torsdag, december 10

To be Used Or Not To Be Used

Jag har en spontan fråga, sådär av nyfikenhet frågar jag naturligtvis mina läsare, för ni är ju så kloka (smör, smör, men det är ju sant!). Den här frågan handlar om vänner och relationer. Here goes.

Du har en manlig vän. Den här personen kommer över väldigt frekvent, ofta utan att höra av sig först då vännen bor i området. Helt nonchalant kommer han och ringer på lite när det passar honom. Personen går alltid direkt till balkongen och frågar "är det lugnt om jag tar en cigg?". Under ett besök hos dig röker han inte alltid, men över hälften av gångerna - upp minst hälften av dina cigaretter, även om du har dåligt om dem. Mycket sällan bjuder han tillbaka, och i stort sett aldrig på eget initiativ.

Personen dyker ofta upp runt 17-18-tiden eller runt frukost, precis som om han har ett sjätte sinne och vet om att du förbereder en måltid precis då. Naturligtvis är du en artig person så du säger "Visst, självklart" när han undrar "är det lugnt om jag tar lite käk, eller?". Du vet, eftersom han själv berättat, att han saknar egen ekonomi, aldrig har mat hemma och om han nu har några cigaretter röker han själv upp dem i stort sett med en gång. Han jobbar inte, har aldrig haft ett jobb, går på mediciner för oklara psykiska sjukdomar och är alltid, och jag menar alltid trött. Faktum är att han inte är mycket till sällskap eftersom han egentligen är en rätt osocial person som du uppfattar det, verkar tvinga sig själv till att hålla en dialog när du försöker. Han hjälper dig aldrig med någonting om du uttryckligen inte ber honom, och om du sätter igång med att städa i lägenheten, trots att han vet om att du har svårigheter med tunga lyft och moppande osv, så går han alltid hem med referensen att han är "trött och behöver sova".

Efter att han har ätit din mat, druckit din läsk och rökt dina cigaretter (han har aldrig med sig något eget, och om han nu skulle ha pengar och köpa något i en butik på vägen till dig köper han bara till sig själv, och tänker aldrig på dig om du inte uttryckligen ger honom pengar och ber honom gå och handla, men bara då) somnar han en stund på din soffa, utan att erbjuda sig att delta i vad nu du har för dig, och utan att egentligen bry sig om vad du gör. Eller så sätter han sig vid din dator (vilket han gör varje gång han besöker dig) och sätter på musik på YouTube som han vet att du avskyr, eller låser in sig i sin egna lilla värld och sitter helt avskärmad från omvärlden, utan att så mycket som ens försöka kommunicera med dig. Där kan han sitta i flera timmar, endast med avbrott för att gå till balkongen och röka, vilket är onödigt ofta. Han behandlar din lägenhet och dina saker som om han hade en rättighet till dem och han bodde där. När ni pratar lyssnar han sällan på vad du har att säga, och han erkänner till och med att han "egentligen inte orkar lyssna" eftersom han "inte är en särskilt social person egentligen" och så vidare i all oändlighet med idiotiska ursäkter. Du känner det som om han väntar sig att du bara ska acceptera att han tar, tar och tar utan att egentligen ge något tillbaka.

Nu kommer knorren på den här historien. Den här grabben påstår att han är förälskad i dig och detta är något han ihärdigt påstått sedan ett år tillbaka. Han tar små chanser här och där att försöka få ur dig "vad du tycker om honom", han flirtar titt som tätt med dig, dock utan att någonsin få respons - och vid ett flertal tillfällen har du faktiskt lackat ur totalt och gjort väldigt klart för honom att du känner dig utnyttjad. Du har också markerat väldigt starkt att du inte är intresserad av honom, detta har du markerat många gånger. Vid de tillfällen då du har sagt att du känner dig utnyttjad har han mycket starkt förnekat att det är det han gör och menat att han de facto vill dig allt väl och påstår att han är en kärleksfull person, och menar själv att du aldrig får känna det som om han utnyttjar dig då så verkligen inte är fallet. Orden går stick i stäv med hans agerande och du har lessnat många gånger. Ändå talar hans små erkännanden till ditt känsloliv, och sen sitter du där, i det dåliga samvetet, fastän du egentligen inte borde ha ett. Det förändrar inte hur du känner för honom, fastän han tycks försöka mer och mer ihärdigt för varje gång han beslutar sig för att "prata känslor" med dig, vilket tycks vara den enda konversationen han verkligen engagerar sig i. Allt annat verkar han ointresserad inför.

Nu till min fråga: Anser ni att den här personen är av utnyttjande sort, eller är det bara jag, och framför allt; Är han någonting att ha överhuvud taget, som vän? Observera att grabben inte tycks vara benägen till förändring. Säg som det är, jag är en jävla idiot som fortfarande släpper in honom, eller hur? Jag är för snäll, right?

Grejen är, att han är inte kompis med någon av mina andra kompisar, det här är en snubbe som liksom bara dök upp en dag och som fortsatte dyka upp, om ni hajar vad jag menar. Han påstår att han är kär i mig, men han känner mig inte för fem öre, han lyssnar aldrig på vad jag säger och det syns jävligt väl att hans tankar vandrar iväg åt alla möjliga håll när vi snackar. Jag är ledsen, men det är fan inte kärlek i min värld. Kärlek är inte att jag ska ta hand om någon som ett barn. Jag skulle aldrig, under några omständigheter intressera mig för honom. Jag har aldrig på något sätt besvarat hans känslor och varit väldigt tydlig med att jag inte är intresserad. Han läser inte min blogg och vi har i stort sett ingenting gemensamt, han har inga som helst ambitioner i livet, han liksom vill ingenting, och ibland undrar jag, när killen i stort sett bara kommer över för att äta, sitta vid min dator och röka, och sen inte lyssnar på mig när jag pratar, då blir jag lack och ifrågasätter honom. Svaret blir då alltid att jag "aldrig får känna mig utnyttjad". Men ärligt, är det inte det han gör? Eller är det jag som är knäpp?

16 kommentarer:

Anonym sa...

Vilket jävla liggsår!
Den enda skillnaden mellan honom och en inbrottstjuv verkar vara någon form av patetisk lögn som väcker modersinstinkter hos dig.

Låt fanskapet stå på gatan med sin psykofarmaka och weltschmertz.
Eller skicka med honom en inköpslista nästa gång. Och börja äta på andra tider.

Nina/dan sa...

Låter som ett klassiskt exempel på det där med att vara för snäll/vilja känna sig uppskattad (believe me, jag vet hur den känslan känns!). även om man inte har utbyte av personen ifråga, så känns det fan bra att någon uppmärksammar en; även om det är för att röka ens cigaretter och äta ens mat - damn, man får ju höra att man är "wanted"! även om karln ifråga är ett drägg och snor ens grejer!

men seriöst dan - du behöver intellektuellt stimuli, och det verkar inte den här trasan stå för direkt. och han bjuder ju inte på särdeles mycket sällskap (eller hjälp med ens minsta blygsamma sak), som det låter. ät din mat själv - låtsas att du är på pianobar när han ringer på dörren! lägg dig under fönsterbläcket när han kikar in! DRICK DIN EGEN LÄSK!

du är för bra för att ha en massa snålåkare (som förmodligen är kära i dig men visar det på ett ganska märkligt sätt och det sättet rockar inte), som kommer och tar för sig av livets frukt! ok om han gav dig en kommunikativ utmaning eller åtminstone gick ut med soporna once in a while, men hey - we both know that boat ain´t floating!

Ett fint finger mot dörren är vad jag rekommenderar.

Puss hjärtat.

Lola sa...

Undrar lite vad du själv får ut av er relation? Som gör att du släpper in honom. Ingenting alls av det du beskrivit om hans person tycker jag tyder på varken kärlek eller vänskap. Han är en fattig en som hittat nånstans att äta och kolla på YouTube.
Så när du kan svara på vad det är han ger dig och om det du får ut av det är värt allt detta, då vet du hur du ska göra.

Anonym sa...

Det är klart att du inte är knäpp.

Och det är klart att han utnyttjar dig. Även om han själv inte ser det, erkänner det.

Ett par saker slår mig medan jag läser. Man lär folk hur man vill bli behandlad. Och folk gör saker för att de får ut något av det.

För mig som inte känner vare sig honom eller dig, är det lätt att utifrån den här historien se vad han får ut av arrangemanget. Som en herrelös hankatt kan han ströva in och få en fet fisk, vila trötta tassar, bli kliad lite på magen, men när värdfolket blir för närgånget drar han vidare.

Men vad får du ut av det?
(Förlåt om jag är oförskämt närgången, du behöver inte alls publicera kommentaren. Jag blev genuint intresserad och nåt ska väl alla timmar med psykolog och psykolog-tv användas till)
Kanske vill du slippa konfrontation/konflikt? Kanske vill du känna dig som en generös kompis? Kanske känner du dig ensam, och en kringströvande hankatt är bättre än ingen? Kanske är han som det där såret man inte kan låta bli att slita bort skorpan på - han blir något att pilla på och sysselsätta sig med mentalt, en gåta att lösa. Vi människor försöker ofta lösa samma konflikt på flera olika sätt med olika människor, gifter oss med en partner som påminner om pappa till exempel, eller stör oss förbannat på jobbarkompisen som har samma irriterande ovana som morsan. Så, påminner killen dig om någon annan i ditt liv?

Så till det där att lära folk hur man vill bli behandlad. Du skriver att du markerat att du inte är intresserad och inte besvarar hans känslor. Men som jag ser det talar du med kluven tunga. Du vet, barn gör som man gör, inte som man säger. Om du inte har nåt gemensamt med honom som vän, och inte är intresserad av någon kärleksrelation - så stäng dörren då. Det är det enda sätt du kan visa att du faktiskt inte är intresserad.

Om du ändå vill behålla nån sorts relation, men vill ha den mer ömsesidig, jämlik, så måste du sätta ner foten i handling. Bjud inte på cigaretter, mat, tid, plats. Inte utan att få nåt tillbaka. Typ: Okej, men i morgon äter vi hos dig! och så går du banne mig dit och plingar på dörren. Sätter dig i trappen och väntar om så ska vara. Somnar han i din soffa får du väcka honom - hörrö, kommer du hit får du vara social, sova kan du göra hemma! Kräv att han ställer upp med det du behöver hjälp med - visst, jag kan bjussa på käk men då får du skura golvet medan jag lagar maten

Som av en händelse har jag just en herrelös hankatt i huset. Han har annekterat oss, flyttat in och är ruskigt bortskämd. Naturligtvis är det vi som rår för det. Så det blir några tuffa nätter när vi inte lyssnar på alla meow, meeeoow, meow och inte lyfter upp den lata katten i sängen och inte leker med kattskrället när vi borde sova. Du får nog också vara beredd på att ditt bortskämda skrälle kommer att jama sönder skallen på dig innan han fattar att det är andra tider nu.

Öronproppar till oss alla?

/karibien

Minna sa...

Jag tycker definitivt att han ar en egoist. Och jag tycker det later som att han utnyttjar dig, for fasen jag har da aldrig haft en san van som forsoker leva sig pa allt jag har. Och jag behandlar inte andra sa heller. Det ar val anda inte normalt? Jag tycker det later som det ar nagot fel pa killen..

Jag skulle nog saga tack men hejda, jag ar anda inte din mamma eller natt.

Hoppas allt gar fint for dig! Och jag onskar dig en riktigt god jul o gott nytt ar sota Loo! <3

//Minna

Zaphod sa...

Han diar dig som en bäbis! Kasta ut honom!
Det är utnyttjande och det är inte ens snyggt gjort. Bort med honom!

Cian sa...

Men guuu..bort med honom...Vilken människa!

Hur har du det? visst är du inne för sista behandlingen nu?

Kram så ses vi snart

IRENICA sa...

hm..du förtjänar bättre vänner än han. Jag känner honom inte o vill inte uttala mig alltför negativt om karln men BÅDA parter ska ju få nånting ut av en vänskap eller en romantisk relation.

btw; jag blir mållös!! RÖKER DU??!
FORTFARANDE?!! du har väl inte glömt att du har blodkräfta Lönnroth? cigaretter kallas också cancerpinnar vettu:) att du inte räds..I'm speachless.


jag beordrar dig att sluta! bamsekram

Raggoparden sa...

Haha..detta är en retorisk fråga, eller hur?
Och ett fall för Margareta Ribbing :)
Hur man avspisar någon på ett Artigt Sätt, typ.

Vanliga mamman sa...

Du skojar va? Ok, here we go:
han är inte kär i dig. Han är kär i att parasitera på dig. Om man är kär i någon, vill man göra saker med och för den personen.
Du är ett behagligt ställe där han kan få föda såsom cigg, mat och vardaglig omtanke (du öppnar dörren och släpper in honom vilket i hans sjuka värld betyder att du bryr dig om honom).
Stäng dörren. Sluta ge av dig själv till folk som inte har vett att upskatta det och ge tillbaka. Vi har bara ett liv och ditt är dessutom naggat i kanterna. Var rädd om dig. Skulle jag vara hos dig när han ringde på så skulle jag sparka honom på pungen. Ha en bra helg, kram.

None sa...

Hej!

Du får ju inte ut något av umgänget med denna kille, varken på ett vänskapligt eller romantiskt plan så varför släppa in honom i ditt hem mer? Säg nej. Eller strunta bara i att öppna dörren nästa gång!

Pernilla sa...

Jag tycker helt klart att personen är en utnyttjande sort. Har själv stött på en sådan, dock så sa han inte att han var kär i mig. Jag kanske är hård, men jag ser det som att han parasiterar på dig. Tycker inte att du ska ha en sådan 'vän' nära dig alls. Du förtjänar bra vänner. Har en känsla av att du är för snäll, så om du är det, stå upp för dig själv och släpp inte in honom igen.
När du mår bättre tycker jag iofs du ska pröva med samma mynt och se hur han reagerar. Det hade jag varit nyfiken på!
Kram

SD sa...

definitivt för snäll mot denna parasit med manipulationsmärke i pannan. Tjejen du har ju redan ett barn att ta hand om, ditt eget.

och dessa "känslor" han nu hyser för dig, he'll get over it när du plötsligt inte låter honom snylta på dig mera är min känsla.

hoppas det löser sig till det bästa iaf. kram

j sa...

Testa att säga nej? (vet att det inte är enkelt) men det låter ju som han frågar varje gång och då är det bara att säga nej, för det verkar som att det är när du säger "visst" som det går åt pipsvängen. Så egentligen är det lika mycket du som är problemet.

Anonym sa...

Vänner gör inte så, jag råkar ju ha upplevt samam person i fråga somp du skriver om och jag öppnar helt enkelt inte dörren!
Jag stängde den efter ett bråk och en gång bara efter detta fick han komma in på fika och röka i min lägenhet men sen var det skjuts ut när min sambo kom hem så det så!
No mercy!
Sms funkar inte på såna som han heller tyvärr.Och grabb är rätt benämning, drägg med men det vet han redan om, han vet allt vi tycker om honom och tänker inte göra ett skit åt det tyvärr...Vissa inser inte hur jobbiga de är!
jag har sagt lycka till i sms och jag säger lycka till här i blogginlägget, GOOD FUCKING LUCK med att bli av med dräggo numero uno!
/Din riktiga vän som inte lever parasit på sin vänner däremot tvärtom fins det alltid ett öra som vill lyssna, ett öga som läser, ett stort hjärta som är öppet för dig och Alex.
//A

Loo sa...

A: Jag tror nog att han håller sig borta nu. Det finns en MAN i mitt hushåll nu för tiden! :D