Skjut mig

Nu är det dags att ta tag i det här.
Jag har haft en fem-sexdagarssemester från hemmet, från H, från hela skiten, för att tänka efter hur saker och ting skall bli och vara. Det gav en del telefonsamtal, en del gråt och tandagnissel och en del irrationella anteckningar i mitt block. Det hela genererade också en del TV-tittande och sönderlyssning av Ott - Splitting an atom, för att boosta ett dovt humör. Sen pratade jag ut med inblandade parter, jag grät en del och funderade och diskuterade och än så länge bistår mig bara förvirringen i den här jävla soppan. Mitt enda alternativ just nu är film, smoothies och lasagne. Min enda passion är dessa jävla låtar. Mitt enda mål är att klara av dagen utan att dunka huvudet i väggen som motmedel för min huvudvärk. Och att få en eller annan bit närhet, från människor jag älskar.
Sen att jag också är en expert på att gräva ner mig i bittra kärlekslåtar..det är en helt annan sak.

Vanessa Carlton - A thousand miles
Avril Lavigne - My Happy ending
Hinder - Better than me
Jewel- Foolish games
..and so on.

Och så dessa kryptiska låttexter i mina bloggar från någon jag bara kan misstänka vem det är. Och så hade jag tänkt att skriva en bitter, giftig jävla kommentar här gällande de senaste löpsedlarna men jag sitter på en krönika som inte är färdigredigerad och en idé som inte gått till handling. Jag är värdelös på det här. Jag lovar, imorgon får ni mer innehåll. Skjut mig.