Let me take the blame

Jag tog min sista sömntablett igår, så det betyder flera nätter framför mig utan sömn, eller när jag helt enkelt knappt somnar. Jag saknar M. Jag saknar hur det var förr i tiden. Jag saknar så mycket och jag är inte mer än ett patetiskt litet saknande kräk. Jag äter choklad och dricker latte till frukost och tekniskt sett måste jag skynda mig nu, men det gör jag inte. Jag spelar Let me Be your armor för hela söder. Någon hör väl till slut.

Let me take the fall
let me take the blame
let me carry you from hell to home again

let me walk to you
when your legs are weak
let me find the words for you
when you can't speak

Jag vill verkligen ställa mig på Söder och skrika. Jag borde tekniskt sett inte göra det, jag borde vara i skolan men jag ORKAR INTE LÄNGRE. Jag har lika ont som någon annan, intressant att han glömmer bort det ibland.
Q skrattar åt mig och mitt musikval;
"It's interesting morning music you play, Loo.."
"I know, i just want to scream loudly outside, how about some leather strip on top of that?"
"Great, some real aggression would be nice"¨
"Some real fucking aggression!" (sträcker sig till skåpet och bryter sitt löfte)
Jag bryter mitt löfte.
Och spelar
Delerium - Serenity
och gråter inuti, dit ingen jävel kan nå.
Ingen av er.

Världen, far åt helvete.

Och - idag är jag blå. Blåögd, blå och blå. Och visst, man röker som en jävla dåre när man bor hemma hos M&M, för de röker själva som dårar.Jag tar och åker dit.

I blodet har jag de enda två substanserna som håller mig lugn.

M och A.

Har du någonsin känt det..?

Hur ett hjärta flyr in i sig själv när det ser den där personen.

Hur en beröring betyder allt i din värld,

hur en hand i din blir till ett evigt inkapslat minne,

hur ett par ögon ersätter en hel utsiktsvy när du skall måla,

hur en ringande dörrklocka blir ett ljud du går i cirklar att vänta på,

hur en ringande telefonsignal får dig att skrika till och rusa tvärsöver rummet,

hur handen spelar över tomt, öppet lakan när du ska sova.

hur slutna ögon visar flyktiga minnen,

hur tomma händer kupas till någon annans ansikte,

hur en främmande människas silhuett får ditt hjärta att skutta,

hur ögon ser mot disig horisont om kvällen.

Om du känt det, så vet du vad det är.

Om du känt det,

så vet du vem det är,

som får din hand att spela över öppet täcke

som får dina slutna ögon att bli en biosalong

som får dina målardukar att förvandlas till fotografier.

Jag vet vem det är,

och inga mail tycks kunna förklara för dig hur jag känner

och inga mail kan få dig att stanna här

och inga dikter kan få dig att förstå hur jag känner

och inga saker jag gör kan få dig att förstå att jag vill ha dig här

för jag är inte nog

jag är inte tillräcklig

och som vanligt,

allt jag har,

är mina ord.

Och idag är det Wolfsheim's tur att komma med sanningar: LÄS, era jävla AS! LÄS vad det är de säger till er!:

It's getting dark... too soon... a threatening silence...
Surrounding me... a wind comes up from the islands... When Distance
fades to stormy grey Washed out from the deep of the ocean Here
I will stand to face your wrath... While all the others are
praying Calm down my heart... don't beat so fast... Don't be
afraid - just once in a lifetime

No rain can wash away my tears..No wind can soothe my pain You made me doubt, you made me fear
But now I'm not the same You took my wife, my unborn son... Torn
into the deep of the ocean I don't pretend that I love you
'Cause there is nothing left to loose

And when silence comes
back to me I find myself feeling lonely Standing here on the
shores of destiny I find myself feeling lonely I had a life to
give... many dreams to live... Don't you know that you're losing
so much this time Beyond the waves... I will be free While all
the others are praying Calm down my heart... don't beat so
fast... Don't be afraid just once in a lifetime The love in
you, it does not burn, There is no lesson you can learn And
there are sounds you cannot hear, And there are feelings you
can't feel Calm down my heart... don't beat so fast... Don't be
afraid just once in a lifetime I don't pretend that I love you
And this time I'm not scared of you"
Wolfsheim - Once in a lifetime

Jag har inget mer att göra förutom att bygga den här bloggen, för jag har en djup oro i mig som vägrar att försvinna.

Jag orkar inte längre låtsas att allt är bra. Så jag och mr white, istället för mr right, är ensam med jazzen ikväll.