Castles burning

Livet tycks handla om en sak: att älska. Och så fort jag fått vantarna på något som liknar kärlek har jag med intelligent omognad raserat hela skiten. Och om jag inte gjort det, så har mina föredetta gjort det. The point is: Kärlek är ett jävla helvete, En svulst som äter dig inifrån oavsett om du är fri att älska alla du vill, oavsett om du är polygam, subkulturssexuell eller gift. Det finns där, det går så djupt i varje människa. Det finns alltid en chans att bygga och rasera.


Och när du vet, att den människa som rotat sig som djupast i dig, har mer makt över dig än din egen mor, med en fingervisning sänker han ner dig i helvetet. Med en blick skickar han dig till himlen. Och det är som en drog, den känslomässiga berg-och-dalbana du åker med tar dig genom djupa dalar, genom himlastormande, hisnande kurvor. Och du älskar att plåga dig själv, du älskar att hamna i helvetet för att sekunden senare sväva på lätta moln. Du vet inte vem du blivit när du tar till metod efter metod för att ursäkta ditt eget beteende.

Kärlek är att vilja så mycket att instinkten tar över. En chans och du tar den. Kärlek är att låta tystnaden vila mellan varma ord. Kärlek är att längta bort. Kärlek är att förlora sig själv en stund. Kärlek är ett rent jävla helvete och det finns ingenting du kan göra för att ändra på det. Du kan dricka bort den, knarka ner den, missbruka den och bruka den. Du kan älska självaste kärleken, du kan älska dig själv men aldrig så mycket som någon annan.

Och i mitt liv har jag bekämpat den, samtidigt som jag varit beroende av den. Jag knarkade bort bägge mina förhållanden utan att veta om det. Efter det sålde jag min själ, min kropp och min integritet för billiga pengar och jag trodde jag hade sålt hela mig. Tills någonting uppenbarade sig framför mig.

För:

"Money can't buy it... baby
Sex can't buy it... baby
Drugs can't buy it... baby
You can't buy it... baby

I believe that love alone might do these things for you
I believe in love alone yeah yeah

Take the power to set you free
Kick down the door and throw away the key
Give up your needs...
Your poisoned seeds
Find yourself elected to a different kind of creed

I believe that love alone might do these things for you
I believe that love alone might do these things for you
I believe in the power of creation
I believe in the good vibration
I believe in love alone yeah yeah

Won't somebody tell me what we're coming to
It might take forever till we watch those dreams come true
All the money in the world won't buy you peace of mind
You can have it all but you still won't be satisfied"


Och i mitt liv, mitt invecklade berg-och-dalbaneliv, där jag är för smart och vältalig för att kunna stämplas som en riktig addict, det liv jag gett mig fan på att leva, där människor kommer och går som i ett hjul av smärta, där jag skrattar, ler och lever, där jag gråter på badrumsgolv klockan tre på natten för att jag inte kan sova. Där hjärtat talar i tystnad. Där det inte finns rim eller reson, där det inte finns utrymme för annat än reflektion. I det livet hör jag inte hemma längre.

Tror jag.

Fredagkväll

Grabbarnas krog, 23:00

Kroppen vet vad som håller på att hända men jag försöker att inte se det, försöker att inte känna. Men jag känner. Jag ser. Jag vet vad som håller på att hända. En bricka i ett spel.

GK 23:30

Vi står så klart på listan och vi möter genast en man som dirigerar in oss i ett bås med gratis sprit. Vi dricker och lever an, jag blir full, det kryper i kroppen. Tur Lott är där. Tack gode för Lott. Vi konverserar dessa män, de är där på 40årskalas. Vi spanade in det vi ville ha och vi fick det. Älskar att sitta i VIP-båsen. Mycket bättre än idiotisk bar. Jag känner dig i kroppen och vet att du är nära men jag håller mig till det jag är bäst. Tystnad. Diskuterar musik och journalistik och häller på mer sprit i glasen. Jag älskar basen, lasern. Det kryper. Jag är fantastisk. Jag konverserar vem fan som helst. Jag känner mig som om jag vore till salu. Min ärlighet för en drink. Mina ord för en flaska sprit. Min kropp för en kärleksfull blick. Precis som förr. Trygghetsradarn är på full alert. Jag häller i mig mer, mer, mer och skiter i att radarn ger utslag. Möter bekanta, nya främlingar, gnagarhuliganer. "Snygg jacka" säger jag till Stone Island-killen och han ser på mig.. "Vet hon?" Klart att jag vet. Jag vet mer än du tror, ditt svartgula lilla as.


Göta Källare, 01:40


Hud, bastoner, ögon som ser, och en hand som för mig in på dansgolvet. Hjärtat bultar, bultar, slår, herregud, vad gör du här? Herregud, inser du inte vad du gör? Människa, du tar för många risker och det gör jag också. Min själ vrålar, skriker, får inte luft, jag tappar andan, du för mig runt dansgolvet och jag är onykter, onykter och du snurrar mig och jag vet inte vem jag är längre. Jag ser dig överallt, men den här gången är du här.
När du kommer igen är jag på väg ut från rökrummet. Jag är inte förberedd.
"Jag måste dansa med dig" säger du. Du står där på övervåningen och blickar ner, du har koll, du ser varje rörelse. Jag sitter i båset och hjärtat slår, slår, herregud vad ska jag ta mig till. Jag vill vända ut och in på mig själv. Jag sveper en tequila och kommer ner till normal nivå, jag är full men jag dansar. Jag dansar för jag vill inte titta upp. Jag dansar för jag vill inte se. Jag dansar för det har jag alltid gjort. Främmande händer på min kropp. Ta inte i mig, ta i mig. Beck mörker.

03:00

Jag tar emot ett förlåt i text men det HJÄLPER INTE; mitt hjärta känner. Jag minns hur vi dansar under lasrar och mina ögon kapslar sig fast i dina ögon och jag kommer att implodera. Jag tror inte att det är sant, vad GÖR DU här? VAD GÖR DU MED MIG? Gör det igen. Gör det igen. Gör det.....igen.

"In the arms of an angel.."
Det sjunger i mig, vibrerar. Samtidigt kan jag inte förstå. Vill inte förstå.

I mitt sinne befinner du dig inte utanpå mig. Du är inuti mig och jag älskar varje rörelse. Du är den oöverkomlige.

Jag har en vän vid min sida som följer mig hem. Vi pratar om känslor, men jag har inga. Avtrubbad. Full. Vill spöa någon. Skriker snart rakt ut.

Förlåt för den jag är.

"On my knees, I'll ask
Last chance for one last dance
Cause with you, I'd withstand
All of hell to hold your hand
I'd give it all
I'd give for us
Give anything but I won't give up
Cause you know, you know, you know"

Soon, before..

Okej, häng med nu; I Söndags anmälde jag alltså mig själv till Maria Beroendecentrum, där jag konsulterade en sköterska och en doktor. Efter att jag meddelat att "hej, jag håller på att knarka ihjäl mig. Kan ni hjälpa mig?" ger de mig två propavan och skickar hem mig med tre telefonnummer och en återbesökstid. På Måndagen ringer jag telefonsamtal nummer ett, till opiatberoendeenheten. Där kan de inte hjälpa mig, jag måste ha två års "dokumenterat opiatberoende" för att få hjälp. De slussar mig vidare till socialen. Socialen i Sundbyberg är idiotiska fuckups. På Tisdagen kommer jag på återbesök och får då reda på att jag EVENTUELLT kan ingå i ett projekt som heter "Unga vuxna". Dessutom får jag nummer till socialjouren. Jag håller på att bryta ihop men jag lyssnar tålmodigt och tar numren. Jag får också en återbesökstid till en tredje instans - det akuta "konsultationsteamet", som alltså inte skall förväxlas med "Unga vuxna" eller "Försörjningsenheten" eller "Beroendeteamet" vilka alla är tre olika enheter som arbetar, uppenbarligen helt utan insyn från övriga. Nu är vi uppe i fyra olika "team" vilka jag måste kontakta, och som KANSKE kan hjälpa mig. Pratar först med socialen idag, det visar sig efter att jag dragit hela storyn att jag är på FEL KONTOR. De skickar mig vidare igen. Jag ringer till det andra kontoret, förklarar allt. Där förklarar de att försörjningsenheten och beroendeenheten är två olika. Jag måste alltså ha två olika kontakter. Jag blir meddelad att jag ska få papper hemskickade och ringer nästa person; beroendenheten. De hittar inte mig i datorn (!) så de börjar undra om inte jag ska räknas som "hemlös" vilket naturligtvis är ett HELT ANNAT KONTOR.

"Hör på här" sa jag. "Maria slussade mig till opiatenheten. Opiatenheten slussade mig till det andra socialkontoret och det andra socialkontoret säger att Maria och beroendeenheten har ansvaret. Det slussar mig vidare till ett akut konsultationsteam, till er och till försörjningsenheten samt till unga vuxna-projektet. Och nu försöker du slussa mig vidare genom att påstå att jag är HEMLÖS?"

"Nej, det sa jag inte. Men det handlar ju om var man VISTAS och inte var man är skriven.."
"Och det är ju för fan här jag vistas!"
"Vi är inte så säkra på den saken, fast om försörjningsenheten säger så, så..."
"Men hallå. Jag har ADHD och epilepsi. Detta inbegriper två olika instanser på neuro på KS. Till detta har jag ett beroendeproblem. För detta beroendeproblem måste jag ha kontakt med tre olika team. Som följd av mitt beroende, min ADHD och min epilepsi måste jag medicineras korrekt. Det tar mig till medicinska enheten. Sen ska jag ha två soc-kontakter, plus en extra handläggare. Vet du hur många enheter vi är uppe i nu?"
"Nä"
"Nio"
"Du skämtar med mig"
"Jag önskar jag gjorde det"
"Herregud"
"Ja, så snälla, snälla. Slussa mig inte till en tionde nu."
"Vi hör av oss"

Jaha.
Om ni ursäktar mig, jag är lite less nu.

För övrigt så är ju allt sådär halvtaskigt lagom drälligt här borta. Det känns som...ja, hur fan känns det? Låt oss säga så här; Om jag vore en flaggstång vore jag då rakt inte redo för någon jävla flaggdag.

Green and white victory

Okej. Jag och Lott beger oss förbi det bojkottade Läckerbiten till Blecktornskällaren för att se matchen. Det är fullt med folk men i andra halvlek får vi fantastiska platser, dock redan efter att de två lysande målen fått halva Söder att vråla. Hade bara tippat ett mål i första halvlek men förvånande nog spelar de fantastiskt bra. Detta betyder dock att vi är bäst i STHLM. Just det! KÄNNS DET JOBBIGT, ELLER?

Det är mycket på G på stan just nu: Mediamanifestation hållen av Ultra Boys vilket kan bli lite kul att bevaka: Kolla in det Här

I övrigt löper min katt. Hon har skrikit hela jävla natten.
Idag sitter jag i telefon halva dagen. Perfekt.

10:14
Har redan blivit runtslussad till två andra ställen, i telefon. Börjar tappa tålamodet men Staind sjunger i min högtalare:

" And it's been awhile
Since I could hold my head up high
And it's been awhile
Since I first saw you
And it's been awhile
Since I could stand on my own two feet again
And it's been awhile
Since I could call you

And everything I can't remember
As fucked up as it all may seem
The consequences that I've rendered
I've stretched myself beyond my means

And it's been awhile
Since I can say that I wasn't addicted
And it's been awhile
Since I can say I love myself as well
And it's been awhile
Since I've gone and fucked things up just like I always do
And it's been awhile
But all that shit seems to disappear when I'm with you"

Artichoke Assembly

Jag och Kasey Taylor feat Chris Meehan dundrar längs Hornsgatan med Humbled (Chris Miscali Remix) och jag är försenad med fem minuter men det gör inget. Blodtryck och blåsa i alkoholmätare (standard procedure) och pulsmätning och sedan får jag träffa doktorn igen.


"Hur mår du idag, Loo?"
"Jag är sänkt. Jag petade i mig massor av tabletter igår, och massor av vin, så att jag skulle däcka"
"Det lät inte så bra"
"Jag kan inte sova på nätterna, det är liksom det"
"Det är väldigt roligt att se att du kom idag. Det visar att du har motivation iallafall. Hur gick det med personen du skulle kontakta?"
"Han skickade mig vidare till soc"
"Jaha"
"Ja"
"Men vad tror du om att få gå på behandling?"
"Jag är positiv till allt och beredd att prova det mesta"
"Bra. Du ska få två nummer plus en återbesökstid hos akutteamet här på fredag. Det enda nummer du behöver ringa är det här. Du berättar för dom vad vi pratat om så kommer de ta in dig på möte, och förhoppningsvis kan du få komma iväg på behandling så snart som möjligt"
"Härligt"

Det var ungefär det som sades. Idag dricker jag vin vid datorn, städar hemmet och fixar mig. Ikväll spelar vi mot De vidriga asen och jag kan faktiskt inte vara mer nervös,tänkte att kronärtskockan jag kokat till lunch skulle lugna mig, men så FAN heller.

Det blir helt klart en tisdagsfylla, som en viss MO statuerat i mail. MO är en av mina läsare som bestämt sig för att värva mig till vänstersidan en kväll på fyllan strax innan valet. Och nu ringde ¤ och peppade mig och berättade saker.
Nu orkar jag inte tramsa mer i bloggen. Jag skriver senare, då jag har något att skriva istället.

16:41

"Lucky you were born that far away
so we could both make fun of distance.."
Tack Mr.Duck för de vackra orden. Men jag minns det lite mer som så här i slutet:

"allt höll andan

i väntan på dig.

Är det undra på

att jag darrar som ett asplöv
inför din blick?"

Du har säkert rätt. För det har du liksom alltid. Jag mår bra idag ändå. Jag dricker vin framför datorn. I brist på allt annat kan man alltid alkoholisera sig lite.

Keep breathing

"This time, This place
Misused, Mistakes
Too long, Too late
Who was I to make you wait
Just one chance
Just one breath
Just in case there's just one left '
Cause you know, you know, you know

[CHORUS] that I love you
I have loved you all along
And I miss you
been far away for far too long
I keep dreaming you'll be with me
and you'll never go
Stop breathing if I don't see you anymore"

Nickelback - Far away

Oh fuck. Jag har blivit en nickelbackhora. Nu ska jag på återbesök på Maria. Jag var uppe som en osalig ande inatt. Jag vandrade i lägenheten som ett spöke utan att kunna sova. Till slut svepte jag ett glas vin och la mig för att gråta på badrumsgolvet, min tryggaste plats, i en kokong av självförakt. Jag vet inte vad fan jag ska på återbesök och göra, de skiter ju i mig.

Och jag saknar något jag aldrig haft
en tanke, en känsla, en hand, en kraft
jag saknar dig för du får mig att tro
att det kanske finns en plats för mitt hjärta att bo
Jag flyr i tanken till alla jag mött
som gett mig trygghet, kraft och tröst
jag flyr i tanken till en tid för länge sen
snälla, snälla
ta mig dit igen.


(I'll never let you go)

If everyone cared

Jag kan inte sluta lyssna på nickelback. Det går inte att undgå att låtarna "far away" och "if everyone cared" är helt jävla underbara. Det finns något i det där:

"If everyone cared and nobody cried
If everyone loved and nobody lied
If everyone shared and swallowed their pride
We'd see the day when nobody died "

Och jag går och spelar flipper med ¤ som först inte vågar bjuda mig på öl in case att jag blir drogsugen, men det funkar inte så, det håller jag fast vid. Mamma ringer och tjatar, hon och Nico jagar knark men jag stannar hemma. Jag stannar hemma och tar en pizzakant och längtar bort. Jag vill inte vara i Stockholm. jag vill flytta. NU. Jag vill att det ska bli bra. På riktigt. ¤ säger "Men Loo, du måste ta hand om dig. ALLVARLIGT" och så spänner han ögonen i en på det där sättet som bara han gör. Jag rufsar till i hans hår och nickar lite. Jag vet inte vad jag ska säga riktigt. Vad svarar man på sånt? Går hem och köper kattmat, matar Cléo som bekant fått flytta hem till mig och lott nu. Cléo är min lilla siamesdam som fått bo hos mormor och morfar i sju år men som nu fått flytta hem igen. Och nickelback igen, åh, och hur den låten, hur sann den ÄR för där var jag, jag var DJURET på alla klubbar och jag sov aldrig, och hur det bara gnagde i mig, jag var aldrig lycklig men jag var aldrig hemma; och det är Han och Dom och Alla:

"I like your pants around your feet
I like the dirt that's on your knees
And I like the way you still say please
While you're looking up at me
You're like my favourite damn disease

And I love the places that we go
And I love the people that you know
And I love the way you can't say no
Too many long lines in a row
I love the powder on your nose
Ooooh
And now I know who you are
It wasn't that hard
Just to figure you out
And now I know who you are
It wasn't that hard
Just to figure you out"

Addict

Klockan är väl runt sex eller sju på söndagkvällen när jag pallrar mig innanför murarna på Maria akutintag. Jag har kräkts hela dagen, rent grönt, det känns som om jag enbart ätit sjögräs. De tar min legitimation och skriver in mig. Jag sitter och ser på de kala institutionsväggarna medan L och S sitter och förklarar att det kommer gå bra. Så kommer en sköterska.

"Vad är egentligen problemet?"
"Problemet är att jag injicerar heroin och är beroende av amfetamin, kokain, tabletter och sprit" säger jag helt lugnt. "Och det största problemet är just nu att jag tänder av. Big time."
Hon skriver ner saker på papper och jag berättar hela den komplicerade historien. Om mamma, om mormors död, om bouppteckningen, om drogerna, om festandet, om hur jag inte klarar av att hantera min egen vardag längre eftersom preparaten för länge sedan tagit över. Hon tar mitt blodtryck och jag får invänta en läkare. Det finns platser på avdelningarna. Det är institutionsgult och institutionsgrått. Jag känner hur det vänder sig i magen, jag svettas, jag fryser, jag vill kräkas, jag är blek och kallsvettig, t-shirten klibbar fast mot huden och jag har Chris Isaak i huvudet och jag nynnar;
"baby did a bad bad thing... baby did a bad bad thing.. i feel like cryin'"
Och en läkare med extremt långa ögonfransar undersöker mig där jag ligger på båren. Hon klämmer mig på magen, tittar på mina nålstick och jag ligger och artikulerar, ursäktar mig och förklarar, hon ber mig dra djupa andetag och jag har liksom inget att dölja. "Snälla" tänker jag. "Hjälp mig den här gången". Efter ett tag förklarar hon att, för att jag ska bli inlagd för avgiftning måste jag ha ett dokumenterat opiatmissbruk sedan flera år tillbaka och det "har jag inte". Hon kallar in L och S och förklarar vilka hon tycker att jag ska ringa, det är en låång byrokratisk process det här.
"Men herregud" säger L. "Hon BER OM HJÄLP och ni hjälper henne inte? Vad tycker ni att hon ska göra för att hon ska få den hjälpen?"
"Du får göra som du brukar göra" säger hon till mig och plirar.
"Men hallå" säger jag. "Det jag brukar göra är ju att knarka när det blir för mycket"
Hon nickar bara och rycker på axlarna.
"Men vänta nu" säger S. "Ni säger i princip åt henne att gå och knarka ner sig rejält, för ni kan inget göra?"
"nej, så sade jag inte"
"Jo, det sa du" sa S.
Hon börjar plocka bland papper och grejor. Jag fattar inte att jag sitter på maria beroendecentrum och berättar att jag dagligen börjat ta till kanyler för att överleva och de i princip säger att jag inte har något där att göra. TROTS att jag förklarat hur många år jag tagit droger. TROTS att polisen sist sade, när jag satt häktad, att jag borde "ta emot den hjälp som ges", men VARIFRÅN kommer den så kallade hjälpen?

Jag vet att jag inte är en "typisk pundare" i och med det att jag är rätt välduschad, mån om mitt utseende, jag kan artikulera tills helvetet startar om och jag ser inte speciellt påtänd ut när jag tar droger heller. Du skulle knappt märka det. Men det gör ingen skillnad; jag kommer dit frivilligt och berättar dessutom hur komplicerat det är. Jag har ADHD, jag är addict och jag är epileptiker, förmodligen utlöst av drogerna, trots att det är ärftligt. Det är skitsamma.Jag får två telefonnummer och blir hemskickad med två propavan i en påse. Det är alltså den vården jag får för 240 kronor.

När jag och S och L kommer hem känns det som att marken ska börja sjunka under mig. Jag ligger länge och svettas och fryser och svettas och fryser och det drar i benen och S får krama mig men det går inte, det hjälper inte. Jag stjälper i mig två glas vin, tre propavan, två stilnoct, tre remeron och en cigarett och slutligen somnar jag. Det tar en jävla tid men till slut somnar jag.
När jag vaknar är det samma visa. Kroppen gör fullständigt uppror. Jag fortsätter mässa för mig själv att jag får skylla mig själv som mår så här och nu får jag fan ta skiten men det GÅR INTE. Jag sveper ett glas vin och sitter på balkongen småfull klockan elva på förmiddagen och känner gråten i halsen. Ringde till den person jag blev remitterad till. Han säger att han inte heller kan hjälpa mig eftersom man måste ha minst två års dokumenterat opiatmissbruk för att få vård där. Jag blir vidareslussad - igen. Denna gången till socialtjänsten (!). De har telefontid mellan nio och tio. Den har jag just missat. Vill gråta. Det är inte första gången jag försöker ta mig in i vårdsvängen. Jag vet hur det slutar, så kom inte och säg åt mig att jag borde "söka hjälp". Inte en gång till, för du vet inte vilken karusell av runtslussande du kommer in i, du vet inte om, att det som kallas "hjälp" egentligen är två propavan och en lapp med ett telefonnummer. Jag vet ju, att det jag måste göra inför min återtid på tisdag, är att knarka ner mig allt jag har. Dunka i mig opiater, tabletter, sprit och fan i det så att de äntligen kan tvångsinlägga mig. Det är vad jag måste göra. Så fungerar systemet. Och det finns ingenting du, jag eller någon annan kan göra åt det.
Jag måste befinna mig i mitt värsta stadium för att de ska ta mig på allvar. Läkaren frågar mig om jag någonsin tänkt på självmord.
"Klart att jag har" säger jag. "Men det är helt orimligt och själviskt att ränna runt och hota med att ta mitt eget liv. Hade jag velat dö, hade jag tagit mitt liv för länge sedan. Men jag är inte så jävla sugen på att leva heller just nu. Vad fan tror du? Jag går på tre kabbar om dagen. Hur mycket tror du att jag älskar livet?"
Hon ser på mig och vet med ens inte vad hon ska skriva i sitt block där framför henne. Jag artikulerar fram rimliga uttalanden samtidigt som jag tänder av big time, hon hamnar i läkarkonflikt. Jag vet hur kört det är. Jag reser mig.
"Vi ses." säger jag och skakar hennes hand.

Vi ses. I helvetet.

The fucking agony + söndagsrapport #1

Fy fan säger jag. Den här veckan slutade i en jävla kraschlandning.
Blek och jävlig pallrar jag mig hem efter en lång vecka hos morsan. Jag svettas, jag fryser. Jag fryser, jag svettas. Jag vet inte om jag hallucinerar eller om jag verkligen bryr mig om vad som sker med mig men jag härdar ut och åker till Z och äter chokladkaka och röker på balkongen. Jag ser förjävlig ut också, det är ju liksom inte bara det att jag känner mig sådan. Blir peppad av L och S som förnuftigt håller mig i schack. Möter några av boysen på grabbarnas krog och vissa av dem hade jag inte sett sen nyår. De kommer fram och kramar och hälsar och jag försöker vara normal. Det liksom ekar i min själ varje gång jag undanhåller ännu en sanning.
Åker tunnelbana och jag kunde inte bry mig mindre än just Diana Krall när hon sjunger fantastiska "I've got you under my skin" och jag längtar drömskt till lövfyllda alleér, en ny höstrock och en varm hand. Som i filmerna. Jag föreställer mig att jag ska inviga 40-talslooken, med knälånga klockade kjolar och rött lipstick och sotade ögon, och gå där, the great blondino, med lockar som flyger i vinden och ett hjärta som aldrig stannar så länge det matas av drömska melodier;

"I've got you under my skin
I have got you deep in the heart of me
So deep in my heart, you're really a part of me
And I've got you under my skin

I have tried so, not to give in
I've said to myself this affair it never would go so well
But why should I try to resist when I know so well
That I've got you under my skin"

Alltså, mitt liv hittills..det har funnits många filmiska stunder där. Precis sådana som man klipper in panoreringar på vackra omgivningar i filmer. Stunder då jag står mållös medan människor omkring mig liksom snärjt mig runt deras fingrar, eftersom de vetat precis hur de ska göra.
Men jag minns trots allt, och den här veckan är det Alanis Morrissette som dikterar sanningen i min Ipod:

"Wait a minute man
You mispronounced my name
You didn't wait for all the information
Before you turned me away
Wait a minute sir
You kind of hurt my feelings
You see me as a sweet back-loaded puppet
And you've got meal ticket taste

I see right through you
I know right through you
I feel right through you
I walk right through you

You took me for a joke
You took me for a child
You took a long hard look at my ass
And then played golf for a while
Your shake is like a fish
You pat me on the head
You took me out to wine dine 69 me
But didn't hear a damn word I said"

Det är sorgligt med mamman. Hon förstör hela mormor och morfars hus. Låter det förfalla, städar inte, släpar in den ena pundarpolaren efter den andra som hon jagar droger med hela dagarna. Hon är ju sjuk, men folk fattar inte. Har man dubbeldiagnos som min mor, detvillsäga, är både paranoid schizofren och heroinist går det inte att bara använda common sense. Vi skulle tekniskt sett ha varit på bouppteckning i fredags men jag vägrade eftersom morfars gode man är där, och han är så nedlåtande mot mig att det är sjukt. Får verkligen anhöriga till gode män bete sig som han? Jävla idiot. Och han använder alltid de här jävla dinosaurieöversittartendenserna och kastar på mig alla manliga härskartekniker som bara går, fast jag är på samma sida som han. Fy fan vad jag hatar manliga patriarker till översittargubbjävlar som röstar på KDS vars dubbelmoral sträcker sig så långt upp att den petar gud själv i arslet.

Ja, fy fan.

idag mår jag ganska dåligt men jag måste skärpa mig lite. S kommer snart hit med min dator.

"Fel låt vann".

Man kan lätt få för sig att det var eurovisionsschlagerfestival igår och inte val. Jag följde valskräpet på min och lotts defekta TV, det hade gått mig helt förbi att partierna hade så kallade "val-låtar" som de försökte vinna skiten med. Dessa spelades enligt uppgift på Slätt's helgfest som lott fick attendera åt oss bägge. Det förvånar mig att sveriges så kallade elitjournalister allihopa tycks vara mörkblå alternativt fega jävla mittlinscenterpartister, allihopa naturligtvis alldeles för poppius för att våga ha en åsikt. Det kan bero på den feta jävla pinnen de bär shoved up their asses som gör att de ser så constipated ut, eller så är det jag som har fördomar. Jag vet inte, är det bara jag som blir kräkfärdig av alla sorters så kallade elitister?

För, ni förstår > alla elitister jag mött har varit sämre än jag och ändå går de omkring och kallar sig elit. Det ser helt enkelt inte bra ut. Eftersom jag aldrig kallat mig vare sig det ena eller det andra och har papper på att jag är en "fara för samhället" och eftersom jag redan fastställt att jag borde blivit snöpt när jag föddes med tanke på min kassa genetik. (Tanken var god, men...nä) - och så kommer den här så kallade eliten, och så har de INGENTING att säga. Likriktade jävla menlösa småkids som inte varit med om ett jävla någe här i världen, som alla sitter och tycker likadant om allt, i rädsla för att vara unik eller annorlunda, för gud vet vad dina bästa elitpolare säger om du inte röstar på samma sak, håller på samma lag, eller håller dig med samma slang. Jag föraktar alla som gömmer sig bakom regler, jag föraktar alla som gömmer sig bakom principer, färger eller vad det är och framförallt så föraktar jag svensk journalistik. Men det är bara en parentes.

Idag skolkar jag i brist på annat och tjuvröker på balkongen medan jag lyssnar på eurodiscoversionen av Gretchen Wilson's "Redneck woman", eftersom jag INTE firar den blå vinsten. Ikväll åker jag till min mor och tar ett spontant återfall av ren vämjelse, den saken är säker. Må vara så att jag är femtioprocentare men jag litar inte på politiker överhuvudtaget och absolut inte politiker som är mer fåfänga än jag själv. I övrigt lyssnar jag på Frank sinatra på någon form av glädjerepeat medan det mulna vädret utanför fönstret påminner mig om hur röksugen och uttråkad jag är.

Jag behöver mer. Frågan är numera inte VAD, utan hur jag ska skaffa det.
Jag behöver mer dumheter.

Musik @ the moment In my IPOD:

Frankie & Calvin - Dreamin' (Bimbo Jones Radio edit)
Freeloaders - I've got so much love to give
Paul Van Dyk - Words (Oakenfold RMX)
Annie - Chewing gum (Mylo radio edit)
Dark Globe - Feed (Shapeshifter's edit)
Dido - Don't leave home (Gabriel & dresden radio edit)
David Guetta feat JD - The world is mine (Deep dish remix)


"Well I ain't never
Been the barbie doll type
No I can't swing that sweet champagne
I'd rather drink beer all night
In a tavern or in a honky tonk
Or on a 4 wheel drive tailgate
I've got posters on my wall of Skynard, Kid and Strait
Some people look down on me
But I don't give a rip
I'll stand barefooted in my own front yard with a baby on my hip

Cause I'm a redneck woman
And I ain't no high class broad
I'm just a product of my raisin'
And I say "hey y'all" and "Yee Haw"
And I keep my Christmas lights on,
on my front porch all year long
And I know all the words to every Charlie Daniels song
So here's to all my sisters out there keepin' it country
Let me get a big "Hell Yeah" from the redneck girls like me
Hell Yeah
Hell Yeah!"

Gretchen Wilson - Redneck woman

Loos valguide - träng dig fram i politikens djungel, del 1

Det ni alla väntat på: Loos valguide! Om ni undrat vad dessa förbenade kvacksalvare egentligen sysslar med; Look no further! Här finns all information ni behöver, parti för parti. Och du - snyggast vinner! Jag presenterar den osminkade sanningen: vad de egentligen säger och menar och står för. Det är bara för dig att välja. Eller inte...

Socialdemokraterna

"Hej! Vi är Sossar. Vi är raw weak cock sucking pussies som står med varsin fot i det röda respektive blå blocket, men det är vi också för feta pussies för att konkretisera, så låt oss nu tilsammans, i sann demokratisk anda, hålla käften och låta valfläsket tysta mun.

För ett decennium sedan (eller, var det en kvart..?) var vi kommunister, men den skiten har vi lagt ner, till förmån för gamla hederliga arbetarprinciper och feministisk kampvilja. Ett gott exempel på detta är ju att chefen för vårt mossiga 40-plus-gäng gjort vad vi kallar feministpolitisk wallraff genom att att via sängvägen parlamentarhora med en eller annan statlig monopolchef. Jämställdhet kan ju upplevas, och utföras, på flera plan, och som ni vet så kämpar ju vi väldigt hårt för vad vi kallar "den svenska modellen". Och vad kunde egentligen vara mer svenskt än blont hår, blå ögon, köttbullar och lite hederlig, parlamentarisk porr? (alla talar naturligtvis svenska)"

Speakerröst: Hela säsongen av Parlamentarhororna finns nu att köpa till extra förmåndligt pris på DVD - bara för dig med coop konsumkort!

Moderaterna

"Goddag. Reinfeldt heter jag. I stort sett alla som röstar på mig och mitt fierce force team är missnöjda fyrtiotalister vars skalbolag och aktier börjat sina i utdelning de senaste åren, naturligtvis tack vare idiotiska sossar, totalt meningslösa arbetarpåfund så som anställningstrygghet, arbetsgivaravgifter, socialbidrag och annat trams. Vi vet att vi vet vad som är bäst för dig, och eftersom vi inte tror på socialistiskt myspys i stil med vård (så länge du inte betalar bra..) och rehabilitering..pja, vi säger hellre; lås in svinen! Kort sagt; om du inte är en chablis-sippande, bakåtsträvande stark aktieägare runt femtio som hållit dig inomhus de senaste åren, som faktiskt ser fördelarna med at sänka samtliga statliga bidrag för att äntligen kunna göra oss av med förmögenhetsskatten, så är det faktiskt ingen idé att du kryssar i vår valsedel. Men vi vet trots allt vad som är bäst för dig, och jag - Reinfeldt också, är trots allt snyggare än Göran, så du kommer rösta på oss ändå. Bra va?

PS. Vad gillar du min nya slips? DS.

FI

"Feministiskt initiativ har tyvärr inte kunnat nås med anledning av den hektiska valkampanj som nu pågår. Säkra källor verifierar dock att en grov majoritet av kärringalliansen hakat på bag-in-box-trenden och kranat ner sig rejält, detta som ett förebyggande i ett nytt system kring narkotikafrågor kallat "trial and error". Rykten gör gällande att en kraftigt rödrusig Sahlin med anhang,skal ha debatterat partiets ännu oklara, eller eventuellt hemliga, sakfrågor på en välkänd gayklubb i centrala stockholm. Kvinnoledet skall enligt uppgift ha skanderat "lesbiska slagord" samt försökt värva förstagångsväljare genom att dela ut gladpack och gratis kondomer åt förbipasserande.

Ett hastigt ögnande genom partiprogrammet, som dock enbart täckte ett halvt a5-ARK och var skriven på rövarspråket, indikerade dock på att partiet även är engagerade i sakfrågor. Detta kunde dock inte verifieras"

Och vilken favoritfärg...

Vad var det du sade att du hade? Se bild.

News

Hagamannen kan ha bytt utseende - till vad? Hehe. Bild från Ormkatt.

Total härdsmälta

>>Jag är ett riktigt fuckup som missade det, men nu jävlar hittade jag. I en artikel från JULI uppmanar herr Slätt mig som etta på listan att svara på ännu ett bloggtrendsmeddelande, men väck som jag var så uppfattade jag inte det. Inlägget kan ses Här!
4
arbeten jag haft i mitt liv:
1. Supporttekniker
2. Gravvårdare
3. Receptionist
4. Langare

4 filmer jag kan se om och om igen:

1. Fight Club (älskar den)
2. Goodfellas (good ol' maffiafilm)
3. Human Traffic (en sådan klassiker..)
4. Football factory (av självklara själ dyrkar jag huvudpersonen och av självklara själ skulle jag knulla honom anytime..)
4 städer jag har bott i:
1. Katrineholm
2. Nyköping
3. Sala
4. Stockholm

4 teveserier jag gärna ser: Jag följer ingenting slaviskt, men det är kul att spana på...

1. Buffy
2. Simpsons
3. Du är vad du äter
4. Allt med sjukligt feta människor i. (jag vet att jag är störd)

4 ställen jag vill åka till:
1. New York
2. London
3. Lysekil
4. L.A

4 webbsidor jag besöker dagligen:

1.QX.se
2.Expressen
3. sthlm södra
4. Katastrof

4 favoriträtter:
1. Sushi
2. Min currygryta
3. Kronärtskockor med smör, salt, citron och Liselott.
4. Kaffe med dopp

4 ställen där jag stortrivs:

1. Hemma vid datorn
2. På söderkrogar
3. I sängen med en fett skön karl
4. På alla slags spex med mina vänner.

4 vänner som jag tror kommer att svara:

-Liselott
- Gloomie
- Lillebror
-Dan

By the way: Min winamp går het nu för tiden: Det här är en lista över veckans hetaste låtar i min winamp. Vad fan beror detta på? SER NI DEN RÖDA TRÅDEN? Jag tror jag ska bli tokig, fan.

Nothing more to say

Människor undrar vad jag håller på med @ the moment och det är väl förklarligt. Jo, jag och S är i en svacka där jag pressar mig själv ut ur saken och där han undrar vad fan jag håller på med. Jag undrar också vad fan jag håller på med, men det är som det är. Jag har fått någon slags känslokyla inuti och det är inget att göra åt. Jag kan liksom bara se på medan jag raserar det jag byggt upp. Om det nu var uppbyggt från början. Men jag kan inte ha ett förhållande. Jag kan inte leva som jag gör nu. Jag kan inte leva under de här förutsättningarna och det är inte ditt fel, eller, det är vårt fel. I'm sorry. Men nu är det som det är och jag vet att du känner det. Och så är det väl också.

Jag har egentligen ingenting att säga mer.
Förlåt.

Har webbshoppat lite nya kläder. Lovely.
Jag hänvisar till övriga människor.

They dance alone

Jag har oficiellt lessnat på den här så kallade relationen. Det finns inget utrymme, ingen rim och reson. Ibland är det som att bägge parterna, eller den ena, är bakåtgående rent evolutionsmässigt, man förvandlas till två barn som skriker efter någon form av uppmärksamhet. Kommunikationen suger, samtalen suger och precis allting suger. Jag letar inte efter en syndabock, jag letar inte efter den personen som gjorde så att det här förvandlades till aska och brinnande torn. Jag letar efter mening, mål och reson. Det finns ingen. Hur mycket jag skulle vilja arbeta på saken, men jag gitter inte. Stäng in mig i en bubbla och sparka iväg mig istället. S och jag har slutat kommunicera på det bra planet; är någon förvånad? jag ger upp. Jag gör verkligen det. Kaos är nyckeln.

Jag drömde att jag var gravid och jag skulle flytta upp till norrbotten och bo tillsammans med Therese. Det var förbaskat öde där uppe. Jag och mamma åkte runt och letade efter nattöppna thaimatsbutiker för att kunna köpa thaicurry. När jag väl kom fram till ett, var en del av spelet att jag var tvungen att låtsas som om det var något annat jag skulle köpa, för jag kunde inte berätta vad det var jag egentligen ville ha. Jag vet inte varför jag antingen drömmer att jag har barn, eller att jag är gravid, hela tiden. Det handlar inte om barn egentligen, det handlar om helt andra saker.

Idag lyssnar jag på Sting - When we dance och sörjer att jag är ett sånt fuckup.

Walking on broken glass

Good morgon! Loo signar in, och visst är det en spektakulär höstmorgon ändå. Skolan väntar, och mina största frågor kretsar kring vad f-n jag ska ha på mig. Men ändå! kärleken är störst, atomerna brusar, datorn har stått på fet leeching hela natten och i magen finns det frukost. Nollåtta tjugoåtta bär det av mot Liljeholmen och nu är det dags att borsta tänderna. Dessutom är det Annie som dikterar sanningen idag. (Minns du, #?)

Jag ska fan skriva en bok som hon tanten, som ska handla om alla mina män och hur de brukade ta på mig. Jag har drömt märkligt hela morgonen. Jag tror jag vet vad dessa drömmar betyder. Det börjar klarna...
man börjar förstå..
exakt VAD det är jag börjar förstå kan vi hoppa över @ the moment, för nu ska jag sminka mig.

"But it dont mean nothing to me
Oh let the rain come down
Let the wind blow through me
Im living in an empty room
With all the windows smashed
And Ive got so little left to lose
That it feels just like Im walking on broken glass

Walking on walking on broken glass

And Ive youre trying to cut me down
You know that I might bleed
Cause if youre trying to cut me down
I know that youll succeed
And if you want to hurt me
Theres nothing left to fear
Cause if you want to hurt me
Youre doing really well my dear

Now everyone of use was made to suffer
Everyone of us was made to weep
But we've been hurting one another
And now the pain has cut too deep...
So take me from the wreckage
Save me from the blast
Lift me up and take me back
Dont let me keep on walking...
Walking on broken glass ..."

Annie Lennox - walking on broken glass

Bild: 08:25 och på väg. Oh yes.

Morfar var är du?

Jag har fått klagomål på att jag använder en alldeles för liten text i min blogg, så jag ändrar lite på saken och ökar en punkt. [Eftersom somliga inte känner till kommandot Visa -> textstorlek i IE eller Mozilla, vilket jag använder när jag känner mig extra dyslektisk]. (Förresten använder jag mig inte av skit-IE i vilket fall som helst. GO MOZILLA USERS!)

Så; skolan är rolig. Har redan börjat bekanta mig med några i klassen, och alla verkar hur sköna som helst. Träffade M häromdagen, åt sushi och snackade goja och det var som the good ol' times, fast bättre. Jag känner igen den där blicken, jag har sett den förr. Den kommer jag aldrig att glömma.
Återigen vill jag promota http://shamonk.ignitioncrew.com - eftersom han är lysande, och återigen kommer en mindre update:
-Morfar försvann från långvården häromdagen. Mycket runtringande bland folk men fortfarande inget sign of morfar. Morfar, var fan är du?

Grälade med S häromveckan vilket bara ledde till missförstånd och annat trams. Igår en snabbsväng till Restaurang Lejiontornet på Lilla nygatan för någon form av bisexuell öl (!) och sedan svängde jag hem och tittade på fight club tills jag somnade.

M:s ipod, vilken jag har fått vantarna på, spelar i stort sett bara min egen musik. 20 GB rent vansinne. Känner mig som en lyxig piraya deluxe när jag kommer svängande med mr.ipod längs gatorna. Ann Lee sjunger sin gamla hit "two times" i min winamp och det är en oplanerad Lördageftermiddag.

"Right into the blue
two times.."

Inatt drömde jag något riktigt vrickat. Jag befann mig i en märkligt byggd lägenhet (som vanligt), och det pågick någon slags mässa utanför. Hela lägenheten var full med ormar. Jag var ensam i lägenheten och låg och sov. Så länge jag sov så var jag mer eller mindre trygg men när jag vaknade hade jag ett mission; att inte bli biten och att plocka ut alla ormar ur lägenheten innan (någon) skulle komma hem. Jag var livrädd och panikslagen och ringde pappa som rådde mig att sätta på mig gummistövlar (!). Jag skulle ha tag i en sådan där klypa som de använder på discovery för att lyfta ormarna med men jag fann ingen. Det var förbaskat aggressiva ormar också, de reste sig mot mig och var aggressiva och jävligt stora.

I veckan drömde jag också att jag hade en baby, fast det var egentligen en slags robot, som man kunde fälla ner visiret på, och då blinkade den när den behövde nånting istället för att man behövde lista ut det själv. Helt sjukt. Jag drömmer verkligen helt bisarrt just nu. Jag vet att det beror på förändringar i mig, jag förändras alltid om höstarna. På våren stagnerar jag långsamt och mina somrar är oftast ett enda stort blurr, man får ingenting gjort och man går upp i vikt och gör ingenting annat än liksom glider omkring. Om hösten kommer man upp i varv igen.

Apropå det, här kommer veckans playlist:

1. Infected Mushroom - Converting vegetarians
2. Anthony Rother - Biomechanic
3. Adam Freeland - We want your soul
4. Alden Tyrell - Obsession
5. Victór Pérez - The music
6. Bo kaspers orkester - Långsamt
7. Thievery Corporation - Shoalin
8. Symbiosis - Protocol
9. Laid Back - Bakerman [gammal klassiker från 1990-talet]
10. Trio Töykeät - Heart Films
11. Mandy Moore - First kiss
12. VNV Nation - Honour
13. 2Unlimited - Magic friend [instrumental]
14. Chris Isaak - baby did a bad bad thing
15. Equatronic - Assistant views
16. Massive attack - risingson
17. Sun Trust - How insensitive [för de elektroniska jazzälskarna!]
18. Funky For you - deadbeats
19. Nice cream - song 2 [blur-remix]
20. Amon Tobin - Chronic tronic
21. Fairlight children - Falling out
22. Marie Serneholt - That's the way...

och ja, jag erkänner. Jag tycker faktiskt att westlife's "amazing" är skitbra. Som någon okänd användare skrev i min shoutbox på last.fm - "Seriously! No-one can listen to all this music! i would go crazy!" - Jag har redan förstått att jag för somliga är mer eller mindre musikaliskt schizofren. Nu vet jag den sanna innebörden av just schizofreni då min mor, som poängterat, är nere in deep mud vad gäller just den där detaljen.

"Only You can take me places.."



Övrigt: MORFAR! VAR FAN ÄR DU?

Somewhat green and white

Till alla mina green and whites, från en snäll granne här i faggorna; Äckliga apdjuren - caught on tape:

http://www.youtube.com/results?search_query=tjenatjenakillen