Galen - och jag gillar det!

"There's a spell that i' m under

try to fly i don't feel no shame

the world is mine"

Så, ska vi försöka sammanfatta det här nu då:

- Jerry är död

- Jag får inte tag i min exkombo angående mina saker och kläder som står i hennes förråd

- Jag fick inte tag i C förrän igår, angående min DV-kamera och shit som står hemma hos honom, och förmodligen hos polisen

- Jag har fem klädesplagg som jag ständigt tvättar hemma hos H

- H åker till Norrland på fredag

- Mamma blir vräkt den 30:e

- Det jag har är ett par jeans, en peak performance-jacka som tack och lov är både varm och snygg, ett upphittat terminskort plus som är till för ungdomar upp till 20 år, det har jag åkt på i en månad, ingen jävel tror att jag är över 20, en Ipod och laddare, en handväska med smink och förnödenheter, och så en inneboende katt hemma hos H som jag svurit att aldrig lämna. Och just nu spelar E-type i min Mr.Ipod, och vad händer? Jo, lurarna börjar kuka ur.

Igår; samtal med den och den, advokater, människor, lite retsam eftermiddag med H, gick inte utanför dörren, oklart om jag fick något gjort överhuvudtaget.

Så; varför känner jag mig ändå så hoppfull? Hur kan jag vakna och le? Hur kommer det sig att jag just nu inte kör ner mig totalt? Hur kommer det sig att jag känner mig friare än på länge, trots min pengabrist och min uppenbara frånvaro av liv?

Jo, för ni förstår:

Jag tror att jag har blivit tokig. Men då jag inte har någon sjukdomsinsikt så är jag med andra ord lyckligt tokig, och behöver inte engagera mig mer i saken.

Jag har skaffat ett extrajobb på en restaurang, väntar på att min "chef" ska ringa och tala om när jag ska börja jobba. Lite ordning får jag allt. Tokig som jag är. Ränna runt i tajta jeans och lyssna på E-type liksom, när jag har ett kaos runtomkring mig. Äh, wtf, låt hundarna brinna. Låt världen förvandlas till ren, brinnande syra. Låt demonerna resa sig ur vulkanerna och straffa den parasiterande mänskligheten med sin eld. Kärleken vinner ändå. Jag är safe i min peak-performance-jacka, jag har redan tagit mina duster. Jag har ju alltid E-type om det kniper.

Fan vad snygg han är, förresten, den här karln. H alltså. Det är ju nästan..kriminellt. Jag vet att jag objektifierar här, men vadå, det får man väl göra, jag tycker manssidan har objektifierat nog nu, jag som tokig kvinna har all jävla rätt att gå omkring med ett sug i maggropen och betrakta detta tatuerade stycke karl och tänka snuskiga tankar närhelst jag känner för det. Jag får se honom gå förbi mig i prasselbyxor och adidaströja och det säger gnomph i magen och så kommer bilderna; Jag blir hypersexuell och vittrar i luften. Jag blir fan kåt av att vara galen. Jag tycker det här verkar lovande. Att jag inte kommit på det här förut! Som galen kan jag inte hållas ansvarig längre. Jag kan rusa på som ett jävla godståg i livet, egocentrerad och jävlig, som de flesta, men jag väljer att bli skönt, officiellt galen istället. AH! En sten faller från mitt stackars hjärta.

Helgen då? Har du tur stöter du på en galen Loo, i en lokal nära dig.

"I`ve got life

you`re always on my mind

you gotta believe in something, alright

forever by your side

I`ve got life

just give me time to find

whatever it is it will be alright

forever by your side

I`ve got life, alright

You gotta believe in something, alright

I`m by your side..................

We`re gonna live forever

don`t let this be... whatever

I`m gonna make you believe in something... `cause

we`re gonna live forever

if you never say never

we`re gonna make it, alright

I`ve got life..."

E-type - Life

Bild: Jag & Grabbarna @ hissåkning!