Cosmo-kvinnor

söndag, mars 1

Cosmo-kvinnor

Nu kommer den, äntligen. Er utlovade Vlog! Sorry for the delay! Håll till godo.

9 kommentarer:

"Karin" sa...: Håller med om precis allt du säger. Men det värsta är ju att tidningen riktar sig till unga tjejer som är typ 16. Det är hemskt att de ska matas med att man ska se perfekt ut, man ska träna, man ska göra karriär och man ska tillfredställa sin man. Det är inte konstigt att unga tjejer mår som de mår. Det jag inte fattar är hur kvinnor kan sitta och skriva sånna skit tidningar. Att de inte fattar och vet bättre? Sluta köp sånna skit tidningar, man blir bara jävligt sur. ;); 1 mars 2009 kl. 10:43
Fejdan sa...: Cosmopolitan, Glamour, Solo - you name it - I HATE it. Jävla fucking skräppropaganda som förvränger och förvrider. Well sagt, Loo.; 1 mars 2009 kl. 11:08
Unknown sa...: Hahaha Det var det sämsta jag någonsin har sett. Till denna dagen sitter jag fortfarande och väntar på ett bra argument som kommer från feministernas sida men fortfarande lyser dessa med sin frånvaro.

Om du verkligen vill kritisera media och samtidigt bli tagen seriöst så skulle jag rekommendera böcker och tidningar som inte tillhör populärlitteraturfacket. Men det är ingen feminist som gör det eftersom det kräver kunskap, riktiga argument samt en hel del tid.

Så vad är problemet egentligen? En tidning att läsa när man har tråkigt som tar upp lättsamma ämnen kan väl inte skada. Tidningens syfte är inte att uppfostra tjejerna eller täcka upp allt som är väsentligt, men att ta upp frågor om lättsamma ämnen som ni anser vara intressanta allt enligt de allra flesta tjejers preferenser.

Vad är problemet med att ta upp hur man håller sig fertil, hur man trimmar sin kropp, hur man ska beröra en man, att tala om vad som är trendigt och inte?

Det finns liknande tidningar för killar som tar upp exakt samma ämnen. Skillnaden mellan feminister och vanliga människor är att feminister läser allt så som fan läser bibeln medan alla andra normala tar innehållet för vad det är - Ovetenskapliga artiklar som är underhållande att läsa om mode och livsstil.

Du har ingen poäng.; 1 mars 2009 kl. 16:10
Loo sa...: Gil > Vet du vad, om det här hade varit en seriös ARGUMENTATION och inte ett uppretat blogginlägg så hade jag förmodligen lagt ner mer energi på att hålla fram mina åsikter. Jag fattar faktiskt inte hur DU orkar sitta och trycka ner feminister. Du är ju inte ens kvinna, så hur fan ska du kunna veta hur vi kvinnor har det? ta och skaffa dig en hobby, att sitta i min blogg och gnälla som ett barn över bristande argument i den feministiska debatten (som du ändå inte deltar i) är helt jävla missriktat. Tell it to someone who actually CARES kring vad schauvinistsvinen tycker. Jag gör det inte.; 2 mars 2009 kl. 03:00
"Karin" sa...: Jag tror inte att Gil vet hur en 16 årig tjej tänker..:P.. Eller?; 2 mars 2009 kl. 20:29
Anonym sa...: Gil: Det är alltid bra att läsa på innan man väljer att gå till attack mot en person som uppenbarligen är mer insatt i ämnet i fråga. Det finns många böcker och artiklar som behandlar feminism och genus ur ett vetenskapligt perspektiv. Mitt tips till dig är att du lånar några av dem och sedan återkommer med vettiga argument i stället för att satsa på att skälla högst.

Jag håller med Loo om att det inte finns någon mening med att bemöta kommentarer som dina. Du är ändå inte öppen för diskussion utan vill bara mala på i samma gamla spår som har lett till det samhälle vi lever i idag. Och nej, jämställt är det inte - än.; 5 mars 2009 kl. 01:08
Anonym sa...: skitbra Loo. som alltid. Speciellt början på din vlog beskriver exakt hur jag känner det. en gråzon.; 5 mars 2009 kl. 13:27
Fejdan sa...: Gil: Vad problemet är egentligen, finner du ju svaret på i ovanliggade vlog. Och "skillnaden mellan feminister och vanliga människor"? Se där ja, bara det är ett maktrelaterat uttalande. Skulle feminism vara något slags minoritet?

Att använda sig av ordet "vanliga" är samma sak som att använda sig av "normalt" och visar endast på bristande kunskaper. Att dementera feminismen anser jag bygga på antingen för lite kunskap i ämnet (vilket kan vara lätt hänt då man inte behöver sätta sig in i något som man inte tycker berör en själv), eller att man helt simpelt lider brist på empati.

Könsordningen bygger på ett maktspel, och är så föråldrat så det är fan bisarrt (och egentligen skrattretande) att ens försöka motargumentera inlägget ovan.

Vi får helt enkelt utgå från att kommentaren kommer från en man som inte riktigt vet hur den verkliga definitionen och innebörden av feminism ser ut.; 7 mars 2009 kl. 09:12
Loo sa...: Det är grymt kul att se att folk sluter upp och låter sig uppröras av det här, ni har alla väldigt bra poänger och kommer med bra argument. Det som är synd är att det i princip är som att kasta pärlor för svinen, då Gil är den sortens människa som bara vill argumentera för SIN sak utan att lyssna på någon annan. Han är inte intresserad av att bli överbevisad eller få "riktiga" argument, för han kommer att avvisa dem alla ändå som ogiltiga, felaktiga, subjektiva och allt vad det är han kommer på. Och det är anledningen till att den feministiska debatten står i stiltje. Många väljer att lämna debatten genom att göra hån av den och peka på att vi är en obetydlig minoritet. Synd att det inte är någon av dem som vill diskutera det på allvar istället för att känna sig så hotade.; 7 mars 2009 kl. 14:23

Om mig & Den här bloggen

21 Februari 2010: Min Dödsdom.
De kan inte bota mig, Jag har ungefär ett år kvar att leva. Ett år. Ett jävla år.

Nytt 25 Januari 2010: Det var inte över. Idag fick jag bomben: Cancern har spridit sig till skelettet. Någon rehabilitering är inte att tala om. Här börjar kampen - igen. Hur mycket ska jag behöva tåla? Hur kommer det att gå? Nu väntar mer cellgifter och en stamcellstransplantation. Jag är livrädd.

Nytt 14 December 2009: Idag avslutade jag min allra sista cellgiftsbehandling på KS avd B15 i Stockholm. Nu börjar den långa vägen tillbaka från cancern, och den långa vägen tillbaka till Livet!

Nytt: I Juli 2009 diagnostiserades jag med Anaplastiskt B-cells lymfom i benmärgen, vilket är en form av blodcancer, enkelt uttryckt. Nu handlar bloggen mycket om mina behandlingar, hur jag mår och vem jag blir utifrån detta, efter allt jag redan gått igenom i mitt liv. Man kan fråga sig hur mycket en människa ska behöva gå igenom, men det är egentligen inte rätt fråga. Jag söker inte efter svaret längre, för det finns inget svar, så här är det nu. Jag kommer att klara det här, för jag har klarat allting annat. Du är välkommen att läsa mig, den jag är och allt jag består av, det finns här. Bara Loo, inget mer.

Bloggen var i begynnelsen, 2005 alltså, en trasig kvinnas dagbok. Denna trasiga kvinna försökte plocka ihop bitarna av det trasiga liv hon levde, i stockholms undre värld, med droger, dansgolv, en döende mormor och ett kaotiskt liv där jag levde inneboende hos mina vänner. Jag hade ingenting jag kunde kalla mitt eget och jag visste inte hur jag skulle skaffa det heller. Jag är född 1980, och sedan jag föddes har jag levt i ett konstant kaos.

Men sedan utvecklades bloggen till att handla om att överleva. Om kärlek, om att vilja ut ur ett mönster man fastnat i. Om en schizofren mamma och ett hopplöst kärleksliv. Om kärleken till Drogen och hur jag valde att göra mig av med den. För vändningen kom. 2007 blev jag gravid med min son Alexander, jag anmälde mig själv till myndigheterna och bad om hjälp. Det här är en livestory (ja! LIVEStory!) om en ung kvinna som inte föddes med några bra förutsättningar att skapa ett bra liv, men som tagit sig upp från samhällets absoluta botten och som idag lever ett 100% drogfritt liv, ensamstående med sin son Alexander (Bubberiet) som föddes i Januari 2008. Det handlar om min substitutionsbehandling, min ADHD, mediciner, jakten på kärleken och att reparera sig efter ett destruktivt förhållande. Det handlar om att se det lilla och att ha stora drömmar. Det handlar om en liten flicka som tidigt lärde sig att vara stark för andras skull, och min kamp för ett värdigt liv bortom droger och män som gör henne illa.

Det handlar om att förändra sitt liv och att göra det som ingen trodde att man skulle klara. Jag reflekterar och berättar historier från mitt förflutna. Jag gläds åt min sons utveckling och funderar kring medier och samhällsutveckling. Jag är politiskt opolitisk och ger er precis allt jag har, ocensurerat och öppet. Det här är mitt liv och det finns mycket att berätta. Ibland diskuterar jag även föräldraskap, kläder & mode, feminism, inredning & design, media i synnerhet och journalistik i allmänhet. Jag skriver på en bok som egentligen aldrig kommer att bli klar, och den handlar om mitt liv och allt skit jag gått igenom. Vi får se om den når er läsare så småningom.

Börja från början, om du orkar, mitt i kaoset 2005 eller starta här. Jag kan lova er skratt, tårar, förfäran, ont i hjärtat, upprymdhet och starka känslor, för det finns mycket sånt i den här bloggen, som blivit mitt livsprojekt. Det här är kartan över mitt liv. Det här är Jag. Och jag känner att jag måste berätta, för någonstans därute finns det människor som har det som jag hade det, människor som tappat allt hopp och som inte tror de kan komma upp igen. Jag vill visa att det går. Jag vill ge er hopp. Och till er andra vill jag visa en annan sida av livet, bortom tryggheten där ni andra finns. Det här är också ett liv. Och för mig har det precis börjat. Igen.