Milstolpe

Och så ett eget inlägg angående det STORA som hände mig idag.
Jag hade satt alex att leka vid sitt "skrivbord"och gick ut i köket för att hämta min obligatoriska aspirin och enliterskanna vatten (tandvärk och vätskebrist) när jag hörde att Alex blev otålig och började jollra efter mig. Plötsligt hör jag, som en klar, ren stämma som ropar:
"Mamma! Mamma!"
Jag rusar ut i vardagsrummet för att lyfta upp honom, tårarna sprutar och hjärtat fullt av stolthet.
Han kallade mig mamma.
Jag är hans mamma. Han vet att jag är hans mamma.
Jag är mamma.
Wow. Vilken övermäktig känsla.
Och det var ingen felsägelse heller, han har sagt "mam" väldigt länge och "bah, bah". Men det här var verkligen MAMMA.

Överlycklig loo signar ut.
Bilder: Alexander lyssnar på Cygnus X - positron. Han älskar mina gaminglurar. haha :)