måndag, september 17

Magstark

Häromdagen ringde de från Banhof Internet. Jag har ju beställt deras 100/100 - nu sitter jag på inlånat 3G och det driver mig, hastighetsmässigt till vansinne. Men de ringde, och jag blev plötsligt alldeles exalterad:

"Gud vilken tur att ni ringde. Alltså, jag behöver er! Var är mitt internet?"
"Vi har försökt nå er i en månad.. vi har inte ert lägenhetsnummer"
"Men herregud, då får du följa med ut här i trappen och titta på dörren"
"Förlåt?"
"Ja, jag har ju mobilen så oroa dig inte, det gör inte ont"
"Haha"
(läser upp lägenhetsnumret) "Okej, då hoppas jag att det kommer snabbare än fort, för jag LIDER! Alltså, jag sitter på det här 3G:t. Alltså, det är ju mycket bättre än ingenting och jag har en snäll kompis som lånat ut det, men det är det värsta jag varit med om i hela mitt liv! Jag måste nog gå i terapi efter det här, fattar du, EN KOMMA ÅTTA!"
"Ja, då gäller det för oss att vi skyndar oss då.."
"Ja, alltså, det här är ju en datornörds mardröm..jag menar, jag har ju undrat var ni håller hus, och här är ni nu! Det är helt fantastiskt att ni ringer!"
"Haha"

Varför ska jag alltid ha utläggningar om helt ointressanta saker för främmande människor? Som när den där telefonförsäljaren ringde hem till Börje och jag påstod att jag hade styckat honom. Jag vet inte varför jag gör så här riktigt. M påstår att jag är översocial och det verkar rimligt.

Jag har gått och förbryllat mig över två saker den senaste tiden. Det handlar dels om den där saken man "lägger emellan" på bandet i snabbköp. Sist jag var och handlade så frågade jag faktiskt killen i kassan vad fackordet var för den där lilla grejan. Även han blev förbryllad.
"Ja, först trodde jag att det hette varuavdelare men det heter ju den där grejen jag har en knapp till.."
"Ja, men du vet. Alla säger ju 'En såndär man lägger emellan'. Det har jag hört folk säga flera gånger!"
"Ja! Det är sant! Haha! Vad sjukt! Nu sitter jag också och undrar!"

Mitt andra problem rör den där Alex Schulman. Först tyckte jag att han var en rätt rapp och perky liten sak som tog upp mer eller mindre underhållande saker i sina krönikor. Sedan hände den. Schulman-febern. Inte nog med att han skaffar en blogg, som snabbt steg till sveriges mest besökta, hans flickvän skaffar också en blogg, som handlar om i stort sett samma saker som Schulmans, men från ett litet annat perspektiv.

Otroligt, tjejen gör sig alltså känd på en enda sak: Hon är Flickvän till Alex. Det skrivs på sajter och i Aftonhoran om hur Schulman kallar sin 53-kilos flickvän för tjock, och hur hon "kämpar med sin bantning" för hans skull. Sedan får han ett maxuppslag i AF:s nöjesdel där han får äran att ranka de mest tio intressanta svenskarna just nu, där han naturligtvis alltid passar på att rampljusa sina kändisvänner. Som senast Carolina Gynning, vilken han haft någon form av mailkorrespondens med där hon avslöjar vilka andra kändisar hon haft sex med, och nu gör de en BOK av skiten. Och det är väl nu jag i sann kvinnoblogganda ska skriva saker i stil med "Jaha, om jag skrev om alla jävla idioter jag haft sex med skulle ingen bry sig" men det är inte sant, den boken skulle förmodligen sälja skiten ur Harlequinserien och Gynnings samlade verk, Harry Potter och samtliga deckardrottningar i ett svep. Men jag är inte den sorten, så det blir ingen sexbok. Jag har barn snart, det är inget smidigt drag. Jag har redan skrivit tillräckligt om mina utsvävningar för ett helt liv.

Skitsamma, det jag skulle komma till är fortfarande VEM FAN ÄR ALEX SCHULMAN? I hans blogg finns det förvisso många matnyttiga krogtips att hämta, och hans spontanseglingar med sina nyrika kamrater är också rätt söta skärgårdsporträtt a´la 2000-tal. Schulman både lever och personifierar Stureplansmyten, och för all del, den tänker inte jag sitta och klanka på för den erbjuder en frisk fläkt av urbana legender som allmänningen kan sitta och knapra på till eftermiddagskaffet. Jag uppskattar Diversity, det är bara ingroddheten och uttjatningsfaktorn som kan bli lite magstark ibland.

Inga kommentarer: