torsdag, mars 29

Tell me what you like..?

Dagens låt: Jessica Folcker - Tell me what you like


Och jag minns det som om det vore förra veckan. Jag var sjutton år och jag och Karin, Dan och Fiat hängde på en lokal pub nere i Ör utanför Sundbyberg. Vi gick dit och söp som svin och Karin blev alltid fullast och jag fick ta hem henne mitt i natten och vi dansade, vi dansade, för den låten var populär just då, och jag minns hennes blonda hår och hennes knähöga stövlar och kjol med slits. Vi var på väg mot vuxenvärlden och vi dansade oss in i den, vi dansade oss in i den hand i hand medan Jessica Folcker sjöng och lokalens alla lokala alkisar tittade på. Sedan gick vi hem till Karin och åt fyllemackor med rödbetor och kylskåpets övriga innehåll på. Dagobertmackor, fyllemackor, kärleksmackor. Och helgen därpå, eller var det kvällen därpå? Vitabergsparken och Karin skrek åt Petri, petri med hatten, att hon älskade honom för den hatten, och jag bar henne genom vattenspridarna och jag var sjutton år och ännu hade mitt liv inte deformerats.



Igår fick jag mitt ANDRA epilepsianfall den här veckan. H har aldrig sett ett anfall förut. vare sig på någon annan eller på mig, så han blev skräckslagen. Jag vaknade av att han satt på mina ben och tittade oroat på mig. Det är det värsta med att "vakna upp" ur ett anfall. Man märker inte när man "tappar" medvetandet, bara att hjärnan börjar snurra och samma tankar dyker upp igen, som om de vore styrda utifrån av något. Sedan är det som att sluta ögonen och att öppna dom igen. H var skräckslagen.



”Du skakade ju och jag såg dina ögonvitor! Och det kom blod ur din mun!” sa han när mitt minne kommit tillbaka ordentligt och jag var kapabel att tala.
”Jag vet, det kallas epilepsianfall. Jag har ju berättat att jag kan få såna och vad du ska göra”
”Det var SKITLÄSKIGT!”
”Det är inte farligt så länge jag inte är borta mer än tre minuter”
”vad händer om du är borta mer?”
”Om hjärnan är väck mer än fyra så kan man dö”
”Kan du DÖ av det där?”
”Ja”
”VARFÖR SA DU INTE DET?”
”Risken är inte direkt överhängande”
Hur FAN vet du det?”
”Låt säga att jag vet att jag har många år kvar. Gud är en sadist”
(tystnad)
Du är INTE rolig”



Det ringde på H's telefon och det visade sig vara nån jävla brud från internet som bara bestämt sig för att komma och hälsa på. Jag gömde mig i badrummet och skickade ner honom till centrum. Avskyr småbrudar. Eller snarare, de avskyr mig, i stort sett hela det kvinnliga släktet skyr mig och ser mig som ett hot, så jag håller mig undan. Jag vet hur det blir. Det är en mycket liten del av det kvinnliga beståndet som jag kommer överens med. Och som regel så är kvinnor faktiskt lömska hyndor som man inte kan kommunicera med. Men det finns undantag, och de få undantagen har jag ju också förlorat till olika världsdelar, till förhållanden med restriktiva pojkvänner som avskyr mig, eller till "andra sidan".



Det är sorgligt, kvinnor, att det år 2007 fortfarande går att idka självförverkligande genom att skaffa barn alldeles för tidigt, eller genom att gömma sig bakom en karl. Men er business är er business, glöm bara inte att ta hand om kräken ni föder upp. Annars blir de som jag. Och det måste ju funka som varnande exempel på de flesta av er, för de flesta av er tycker att JAG lever fel. Men så blir man när man har en missbrukande mamma och en frånvarande pappa som inte bryr sig ett skit. Man blir självständig, uppkäftig och epileptiker! Passa er - det kan hända ERA barn.

Bild: Jag bjussar på en Featured sexy desktop från http://www.pixelgirlpresents.com


Min favorit av wallpaper/iconsajter!

4 kommentarer:

Anonym sa...

Till och med du verkar ju tycka att du lever fel, så hur länge ska du skylla på morsan innan du får rätsida på allt? Du verkar ha glömt bort att du spelar en inte helt oväsentlig roll i ditt öde.

Loo sa...

Jag har läst igenom mitt eget blogginlägg en sisådär 20 gånger och inte i en enda mening "skyller" jag på min mamma för något överhuvudtaget. Jag tror att du behöver lära dig att läsa ordentligt. Eller ge fan i att läs överhuvudtaget om du bara använder min blogg som någon slags självförhöjande egopryl. Bitska kommentarer utan grund kan du kasta på någon annan.

Anonym sa...

Det var väl mer baserat på ett års dravel än ett enskilt inlägg, men kör i vind. Själva poängen var väl att du själv spelar en inte helt oväsentlig del i ditt öde i och med de val du gör, vilka inte helt rakt igenom varit korrekta, eller?
Och du behöver inte oroa dig, det är inte för min skull jag kommenterar.
Jag har sagt det förr, jag önskar dig mer medvind än något annat, men du verkar inte vara intresserad.

Loo sa...

anonym>> Klart att jag spelar en roll i mitt eget öde. Och medvind tar jag gärna, men då blir ju inte den här bloggen lika intressant, för uttråkade individer så som du själv, right?
"Verkar inte vara intresserad". ta dina spydiga kommentarer och förpassa dig till någon annan sajt om du enbart är här för att dryga dig.