Recept / Torsdagstrams

Om man har kräkts hela natten och inte orkar mer, så fixar man maten till ikväll, i brist på annat. Så jag delar med mig av mitt alldeles egna, vegetariska taco-recept. Inga tillsatser, inga färdiga lösningar, inga jävla burkar. Bara råvaror, the real deal och lite uppfinningsrikedom. Här har ni:

Såserna först!

Tzatziki


3 dl turkisk yoghurt
1/2 grovt riven gurka
1 msk vitvinsvinäger
1 msk kallpressad rapsolja
1 krm svartpeppar
1 krm salt
2 vitlöksklyftor

Häll av yoghurten och gurkan med lite salt, i ett durkslag. Häll ned i lämpligt kärl, tillsätt övriga ingredienser och blanda om ordentligt. Smaka ev. av med salt och peppar i efterhand. Låt stå i ett par timmar så tzatzikin får gosa in sig ordentligt.

Hemgjord salsa

2 finhackade vitlöksklyftor
1 upphackad minipurjolök
1 liten tetra krossade tomater
4-5 msk gräslök
1 tsk garam masala
1 tsk svartpeppar
2 tsk chilikrydda
1 tsk chilifrön
ca 3 msk citronsaft från hel citron
1 msk socker
Citronpeppar efter smak
salt och peppar efter smak

Mixa allt med stavmixer eller annat köksredskap till en jämn och lätt kornig sås. Låt stå kallt ett par timmar innan servering.

Pitabröd - ca 12 st små eller 6 större.

4 dl vatten
1/2 pkt jäst
1 msk olivolja, rapsolja eller matlagningsolja
1 msk salt
mellan 9 - 11 dl mjöl of choice (Jag bakar med två tredjedelar rågmjöl och en tredjedel vetemjöl)

Bakning:
Finfördela jästen i en bunke och tillsätt vatten, salt och olja. Vispa eller rör tills jästen är löst. Se till att vattnet är rumsvarmt, eller runt 37 grader, så mår jästen som bäst. Häll upp mjöl i rågade decilitermått och arbeta in i degen tills den är mättad, eller - seg och blank och släpper från kanterna.
Låt jäsa 30 minuter under bakduk.

Ta upp degen, forma till en rulle och skär ut så många lika stora delar du vill ha. Forma till centimetertjocka, runda bullar och jäs ytterligare 20 minuter på smörad plåt under bakduk.

Baka bröden i 275 grader mellan 6-9 minuter. Vänd på dom efter halva tiden så de blir jämna och fina.

Till pitabröden skall man servera färska grönsaker of choice, finhackade och snyggt upplagda. Jag föreslår Färsk tomat, kinakål, rucola, rädisor och minimajs.

Och slutligen:

Hacka en gul lök och ta fram quornfärsen. Hetta upp olja i en panna och tillsätt lök och quorn. Krydda med salt & peppar, eller var kreativ och gå loss på citronpepparn, havssaltet och chilikryddan.

Var nu en Gloorious och hacka upp grönsakerna i tjusiga skålar. Lägg upp lite förvärmda (i micro eller i ugn som hastigast) pitabröd på lika tjusiga tallrikar och skär fickor. Fyll dina pita-fickor med quornfärs, grönsaker, tomatsalsa och tzatziki. Och sen behöver du bara vänta på att din lyckliga gäst brister ut i "Men det här är ju RIKTIG, HEMLAGAD mat!", alternativt "Jag älskar dig", klappa dig sedan förnumstigt på magen och replikera "äsch, det var väl ingenting. det var bara nåt jag slängde ihop..". Och avslöja dig nu inte på slutet med att säga att det var JAG som gett dig recepten. Jag har statistiska bevis på att den här middagen har en ungefärlig 85%:ig success rate på MINST en returned kram, en för par nästintill 90 procentig säkerhet på att du kommer få något ikväll, och för sjuka kombos vinner man med 60 procents chans deras glittrande, förvisso vitlöksdoftande gunst. Med andra ord kan jag ge dig Loo-garanti på att det är gott.

Nu till annat: Intervju med Unni Drougge, min absoluta darling, i dagens City. Hon är ju fantastisk, Sitter där och röker gör hon, för, "Något måste man ju dö av". Ja, jag diggar den kvinnan. Hon har en enastående och mycket avundsvärd karriär bakom sig som både författare och AD, hon är skitsnygg trots att hon är över fyrtio, hon röker som en borstbindare och hon skriver som en gudinna. Hennes debutroman; "Jag, jag, jag!" är den absolut mest lästa i min bokhylla och den är också sedan många år tillbaka, offentlig Bibel för mig och Dan.


Jag läste en intervju med vidriga aset Bert Karlsson, igår morse, i samma tidning, och jag kan verkligen inte ta den mannen på allvar. Han är i särklass den mest oattraktive, osympatiske man jag känner till vid sidan om Ulf Lundell och Jan Guillou. Samtliga tre innehar den sortens gubbsjuka, liksom självhävdande 'jag-har-nått-femtio-och-vet-i-princip-alltid-bäst"-attityden som får det att krypa i en av ren vämjelse. Morfars gode man är av samma kaliber. Fy fan, bara sättet han tilltalar en på, sättet han liksom underminerar hela min varelse bara genom att se på en. Det är den där sortens översittarfyrtiotalist som tidigare nämnts och jag vet inte, är det så att män i den åldern skaffar på sig dessa dinosaurierelaterade härskartekniker, enbart för att tillämpa dessa på unga kvinnor med fler åsikter än vad de ska ha på sig på dagarna? Jag är ju som en magnet för sådana här karlar.

För inte så länge sedan fick jag mailkontakt med just en sådan här, vi snackar skitsur fyrtiotalist från Boden eller vilken jävla obygd det nu var, det minns jag inte lika säkert. Han skrev långa, arga mail till mig med långa haranger kring min person och mina åsikter och han hade verkligen både missförstått och vänt upp och ned på alltihopa. Kontentan av dessa långa haranger var i princip "Du är en kaxig brud som fått för mycket utrymme i just detta specifika media just detta specifika datum och jag tycker att du, lilla gumman, borde lägga ner och lära dig nånting om livet istället för att ljuga ner din generation". Ha! Säger mannen som bor i en stad med mindre än tretusen invånare, där alla känner alla och där alla håller upp tjusiga fasader för grannen, liksom ljusår bort från Stockholm, kaxiga 25-åringar på klubbar, droger och storstadsliv. Och det ska väl vara fan i det, att de människor som egentligen borde hålla käften, och just de människor som egentligen inte har några argument att komma med, de ska alltid ge sig på mig, med ett enda syfte, och det är att få mig att hålla käft. För de håller inte med. Och det behöver de förvisso inte göra heller.

Dagen bjuder i övrigt på en långpromenad i Långtbortistan, lite simpel lunch och en mjuk längtan till morgondagens Spelning på GK
..it's taking over.