick just ett mail med deras försläppta lilla pryl OCH JAG VILL HA DEN: Goddamn vad snyggt och praktiskt:
http://www.artlebedev.com/portfolio/optimus-mini/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar