Afterglow

Så. Efter gårdagen, då jag bland annat åt sushi och spöade Marcus i flipper (dock inte i bilspelet..fan!) och hälsade på min kära, härligt störda mor, dunade jag in på småtimmarna efter att ha hällt i mig rödvin tillsammans med H. Idag var shoppingdag - mer vin och öl inhandlades samt ingredienser till thaigryta, som jag lagat hemma hos H och matat honom med. Jag är rena hemmafrun vart jag än går.

Som bekant växte jag ju upp mina första femton år hemma hos mina morföräldrar, som då var kallskänka respektive konditor. Vi hade landställe på västkusten, nära Smögen, så jag lärde mig ganska snabbt allt som hade med skaldjur, tillagning, smörgåstårtor och landgångar och hela den där bagen att göra. När min mor beslutade sig för att "ta ansvar" för sitt moderskap skulle jag fylla fjorton. Jag flyttade följaktligen hem till henne först vid tretton och ett halvt års ålder. Det var väl ungefär då precis allt började gå åt helvete för mig. Mamma hade fem berner sennens och någon form av suspekt "hunduppfödning" vilken hon överlade helt på mig. Från fjorton fram till sjutton då jag inte längre stod ut, utan i princip klarade mig själv, skötte jag ett hushåll med sex hundar, en tablettmissbrukande mor, hela grannskapets vanskötta, hungriga ungar - och mig själv.

Hon flyttade följaktligen runt mig runt hela Stockholmsområdet, vi bodde väl i en lägenhet sex månader i stöten innan hon blivit svartlistad från ännu en hyresvärd, och en till, och en till. Kulmen kom i Sala, Broddbo, där jag själv utvecklades till pillertrillare då jag utvecklade riktigt nasty depressioner och genomförde mer eller mindre misslyckade självmordsförsök. Då gräl uppstod mellan min mor och hennes dåvarande privata hyresvärdinna ledde allt till att mamma föll in i paranoid schizofreni och jag satt i vittnessal gentemot tre nazistsympatiserande söner till densamme hyresvärd, klappade jag samman för första gången i mitt liv. Jag gick på tung medicinering i ett års tid och därefter följde det liv jag levt nu, ett levande kaos, i flera år.

Pratar med ST på MSN. Han tar upp gammalt groll och påpekar att jag "gjort bort mig", detvillsäga, jag erkände mitt eget återfall och gick till honom för stöd. Jag vet inte vad han vill. Jag fattar inte varför någon som själv inte skulle klara sig utan alkohol en jävla vecka i sitt liv kan sitta och döma ut någon annan som haft missbruksproblem. Men sure. Han vrider om kniven ännu ett snäpp, för jag har tydligen inte bättre för mig än att må skit över hur andra behandlar mig. Eller hur jag själv agerar. Samtidigt lider jag över hela saken. Klart som fan jag gör, jag har redan avhandlat separationsångest för er flera gånger. Men vad ska jag göra? Säga? Hur ska jag agera för att må bättre?

Jag och H kommer att dricka öl och äta någon slags dipp som han skall tillaga. Därefter måste jag på egen hand ta tag i saker, step by fuckin' step.

En bra sak. Det är fredag idag. Se flygaren var jag kommer vara på Lördag. Marcus Stork spelar åter igen - tillsammans med Johan Afterglow. Kan det bli mer ös? Knappast. Recension kommer direkt efter helgen. Och jag vet att jag latat mig med den roliga anteckningsboksgenomgången jag utlovat, ni ska veta att mycket kul hamnar i den efter helgernas bravader. (Mer kul än jag nånsin kan skriva i bloggen!)

Låt mig bara få sväva ut ur min egen smärta ifred, ST. Du valde att gå. Jag fick gråta och acceptera.

Men nu ska jag och Mr.H, som är helt jävla underbar och inte sticker bara för att jag är en svagsint hynda, dricka öl, den lagliga och helt "oskadliga" drogen tillsammans, och må lite bra som omväxling. Imorgon vankas fest, kanske med PA, kanske med bror, kanske på en krog nära just dig.