onsdag, september 27

Soon, before..

Okej, häng med nu; I Söndags anmälde jag alltså mig själv till Maria Beroendecentrum, där jag konsulterade en sköterska och en doktor. Efter att jag meddelat att "hej, jag håller på att knarka ihjäl mig. Kan ni hjälpa mig?" ger de mig två propavan och skickar hem mig med tre telefonnummer och en återbesökstid. På Måndagen ringer jag telefonsamtal nummer ett, till opiatberoendeenheten. Där kan de inte hjälpa mig, jag måste ha två års "dokumenterat opiatberoende" för att få hjälp. De slussar mig vidare till socialen. Socialen i Sundbyberg är idiotiska fuckups. På Tisdagen kommer jag på återbesök och får då reda på att jag EVENTUELLT kan ingå i ett projekt som heter "Unga vuxna". Dessutom får jag nummer till socialjouren. Jag håller på att bryta ihop men jag lyssnar tålmodigt och tar numren. Jag får också en återbesökstid till en tredje instans - det akuta "konsultationsteamet", som alltså inte skall förväxlas med "Unga vuxna" eller "Försörjningsenheten" eller "Beroendeteamet" vilka alla är tre olika enheter som arbetar, uppenbarligen helt utan insyn från övriga. Nu är vi uppe i fyra olika "team" vilka jag måste kontakta, och som KANSKE kan hjälpa mig. Pratar först med socialen idag, det visar sig efter att jag dragit hela storyn att jag är på FEL KONTOR. De skickar mig vidare igen. Jag ringer till det andra kontoret, förklarar allt. Där förklarar de att försörjningsenheten och beroendeenheten är två olika. Jag måste alltså ha två olika kontakter. Jag blir meddelad att jag ska få papper hemskickade och ringer nästa person; beroendenheten. De hittar inte mig i datorn (!) så de börjar undra om inte jag ska räknas som "hemlös" vilket naturligtvis är ett HELT ANNAT KONTOR.

"Hör på här" sa jag. "Maria slussade mig till opiatenheten. Opiatenheten slussade mig till det andra socialkontoret och det andra socialkontoret säger att Maria och beroendeenheten har ansvaret. Det slussar mig vidare till ett akut konsultationsteam, till er och till försörjningsenheten samt till unga vuxna-projektet. Och nu försöker du slussa mig vidare genom att påstå att jag är HEMLÖS?"


"Nej, det sa jag inte. Men det handlar ju om var man VISTAS och inte var man är skriven.."
"Och det är ju för fan här jag vistas!"

"Vi är inte så säkra på den saken, fast om försörjningsenheten säger så, så..."

"Men hallå. Jag har ADHD och epilepsi. Detta inbegriper två olika instanser på neuro på KS. Till detta har jag ett beroendeproblem. För detta beroendeproblem måste jag ha kontakt med tre olika team. Som följd av mitt beroende, min ADHD och min epilepsi måste jag medicineras korrekt. Det tar mig till medicinska enheten. Sen ska jag ha två soc-kontakter, plus en extra handläggare. Vet du hur många enheter vi är uppe i nu?"

"Nä"

"Nio"

"Du skämtar med mig"

"Jag önskar jag gjorde det"

"Herregud"
"Ja, så snälla, snälla. Slussa mig inte till en tionde nu."
"Vi hör av oss"

Jaha.
Om ni ursäktar mig, jag är lite less nu.


För övrigt så är ju allt sådär halvtaskigt lagom drälligt här borta. Det känns som...ja, hur fan känns det? Låt oss säga så här; Om jag vore en flaggstång vore jag då rakt inte redo för någon jävla flaggdag.

1 kommentar:

Anonym sa...

Jag tycker synd om dig älskade hjärtat. Min tjejkompis har också epilepsi OCH narkolepsi. Hon mår inte heller bra av sina tabletter. Själv har jag ADHD och det är inte lätt när alla säger till mig, som är 25, att jag är barnslig och beter mig som 19 för att jag är energisk och har ADHD. Jag är ansvarsfull, men ja, omogen till sättet. Nu ska du bara fortsätta kämpa och kämpa, jag VET att du klara dig för du verkar så förnuftig och stark. Själv kom jag in på din blogg när jag googlade efter nummret till Försörjningsenheten. Söker socialbidrag för sommaren och det verkar inte vara det lättaste att få nu för tiden... Maila mig om du har lust, du har säkert massor att berätta om dit liv, om du vill får du gärna: be_happy6@hotmail.com
Kram /Kate i Varberg