Tillbakablick en regnig dag

Jag och sofia (stella) diskuterar hur det var när vi var gothare, och hur insikten om ljuset och behovet av ljusenergi påverkat oss genom åren, hur vi genomförde vår transition.

Minns hur jag satt på nätterna och dyrkade My Dying Bride, Type O negative, Joy Division, Samael, Nine inch nails och så även senare Rob Zombie, en dos Manson och allt vad det var. Vi skrattar gott åt hur vi satt på nätterna och verkligen KÄNDE IGEN OSS i ångesttexterna i My dying bride, Tristania, Theatre of tragedy (vidhåller här förvisso att Aégis är en av de skönaste plattorna som gjorts men förstår mig fortfarande inte på Liv Kristine's karaktär riktigt. Hennes soloalbum lämnade mycket att önska och det verkade som om TOT-fansen i allmänhet höll med mig eftersom första soloplattan i princip floppade). Ändå var det lång tid sedan jag var med i gothbandet In The Mist och använde stråkjluden på min Yamaha och färgade håret black number one (stilpoäng!).

Kan förvisso fortfarande falla ner i den där "ååh det var väl ändå tider"-känslan när jag och Dan diskuterar hur vi i knähöga stövlar, korta kjolar (med nitbälte!) och tajta urringade linnen samt boafjädrar äntrade både grottan och anchor och dåvarande cage bar med maxade självförtroenden. Nota bene att vi söp typ fyra dagar i veckan på den här tiden och inte använde några som helst uppiggande medel. Det här var väl mellan 1997 och 2000, och sedermera skaffade jag och Linkan aka alkotomten också gratisjobb på träsket som flinka Rock och IndustriDJ:s. Nätterna var kollossalt långa och det hände att vi spenderade flera dagar i sträck nere i den där grottan slash biljardhallen, där vi övade upp vårt bollsinne och våra elektroniska färdigheter. Den eran fick sig ett slut när jag 2000 flyttar till Väddö för att bo på internat och det var i den vevan som intresset för techno och trance återigen väcktes efter att ha legat och slumrat i en vrå efter nittiofem-nittiosextiden då jag gjorde mina dockland'sbesök.

Det är rätt roligt vilken liten tant jag är som kan sitta med mina minnen och mysa, lite som med en värmande temugg en kall och regnig dag. Som idag, alltså.

Idag känns det som att jag verkligen kan sätta på Paradise Lost's "Dissappear" från den personliga favoritplattan One Second. Eller varför inte Moonskin med Samael, från den lysande "Passage". Avslutar gärna med en dos av Moonspell, från den alltid lika softa "Sin (pecado)"-plattan, det finns många riktigt sexiga spår på den och den är fortfarande en värdig favorit i min skivsamling.

Bild: Jag - 2000