Have i told you lately...?

"There's a love that's divine
And it's yours and it's mine
Like the sun at the end of the day
We should give thanks and pray
to the One

Have I told you lately that I love you Have I told you there's no one above you Fill my heart with gladness
Take away my sadness
Ease my troubles, that's what you do"

En dag hemma på Söder. Fick inte mycket gjort besides en del skrivande, handlade hem mat, diskade, såg ut igenom fönstret, lyssnade på van morrison hela dagen och kände mig som om jag var med i en Disneyfilm. Lite retrospektivitet kan aldrig skada. Har gått och blivit riktigt smörromantisk senaste veckan.

Rände ned till Konsum i porlande hällregn och köpte hem allt sånt vi behöver; flingor. Avocado. Cola light. Kronärtskockor. Ost. Gick hem och kände mig martyrisk deluxe när det våta regnet fuktade hela den uppfällda luvan, tittade upp i skyn och muttrade när dropparna nådde mina ögonfransar. Kom hem, fortfarande lika tomt och tyst. Tände värmeljus i hela lägenheten. Gnolade när jag ställde in allt i skåpen. Van morrison fortsatte sjunga. Suckade djupt och kände huvudvärken komma så jag tog en alvedon-ipren-kombo och vilade en stund. Vaknade med en vetskap i bröstet, en ganska speciell sådan. Och den låten, den är för dig, ¤. Och för liselott och hennes tålamod. Och för två som äntligen, äntligen blivit fyra.

Bilder: från det nystädade, rosa hemmet med sina värmeljus.