If everyone cared

Jag kan inte sluta lyssna på nickelback. Det går inte att undgå att låtarna "far away" och "if everyone cared" är helt jävla underbara. Det finns något i det där:

"If everyone cared and nobody cried
If everyone loved and nobody lied
If everyone shared and swallowed their pride
We'd see the day when nobody died "

Och jag går och spelar flipper med ¤ som först inte vågar bjuda mig på öl in case att jag blir drogsugen, men det funkar inte så, det håller jag fast vid. Mamma ringer och tjatar, hon och Nico jagar knark men jag stannar hemma. Jag stannar hemma och tar en pizzakant och längtar bort. Jag vill inte vara i Stockholm. jag vill flytta. NU. Jag vill att det ska bli bra. På riktigt. ¤ säger "Men Loo, du måste ta hand om dig. ALLVARLIGT" och så spänner han ögonen i en på det där sättet som bara han gör. Jag rufsar till i hans hår och nickar lite. Jag vet inte vad jag ska säga riktigt. Vad svarar man på sånt? Går hem och köper kattmat, matar Cléo som bekant fått flytta hem till mig och lott nu. Cléo är min lilla siamesdam som fått bo hos mormor och morfar i sju år men som nu fått flytta hem igen. Och nickelback igen, åh, och hur den låten, hur sann den ÄR för där var jag, jag var DJURET på alla klubbar och jag sov aldrig, och hur det bara gnagde i mig, jag var aldrig lycklig men jag var aldrig hemma; och det är Han och Dom och Alla:

"I like your pants around your feet
I like the dirt that's on your knees
And I like the way you still say please
While you're looking up at me
You're like my favourite damn disease

And I love the places that we go
And I love the people that you know
And I love the way you can't say no
Too many long lines in a row
I love the powder on your nose
Ooooh
And now I know who you are
It wasn't that hard
Just to figure you out
And now I know who you are
It wasn't that hard
Just to figure you out"