söndag, februari 18

Something i can never have

Okej så jag gjorde det där smarta ni vet. Jag ringde Stefan. Eftersom jag saknar honom som det fuckup jag är. Och jag försöker få honom att säga att han åtminstone saknar mig litegranna och ni vet, man kryper, för man är desperat och vill ha nån form av bekräftelse. Egentligen undrar jag om jag projicerar. Jag gjorde också det dummaste man kan göra, när jag gråtande kände att fan vad ensam jag är. Jag ringde ¤, Som jag lovat att inte kontakta för han har sitt liv, sin fru, blabla., men han är MIN BÄSTA VÄN OCH JAG HEHÖVER HONOM NU. Så här var samtalet:

"Hej"
"Men HEJ!"
"Du.."
"Vem är det?"
"Hör du inte vem det är?"
Tystnad
"Lyssna martin. Snälla lägg inte på. Snälla lyssna. Snälla. Är du upptagen?"
"Ja"
"Kan du berätta när du inte kommer vara det för jag behöver få prata med dig. Jag BER dig"
"Aldrig mer"
(Klick)

Stefan. När du läser det här..jag ska inte försöka ringa och förklara mer. För det är uppenbart att det som jag trodde att vi hade, det jag var så lycklig över att ha, det kanske inte fanns hos dig fast du sa det. Din tystnad förtär mig. Du säger att det inte finns mer att säga. Faktum är, att det är just det som det gör. Men jag ger dig kanske inte det du behöver. Jag kanske inte var nog. Nånsin. FAN varför bloggar jag sönder det här? Varför ger jag mig inte? Det är över, get over it då, Loo, din jävla hynda.

Är hemma hos K. Han och jag har pratat om män, vapen och läsk. Kombinationen måhända inte låter sexig, men så är vi ju alldeles för nyktra också.

Stefan, förlåt för alla samtal men de var försök att få dig att förstå vilket glädjeämne du varit.
Förlåt.
Jag ber er alla om förlåtelse för att jag är ett sånt fuckup.
det är dagar som dessa som jag längtar efter ett återfall. en nål under min hud, befrielse. Att få icke-existera.

och inatt möter jag mannen med de små, små behållarna som kan lyfta detta hjärta ur sin sorg. Det var tack vare återfallet som jag miste stefan, och han har ju sagt nu att det inte blir mer mellan oss. Så varför försöka bli en bra människa för att försöka få tillbaka något, som jag ändå vet att jag aldrig kommer få igen? Ja, jag tog heroin igen stefan, jag erkände det direkt och jag berättade varför. Ja stefan, jag har ingen karaktär. Ja, jag har ONT, ONT, ONT. Inte bara på grund av dig. Och jag kommer göra det igen, och det är inget hot för att få dig åter. Jag deklarerar nu att jag ger upp. Fattar du? Jag ger upp på kärleken, på ondskan. JAG ÄR ARG, JAG ÄR FÖRBANNAD, JAG KAN INTE ARBETA OCH SKRIVA DEN SATANS TEXTEN SOM SKA GE MIG PENGAR ATT ÖVERLEVA, JAG ÄR I FUCKIN BITAR OCH DET ENDA DU GER MIG I TELEFONEN ÄR:
"ja..vi hörs så får vi se"
Jag sa till dig stefan; att vidröra dig är bättre än heroin. DU är bättre än heroin. Och det var du. Du finns inte intill mig. Jag kan inte betala dig för att hålla om mig. Men för femhundra kronor omsluts jag. Och det är en billig ersättning.

Det skvallras om mig och min oansvarighet. Jävla pundare. Oansvariga fitta. Klarar ingenting. När ska hon bli vuxen? NI har rätt. Ni har alla rätt. Fattar ni? Men jag ska gå på intervjun och glänsa och få det där feta jobbet i gamla stan och visitkort och så ska jag köpa min jävla lägenhet och en chihuahua och låsa in mig där och aldrig i helvete mer kommer någon in i mitt hjärta.


och den enda låten på repeat jag gråter till.och den deklarerar sanningen:

"I still recall the taste of my tears.
Echoing your voice just like the ringing in my ears.
My favorite dreams of you still wash ashore.
Scraping through my head till I dont want to sleep anymore.

Come on tell me.
Make this all go away.
You make this all go away.
Im down to just one thing.
And Im starting to scare myself.
Make this all go away.
You make this all go away.

I just want something.
I just want something I can never have

You always were the one to show me how
Back then I couldnt do the things that I can do now.
This is slowly take me apart.
Grey would be the color if I had a heart.
I just want something I can never have.
In this place it seems like such a same.
Though it all looks different now,
I know its still the same
Everywhere I look youre all I see.
Just a fading fucking reminder of who I used to be.

Come on tell me.
Make this all go away.
You make this all go away.
Im down to just one thing.
And Im starting to scare myself.
Make this all go away.
You make this all go way.

I just want something.
I just want something I can never have
I just want something I can never have
Think I know what you meant.
That night on my bed.
Still picking at this scab
I wish you were dead.
You sweet and perry ellis.
Just stains on my sheets."

Nine inch nails - something i can never have


3 kommentarer:

Friskriven sa...

Jag vet inte varför jag är elak. men aldrig, aldrig mer. Då kan jag lika gärna hänga mig, NU, så slipper jag allt lidande. För övrigt verkar M inte vara ngn bäta vän som slänger på luren? :S

berusning sa...

I know the feeling. Du har det väl värre på många sätt, men själva grunden, jag vet hur det känns. Denna otroliga befrielse. Det skönaste av sköna. Men men. Vet inte vad jag ska säga.

Anonym sa...

Du skrev nån gång på din blogg att vi verkade vara väldigt olika, och det är nog sant. Jag har aldrig suttit i en sådan sits som du sitter i och kan antagligen inte ge några bra råd (om du ens vill ha råd), men jag skulle bara vilja säga:

Jag tycker att du verkar grymt klitt (alltså ball, fast man ska aldrig referera till kuken för de gör redan alla och inte är vi alla inte) och jag tror absolut att du är stark nog att komma över att du mår dåligt. Utan saker man kan köpa för 500 kr, men kanske inte utan någon att prata med?

Ta hand om dig, mycket systerskap