The end

måndag, februari 19

The end

Han säger att min senaste blogg avgjorde saken. Han vill inte mer. Aldrig mer. Jag gjorde det dummaste man kunde göra som exmissbrukare, jag tog ett återfall och för det förlorade jag kärleken.

och jag gråter
och jag gråter
och jag gråter sönder mig

han har bestämt sig. Och jag gråter, Och jag gråter.
Han finns inte i mitt liv mer.

Snälla någon, ta bort den här smärtan, rädda mig ur den, hela min bröstkorg, sluta få det att göra så JÄVLA ONT, DET GÖR SÅ ONT! FATTAR NI? Jag sprängs! Jag började se honom som en del av mitt liv! JAG ÄLSKADE DIG

Varför..?
Varför får jag alltid saker för att förlora dom?

4 kommentarer:

Anders sa...: Så jävla aptokigt!
Karljäveln ger upp för ett återfall?! Sen lackar han ur över ett blogginlägg!
Var han medveten om att du är Loo!?
Kommer aldrig fatta mentaliteten som detta samhälle har i stor omfattning nämligen "vi straffar han/hon för dennes svagheter och svårigheter för då blir de starka och får enkla liv" när skall folk förstå att det inte handlar om att skärpa sig?!

TOKARG och då sitter jag ändå här och mår relativt bra. Loo, du vet ditt värde, du vet att din kärlek fan inte är att ta för given och att du inte förtjänar att behöva be om andras. I alla dessa situationer tror jag på att man måste se sig själv, man måste se sina starka och svaga sidor och älska dem, så jag säger: Älska Dig! Stefan kan uppenbarligen inte älska sig och därmed inte älska dig, han pallar inte trycket av att vara där för dig, orkar inte ta ärligheten. Ger mig fan på att han hellre hade sett att du ljög, uttrycket för verklig svaghet = oförmågan att tåla sanning. Han borde ju lita på dig just för att du berättade, för att du riskerade allt i strävan efter att vara ärlig!
KRAM som FAN på dig och upp med hakan du har jävlar i mig ingen anledning att se ner i backen!; 19 februari 2007 kl. 20:28
berusning sa...: Kan inte säga att jag vet hur du känner. Men jag har fått känslan. Jag har varit där. Blev av med den bästa tjejen någonsin pågrund av tjacket. Dribblade bort kärleken till henne med kärleken till något annat. Då visste jag att jag nått botten. :(; 19 februari 2007 kl. 21:18
Loo sa...: anders>>

jag tackar dig för dom orden, du ska fan veta att dom värmde. Mina tvivel på mig själv har varit enorma,och jag har ett stort hål i mitt hjärta som måste lagas. Men du har rätt. Det har du.

Tack som fan för allt stöd,o för att ni läser. Jag uppskattar varenda en av er läsare, och såna här kommentarer räddar min dag.
TACK!; 20 februari 2007 kl. 10:30
Anonym sa...: fast det kryllar nog inte direkt av människor som är sugna på att låtsas vara stabila med någon som kan falla tillbaka till heroin. för det kan ju omöjligt v a r a stabilt då.

han kanske inte alls lämnar dig för att han tycker att det är äckel med just heroin, känslorna kanske snarare bara dog i och med att du tog det, i och med att det faktiskt är en jävla big deal (heroin alltså) - och det kan ju faktiskt inte han rå över.

vänder och vrider lite bara.; 20 februari 2007 kl. 10:49

Skicka en kommentar

Om mig & Den här bloggen

21 Februari 2010: Min Dödsdom.
De kan inte bota mig, Jag har ungefär ett år kvar att leva. Ett år. Ett jävla år.

Nytt 25 Januari 2010: Det var inte över. Idag fick jag bomben: Cancern har spridit sig till skelettet. Någon rehabilitering är inte att tala om. Här börjar kampen - igen. Hur mycket ska jag behöva tåla? Hur kommer det att gå? Nu väntar mer cellgifter och en stamcellstransplantation. Jag är livrädd.

Nytt 14 December 2009: Idag avslutade jag min allra sista cellgiftsbehandling på KS avd B15 i Stockholm. Nu börjar den långa vägen tillbaka från cancern, och den långa vägen tillbaka till Livet!

Nytt: I Juli 2009 diagnostiserades jag med Anaplastiskt B-cells lymfom i benmärgen, vilket är en form av blodcancer, enkelt uttryckt. Nu handlar bloggen mycket om mina behandlingar, hur jag mår och vem jag blir utifrån detta, efter allt jag redan gått igenom i mitt liv. Man kan fråga sig hur mycket en människa ska behöva gå igenom, men det är egentligen inte rätt fråga. Jag söker inte efter svaret längre, för det finns inget svar, så här är det nu. Jag kommer att klara det här, för jag har klarat allting annat. Du är välkommen att läsa mig, den jag är och allt jag består av, det finns här. Bara Loo, inget mer.

Bloggen var i begynnelsen, 2005 alltså, en trasig kvinnas dagbok. Denna trasiga kvinna försökte plocka ihop bitarna av det trasiga liv hon levde, i stockholms undre värld, med droger, dansgolv, en döende mormor och ett kaotiskt liv där jag levde inneboende hos mina vänner. Jag hade ingenting jag kunde kalla mitt eget och jag visste inte hur jag skulle skaffa det heller. Jag är född 1980, och sedan jag föddes har jag levt i ett konstant kaos.

Men sedan utvecklades bloggen till att handla om att överleva. Om kärlek, om att vilja ut ur ett mönster man fastnat i. Om en schizofren mamma och ett hopplöst kärleksliv. Om kärleken till Drogen och hur jag valde att göra mig av med den. För vändningen kom. 2007 blev jag gravid med min son Alexander, jag anmälde mig själv till myndigheterna och bad om hjälp. Det här är en livestory (ja! LIVEStory!) om en ung kvinna som inte föddes med några bra förutsättningar att skapa ett bra liv, men som tagit sig upp från samhällets absoluta botten och som idag lever ett 100% drogfritt liv, ensamstående med sin son Alexander (Bubberiet) som föddes i Januari 2008. Det handlar om min substitutionsbehandling, min ADHD, mediciner, jakten på kärleken och att reparera sig efter ett destruktivt förhållande. Det handlar om att se det lilla och att ha stora drömmar. Det handlar om en liten flicka som tidigt lärde sig att vara stark för andras skull, och min kamp för ett värdigt liv bortom droger och män som gör henne illa.

Det handlar om att förändra sitt liv och att göra det som ingen trodde att man skulle klara. Jag reflekterar och berättar historier från mitt förflutna. Jag gläds åt min sons utveckling och funderar kring medier och samhällsutveckling. Jag är politiskt opolitisk och ger er precis allt jag har, ocensurerat och öppet. Det här är mitt liv och det finns mycket att berätta. Ibland diskuterar jag även föräldraskap, kläder & mode, feminism, inredning & design, media i synnerhet och journalistik i allmänhet. Jag skriver på en bok som egentligen aldrig kommer att bli klar, och den handlar om mitt liv och allt skit jag gått igenom. Vi får se om den når er läsare så småningom.

Börja från början, om du orkar, mitt i kaoset 2005 eller starta här. Jag kan lova er skratt, tårar, förfäran, ont i hjärtat, upprymdhet och starka känslor, för det finns mycket sånt i den här bloggen, som blivit mitt livsprojekt. Det här är kartan över mitt liv. Det här är Jag. Och jag känner att jag måste berätta, för någonstans därute finns det människor som har det som jag hade det, människor som tappat allt hopp och som inte tror de kan komma upp igen. Jag vill visa att det går. Jag vill ge er hopp. Och till er andra vill jag visa en annan sida av livet, bortom tryggheten där ni andra finns. Det här är också ett liv. Och för mig har det precis börjat. Igen.