Notering in absurdum

OBS! Nästföljande kommentar tar inte blogginnehavaren någon som helst ansvar för:
Lillebror; "Jag är Back in business och har fått ett sting av verkligheten - jag har ju faktiskt kristallkrona, skriv upp det nu syster, för fan".

Massive attack - Live with me är den enda låten som finns.

Jag åker genom staden på tåg som aldrig stannar och till lillebror med hörlurar.

Stilrenhet och simplicitet med överraskande detaljer.
Jo, jag har blonderat mig igen. PLATINA revived. "Blondare än någonsin" säger lillebror.

Det finns mycket just nu, lösa trådar..besvikna människor, krossade förväntningar, brustna ideal. Ett hjärta, ett medvetande, gamla minnen och det otroligt påtagliga nuet som slår mig lika rakt i ansiktet för var morgon. Sluter jag mig? Öppnar jag mig på nytt? Jag lyssnar på Pet shop boys - Home and dry och fyller mp3-spelaren hemma hos bror, ny musik och nya dagar, våren är här men Gary Jules - Mad world (alternate version) får hänga med tillsammans med lite Assemblage 23, en liten dos Amon tobin (nightlife), massive attack såklart och så den gamla (E)uforilåten unicorn med Apoptygma berzerk. Jag känner närvaro, jag blir uppfylld av det lilla. Tacksamt vaknar jag om morgnarna i chefens gästrum och tackar att jag är vid liv, jag ser våren komma och spira, den ljumma vinden och doften! Den välbekanta doften av varma vindar och vår och nystart och..jag vet inte.

Tro fan det att jag såg mitt ex i midsommarkransen förra helgen. Smet in i en butik och gömde mig. Ringde senare upp honom och förklarade allt. Han är inte samma person som den jag en gång kände. Inte separationsångest, bara skönt. Det finns inget mer för oss att säga varandra, någonsin. Bara artighetsfraser kring respektive familjer. Enough. Tiden har gått en förbi.

Pratat mycket med TZ i telefon om precis allt och inget, han är lite som en förstående ventil för en, det är skönt med människor som förstår en med en gång. All värme åt honom. Grabbarna är det bästa stödet jag har för övrigt, de tog ansvar för mig på fyllan och tog hand om och skyddade mig. Det är väl sånt jag behöver nu, jag försöker arbeta, bor hos chefen och lever som jag förtjänar. En dag in i en annan..det är en retrospektiv Loo som andas i den här bloggen. Mitt fysiska jag är fucked up, mitt menstruella system är ur spel och mitt hjärta är väldigt ojämnt, men jag tror...jag kommer bli bra. Okej? Det kommer bli bra.

Kärleken segrar...till slut.

//Retro-Loo

Bild: återigen en gammal oldie. Jag och lillebror 2005!
(bloggen editerad i efterhand 19/4)