I didn't blink

söndag, februari 19

I didn't blink

Jag vet iallafall vad jag ska ha för MP3-spelare; Oh yes, spana in den här lilla snyggingen, med en output range långt över ipod, med en kristallklar och top of the line grym design, herregud vad läcker den är, in fact, den är så läcker så att jag dräglar. Framför min underbara Xerox-skärm då, som var det senaste jag hookade på i teknikväg. Men kolla in min framtida baby:
http://www.anythingbutipod.com/archives/2006/01/cowon-iaudio-u3-review.php
Jag vet att jag är en jävla sucker för allting som är snyggt, men jag kan inte rå för det.Dessutom så klår den precis varenda jävla spelare i ljud. Precis alla.

Gårdagen blev lugn. Jag och Quirin drack vin och kollade på videoklipp från crew-dagarna, snackade teknik och datorer och chillade medan Liselott var på annan ort för att ta hand om barn på ett cocktailparty. Blev lagom salong och fick mitt i alltsammans en vansinnig whiskeysmak i munnen som inte försvann på flera timmar. Due to the fact att jag inte riktigt klarar av whiskey (det funkar, men inte i stora mängder) så var det lätt bisarrt att sitta och dricka rödvin som smakade J.D. Jag förmodar att ¤ hade något med saken att göra. Sedan kollade vi på silence of the lambs och jag var jävla tillfreds och lugn. Men jag vaknade sju i morse utan att kunna somna om, så jag har legat lite småvaken och lurrat fram tills dess att jag tyckte det var dags att väcka Lundagatan med gott kaffe.

Allt det här är bara tramsanteckningar, så ni kan bortse från det här dödstrista dagboksinlägget. De andra är roligare.
Rapport; Ni får ingen blogg från mig på två dagar nu igen. Jag åker till Sundbyberg ikväll eftersom jag ska upp rackarns tidigt imorgon för att shoppa på stan, handla godsaker och ta nya öronhål. Åter på onsdag eller så. Kanske tidigare.

Nu på fredag tänker jag vara frisk från den här sjukan, och jag har nya gästlisteplatser att fylla tills dess. Missade LTJ Bukem men vad fan, jag hade ju säckat ihop innan jag kom dit. Ska jag ut ska jag orka dansa, så enkelt är det. FAN vad jag vill dansa, jag vill känna energin flöda i benen, låta den krypa ut i armarna, känna basen i kroppen som ett andra hjärta. I can't wait until friday. Bubbel, trams, kärlek och sprakelisprak i bröstet - som ¤ brukar säga.
Bild: Från 2003: Strindbergsgatans coolaste taxibrudar.
Och ja, jag har moddat med templaten lite, jävla css-system, men jag fick ordning på't till slut.

Idag gjorde jag slag i saken och öppnade upp Mr.LSD -min älskade dator. Om det är av intresse för mina tekniknördar till vänner som inte redan dräglat sönder honom så är han en AMD64 3500+ med 1,2 MB RAM, ett totalutrymme på 600GB fördelat på tre hårddiskar, varav två är installerade. Han drivs med ett ASUS motherboard, dubbelt fläktsystem: http://www.kustompcs.co.uk/acatalog/info_2528.html och VIA RAID. Till detta hör en XEROX XA7-17, på 17 tum: http://www.kustompcs.co.uk/acatalog/info_6010.html, dubbel uppsättning Logitech högtalare, en Logitech quick cam zoom och ett cordless desktop. Han hör ihop med sin kompis Netgear wireless WGR614 v6 och ett speedtouch-modem som förmedlar en hastighet på 100 Mbit, så jag har 10 mbits utfart. Andra detaljer kan vi lämna åt de nyfikna. Vänta bara tills jag får mitt nya tangentbord, the optimus keyboard, som jag dräglat över tidigare. Hur som helst så har Mr.LSD låtit lite väl mycket på sista tiden, vilket han inte ska med tanke på det dubbla fläktsystemet (ultra quiet och lalalalala) så jag tog och plockade isär honom för att mötas av..ja, vad fan tror ni? Damm! Stackarn, inte konstigt att han deppar här i hörnet, han var ju fullproppad. Due to alla jäävla katthår så hade han närmast pluggat igen, skönt att vara av med asen till djur. Han genomgick en full dammsugning och en noggrann renovering innan jag skruvade isär honom och ställde honom på plats så nu spinner han som en katt, min baby. Människor har roligt åt mitt datornörderi, men jag rår inte för att datorer är bättre än människor. Jag rår inte för att man alltid kan ta till ctrl+alt+delete eller enhetshanteraren när någonting krånglar. Tekniskt sett, för att verkligen, så att säga, leva upp till mitt nördrykte så vet jag att jag bör köra linux på burkfanskapet också men jag orkar fan inte modda. Jag älskar just den här datorn eftersom det är det enda jag har som BARA är mitt. Jag skaffade själv kontanta medel, gick in i den förbaskade affären och radade upp vad jag ville ha, såg till att dom byggde skiten som jag ville ha den, och packade själv ihop det på en medhavd pirra och åkte tunnelbana hem med den där jag installerade och förfärdigade min baby. Nu kanske inte det är så jäkla imponerande i er värld, men jag är rätt stolt över att jag är duktig på datorer. Punkt.

Mr. LSD är optimerad och anpassad efter det jag vill ha. Han gör som jag säger, han är snabb, han bränner DVD, CDRW och precis alla jäävla format ni nånsin kan komma på och han är lydig, trofast och stabil. Naturligtvis tack vare den underbara processorn. Fuck intel säger jag bara.

Lite windowshopping på zoovillage lönar sig alltid. Loo har torskat på en hood nu igen:
http://se.zoovillage.com/store/productdetail.asp?StyleID=6&BrandID=17&CategoryID=00&DisplayItemID=16074&Position=117&ListType=7

och så har vi det här med korta kjolar:
http://www.streetoutlet.com/store/productdetail.asp?CategoryID=00&BrandID=0&DisplayItemID=17179&Position=25&ListType=0

och den här lilla skolflickan vill ha:
http://www.streetoutlet.com/store/productdetail.asp?CategoryID=00&BrandID=0&DisplayItemID=13361&Position=43&ListType=0

teeeshirt!:
http://www.streetoutlet.com/store/productdetail.asp?CategoryID=00&BrandID=0&DisplayItemID=11945&Position=79&ListType=0

fett soft jacka:
http://www.streetoutlet.com/store/productdetail.asp?CategoryID=00&BrandID=0&DisplayItemID=16569&Position=137&ListType=0

ÄH! Jävla skitaffärer att lockas.

Fan vad jag nördade loss. Nu drar jag, älsklingar. Ta-taa!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Om mig & Den här bloggen

21 Februari 2010: Min Dödsdom.
De kan inte bota mig, Jag har ungefär ett år kvar att leva. Ett år. Ett jävla år.

Nytt 25 Januari 2010: Det var inte över. Idag fick jag bomben: Cancern har spridit sig till skelettet. Någon rehabilitering är inte att tala om. Här börjar kampen - igen. Hur mycket ska jag behöva tåla? Hur kommer det att gå? Nu väntar mer cellgifter och en stamcellstransplantation. Jag är livrädd.

Nytt 14 December 2009: Idag avslutade jag min allra sista cellgiftsbehandling på KS avd B15 i Stockholm. Nu börjar den långa vägen tillbaka från cancern, och den långa vägen tillbaka till Livet!

Nytt: I Juli 2009 diagnostiserades jag med Anaplastiskt B-cells lymfom i benmärgen, vilket är en form av blodcancer, enkelt uttryckt. Nu handlar bloggen mycket om mina behandlingar, hur jag mår och vem jag blir utifrån detta, efter allt jag redan gått igenom i mitt liv. Man kan fråga sig hur mycket en människa ska behöva gå igenom, men det är egentligen inte rätt fråga. Jag söker inte efter svaret längre, för det finns inget svar, så här är det nu. Jag kommer att klara det här, för jag har klarat allting annat. Du är välkommen att läsa mig, den jag är och allt jag består av, det finns här. Bara Loo, inget mer.

Bloggen var i begynnelsen, 2005 alltså, en trasig kvinnas dagbok. Denna trasiga kvinna försökte plocka ihop bitarna av det trasiga liv hon levde, i stockholms undre värld, med droger, dansgolv, en döende mormor och ett kaotiskt liv där jag levde inneboende hos mina vänner. Jag hade ingenting jag kunde kalla mitt eget och jag visste inte hur jag skulle skaffa det heller. Jag är född 1980, och sedan jag föddes har jag levt i ett konstant kaos.

Men sedan utvecklades bloggen till att handla om att överleva. Om kärlek, om att vilja ut ur ett mönster man fastnat i. Om en schizofren mamma och ett hopplöst kärleksliv. Om kärleken till Drogen och hur jag valde att göra mig av med den. För vändningen kom. 2007 blev jag gravid med min son Alexander, jag anmälde mig själv till myndigheterna och bad om hjälp. Det här är en livestory (ja! LIVEStory!) om en ung kvinna som inte föddes med några bra förutsättningar att skapa ett bra liv, men som tagit sig upp från samhällets absoluta botten och som idag lever ett 100% drogfritt liv, ensamstående med sin son Alexander (Bubberiet) som föddes i Januari 2008. Det handlar om min substitutionsbehandling, min ADHD, mediciner, jakten på kärleken och att reparera sig efter ett destruktivt förhållande. Det handlar om att se det lilla och att ha stora drömmar. Det handlar om en liten flicka som tidigt lärde sig att vara stark för andras skull, och min kamp för ett värdigt liv bortom droger och män som gör henne illa.

Det handlar om att förändra sitt liv och att göra det som ingen trodde att man skulle klara. Jag reflekterar och berättar historier från mitt förflutna. Jag gläds åt min sons utveckling och funderar kring medier och samhällsutveckling. Jag är politiskt opolitisk och ger er precis allt jag har, ocensurerat och öppet. Det här är mitt liv och det finns mycket att berätta. Ibland diskuterar jag även föräldraskap, kläder & mode, feminism, inredning & design, media i synnerhet och journalistik i allmänhet. Jag skriver på en bok som egentligen aldrig kommer att bli klar, och den handlar om mitt liv och allt skit jag gått igenom. Vi får se om den når er läsare så småningom.

Börja från början, om du orkar, mitt i kaoset 2005 eller starta här. Jag kan lova er skratt, tårar, förfäran, ont i hjärtat, upprymdhet och starka känslor, för det finns mycket sånt i den här bloggen, som blivit mitt livsprojekt. Det här är kartan över mitt liv. Det här är Jag. Och jag känner att jag måste berätta, för någonstans därute finns det människor som har det som jag hade det, människor som tappat allt hopp och som inte tror de kan komma upp igen. Jag vill visa att det går. Jag vill ge er hopp. Och till er andra vill jag visa en annan sida av livet, bortom tryggheten där ni andra finns. Det här är också ett liv. Och för mig har det precis börjat. Igen.