Jakten på den nya mansrollen?

"Det luktar så RENT hemma hos dig!" säger socialsekreteraren direkt när hon kommer innanför dörren. Förvånat, precis som om hon förväntat sig att det skulle dofta helvete och gammal fimp här. Jag höjer på ögonbrynen och riktigt ser hur förvånad hon är över att det är så pass FINT härinne. Jag undrar om hon väntat sig en knarkarkvart deluxe, cigarettrök och fimpar och gamla pundare som låg i hörnen och sussade. I guess so. Hon har ju redan påkallat att hon anser att jag inte "är som vanliga missbrukare". Well EXCUSE me då, för att jag inte motsvarar din stereotyp. Jag tror att många människor skulle bli dagligt besvikna om de rände runt och petade in folk i stereotyper; det finns väldigt få som passar in överhuvudtaget.

Jag är i V25 + 4 idag. Det känns att kotten ska lägga på sin egen vikt på två veckor, jag är helt slut och sover hela tiden. Älskar att sova. Underbart att KUNNA sova också, så jag tar för mig av sängen och John Blund och är som ett trött litet knyte mest hela tiden. Därför är jag just nu väldigt asocial, jag vill bara vara hemma hos mig och boa in mig och slappna av när jag inte är på sjukhus eller möten. Jag vill ligga med handen på magen och läsa och äta fiskgratäng och spela Super Mario World med Jenkan och H. Inget mer. Vill inte umgås med folk! Vill inte göra onödiga saker! Vill bara äta fisk och frukt och dricka isvatten och spela svåra mario-banor och sova. Jag måste inte mer just nu. Jag behöver det här.

Idag spelas Bo kaspers orkester - En jävel vid mitt öra , mysjazz så här på tidiga hösten, och nu åker den där jävla fiskgratängen in i ugnen. Senast avverkade böcker var "No tears for queers" - en fantastisk, skrämmande skildring av hatbrott mot homosexuella (LÄS DEN!) och nu ligger jag och skrattar åt den underbara "På Y- fronten intet nytt, eller, Jakten på den nya mansrollen" av Peter Eriksson. Underbar, rolig och otroligt sann. Alla borde läsa. Det är bra skit, nästan gratis. Bägge rekommenderas å det varmaste. Läs en bok om feminism och könsroller som du aldrig trodde att du skulle få läsa, en rolig, varm, skarp och kritiserande sådan som tar upp fenomen som alla kan känna igen sig i, utan att det handlar om radikala dramatiseringar.

Fisken kallar. Vi ses!