onsdag, oktober 31

Legally Förbannad

- What is the one thing that makes us feel good no matter what?

Det har hänt. Det vände. Tack Shiva, det har vänt. Jag är tillbaka i mig själv igen.
Efter att ha suttit i möte i princip hela dagen igår så däckade jag vid åttatiden på kvällen, efter en dos Super Mario Sunshine, of course. Vi bytte in vårt XBOX igår mot en GameCube. Lycka. Hur som helst; Jag vaknade klockan två inatt, klarvaken. Jag hade drömt delar av Legally Blonde-filmen, och kom att tänka på vad H's gode man sagt om en sak:

"Din socialsekreterare påstår att du ska åka in på hem.."
Det klickade i mig då, men jag förstod inte varför. Jag vaknade inatt efter att jag sedvanligt tänkt i sömnen, och drömt mina favoritscener ur Legally Blonde:
Tystnadsplikten. Sekretessen för helvete. Vad FAN håller dom på med? Nu har de korsat alla jävla gränser! Min socialsekreterare har alltså rapporterat angående mitt fall till en utomstående tredje part!
Om jag skulle anmäla handläggningen av det här fallet, vilket jag enligt jurister har goda grunder för att göra, med socialsekreterarnas agerande, deras hotelser, deras grundlösa anklaganden och deras totala jävla brist på insikt i sina egna jävla lagar, så skulle dom åka som fittor på väggen, som min mormor så fint uttryckte det.
Så jag klev upp imorse klockan halv sju, klarvaken, och satte på Legally Blonde och gjorde min manikyr. Vilket alltid får mig på gott humör. Och nu sitter jag här med klarlackade naglar och styrkan i kroppen tillbaka. Ibland är det viktigt att få komma ner till botten för att orka upp till styrketoppen igen.
Nu är det ingen som knullar mig i röven längre, och om de nu gör det - detta har jag sagt förut;
-Då får de fan ta lite skit på köpet också.
Så Kom då, era jävla fanskap, jag har laddat med nymanikyrerade naglar och en jävla massa lagstöd, till skillnad från era åberopade paragrafer så väger sådant över. Ganska markant. Don't know the difference? Nej, då kanske du inte ska sitta på en post som förfogar över levande människors öden.

Nu har de här människorna bråkat med fel jävla ADHD-unge.
Nu är jag arg.
Nu är jag riktigt jävla arg.
Och fy fan vad bra det känns.

3 kommentarer:

Anonym sa...

You go girl!!

Anonym sa...

När man är arg så är man inte längre rädd för någonting. A fantastic inner resource to tap strength and courage from.

Istämmer med Anon1; you go girl! Give them hell.

T e s s i sa...

jag har nu varit inne på Babyland och drägglat över en camo emmaljunga. tack för hjälpen !!!