måndag, oktober 30

Fix [Me]

När en av förstasidesnyheterna i Aftonhoran är Den här, då är det fan illa. Madde har festat UTAN sin pojkvän! helvetes kukslyna, kan flickstackarn verkligen gå ut SJÄLV? Hon är ju blond, prinsessa, och saknar kuk mellan benen och det är ju allmänt känt att den sortens slinkor inte kan ränna runt stureplan och beställa godisshots utan pojkvänneligt sällskap. GOD DAMN IT, människor. Ni är patetiska.

Jag och Lott har gemensam ledig dag idag. Vi är bägge förkylda, och jag vaknade av att mina fötter var iskalla under tre filtar och ett duntäcke. Det är liksom som skrivet i sten att man ska behöva gå och frysa så jävligt.

Nu spinner jag loss på det här med sms-konversationer igen. Det är liksom, som en helt ny dimension av kommunikation. problemet med sms är ju det att man inte HÖR vilket tonfall den andre har, så det finns ju gott om utrymme för feltolkningar om man säger så. Jag är den där sortens sms:are som smsar mer än jag ringer, och jag skriver ganska snabba svar. Om jag inte fått svar på ett sms på en timme håller jag på att gå i taket. Efter tre timmar är jag i upplösningstillstånd och efter fem klättrar jag på väggarna. När personen sedan väl hör av sig så låtsas jag naturligtvis som ingenting, för man kan inte vara en kärring som hakar upp sig på sånt. Fast man de facto ÄR just en sådan. Jag kan gå omkring och reta mig på obesvarade sms en hel jävla dag. Vilket säger en hel del om mitt bristfälliga tålamod. Slutsats; jag är en tant. En enveten liten bimbo. Och jag kan liksom inte låta bli att gå loss på såna där tankar, typ "Åh nej vad fan har jag sagt nu då som gör att jag blir ignorerad?" Och så får jag för mig att jag gjort något fel. Vilket jag oftast inte har och oftast finns det naturliga förklaringar på uteblivna svars-sms. Men har man börjat hispa så har man.

Jag vet inte riktigt vad jag ville med den där utläggningen.
Har sovit kanske tre timmar inatt. Natten dessförinnan sov jag runt fem och dessförinnan ingenting, dessförinnan ingenting och innan det sov jag två. Vilket betyder att min concealer får köra hardcore-race under mina onkelfesterinspirerade ögon om jag nu ska våga mig utanför dörren vilket inte verkar troligt inom de närmaste timmarna. Jag ser litegrann ut som någon som..pja. Någon som inte sovit så jävla mycket i sitt liv.

Mardrömmarna är tillbaka. Perfekt. Precis vad jag behöver.

"It's a damn cold night to try to figure out this life.."

Blev ganska Coldplay-inspirerad i helgen. M satt och sjöng "i will fix you" och det liksom..det klingar så jävla rätt på något sätt. Ja! Snälla! FIXA MIG! Och då menar jag inget snuskigt. Jag menar att jag behöver liksom klamra mig fast vid mina fasta punkter lite mer. De få jag har. Lott är en fast punkt. Systern likaså. Och jag längtar lite efter mina syskon och undrar hur de mår. Jag är en värdelös storasyster just nu som inte ägnar tid åt dem. Får fruktat dåligt samvete, måste fan åtgärda saken. Det går för sig att mitt så kallade kärleksliv sett bättre dagar, det är helt okej att jag är i princip pank, och det är liksom ingen fara på taket att jag just nu glider runt i ett vakuum. Men att jag missköter mina systerliga principer är bara för jävligt.

Playlist @ the moment:

Nickelback - If everyone cared
Avril Lavigne - I'm with you
Little computer people project - Little computer people (club mix)
Covenant - We stand alone
Culture beat - Anything
Dallas Superstars - In the night

Inga kommentarer: