Från totalhavererad psykos till tatuerad bad boy - på bara en timme!
Efter två veckors rent helvete där jag blivit bostadslös,förlorat vänner, pengar, fått anordna mammas vräkning med advokaterna,slitit som ett djur i en främmande mans lägenhet som mått skitdåligt och därmed väckt mig tre gånger varje natt för att skrika, kasta saker på mig och be mig att fara åt helvete. Ett epilepsianfall, sex dagars total frånvaro av aptit och därmed inget näringsintag överhuvudtaget förutom cigaretter, kaffe, valium och cola light, samt ett återfall, det faktum att mitt ex som inte ens är ett jävla ex eftersom han ändå aldrig kunde komma över separationer eller ville binda sig ringer och skriker och kallar mig opålitlig slyna, och förlusten av mina två bästa vänner L och ¤, som flyttat till västkusten och aldrig mer kommer att hålla en dialog med mig, jag fick mitt mobilabonnemang avstängt, telefonen åkte in i väggen och SIM-kortet med alla kontakter bara försvann så kom Fredagen.
Klaustrofobisk får jag slutligen ut en nerrökt V från C:s lya till alis bar där jag hinner dricka EN mojito och en tequila innan hon bestämmer sig för att åka och knulla sin KK och därmed lämna mig ensam, skulle vem som helst tekniskt sett tappa förnuftet och vilja bli inlagd på akutpsyk. Men jag sitter kvar, av någon jävla anledning, tänkte ringa de få vänner jag hade i telefonboken och kolla partystatus, för behovet att få komma ut och verkligen ha kul efter all den skiten var överhängande. Bestämmer mig trots detta att ta en drink till och glida runt. Det är då vi kommer till den icke-deprimerande delen av denna blogg, för ett stycke intelligent, tatuerad bad boy stiger in med sina vänner vilka han presenterar som "Bob Marley" och "Min raggarpolare" efter att ha "räddat" mig från en pilotjackebärande jugge som under de senaste fem minutrarna suttit och spekulerat vid bordet bredvid exakt hur många drinkar han skulle behöva bjuda på för att få knulla mig genom att be mig komma och slå mig ned hos honom och hans vänner. Svag som jag är för rakade, tatuerade bad boys försöker jag supa ner honom genom att bjussa på jägermeister och Heineken. Kvällen slutar i min morfars sovrum dit jag blitt tvungen att släpa med mig samtliga grabbar då två av dom kom från Gävle, och den tredje helt enkelt var för jävla cool.
Vi tre delar dubbelsäng och både Bob Marley och raggaren däckar medan jag och mr bad boy sitter vakna hela natten och diskuterar matlagning, idiotiska brudar VS män samt det faktum att vi bägge har fucked up lives. På morgonen vaknar raggaren med fetångest då han måste ta en taxi till Grimsta och vi ber honom ta med sig Bob Marley då han enbart upptog plats. Jag och mr bad, som härmed nu kommer att refereras till som H, ligger kvar och tokfnittrar resten av dygnet medan mamma ständigt kommer in och vill bjuda på kubbar och kaffe. Klockan tre på natten kommer vi iväg i taxi till en närliggande förort där H bor, för att helt kort besöka denne mans kamrater. Under tiden ringer V och vrålar, för sjätte gången detta dygn om hur kåt hon är och skäller ut mig för att jag ännu inte knullat med H. Hon ger mig..ehm...mycket intressanta "raggtips" som mest gick ut på att jag skulle uppföra mig som en kåt slampa och bjuda ut mig istället för att vara så "jävla osexig". H börjar uppföra sig mycket överförfriskat och sitter halvkaxig i soffan och provocerar samtliga med fraser som "Om vi skulle möta på en snut utanför huset så säger vi att jag är från dramaten" , "Jag kommer inte hem, det finns ingen dörr (till lägenheten, reds.anm)" - "Detta börjar snart likna en skräckfilm" med tillägget "Hoppas att det inte är så här Jim carrey känner sig i skräckfilmerna" och avslutningsvis "Jag är en karaokemaskin utrast med chiptrimmade avgasrör". Inser då att det nog är dags för H att..hm..tas hem till en säng.Får i princip bära H hem, som då är helt övertygad om att vi är jagade av paparazzis. Det är här historien måste bli lite redigerad för er läsare, men helt kort:
Jag fick faktiskt hångla UTAN att tillämpa raggtipsen då H tar tag i saken efter en stunds psykotiskt beteende. Om vi nu måste gå in på detaljer för er snuskhumrar så hann vi aldrig besudla varandra då H plötsligt börjar hallucinera och kalla mig för en massa andra namn än mitt eget. Dygnet spenderas hos H, som..ehm..pja, är en jävligt charmig karl trots namnmissen och de smärre psykoserna. Det hela slutar med att jag idag vaknar efter att äntligen däckat på en snyggt tatuerad arm igårnatt, under en AIK-flagga (mot mina principer tekniskt sett men är han så jävla snygg så är han värd ett undantag). Får syn på H, som efter en stunds genomgång av helgen börjar kalasfnittra med mig i sängen. Så vitt jag vet är jag fortfarande kvar och vi skall idag ner till centrum och utforska möjligheter till nätingsintag och annat.
Vad som sker därefter är ännu oplanerat, men vi har trots tre dygns plåstersammanfogat umgänge inte lessnat på varandra och då han de facto är den enda som skrattat åt mina skämt och vice versa så finns det heller ingen anledning att lessna på hans umgänge.Så, efter regn kommer sol, eller hur det nu fungerar, och låt säga som så här...Fortsättning kommer garanterat att följa, det utlovar jag. Och ja, han är fortfarande lika snygg som i Fredags.Jag börjar inse varför antalet besökare ökar till min blogg. Mitt liv är som en blandning mellan en demonisk trisslott och diverse slumpartade underbara ljuspunkter och det är inget jag kan styra över. Det bara händer....nä, nu jävlar, nu börjar han fnittra och vråla som en tok. Kan vara ett tecken på att det är dags att lägga ner bloggandet. Dags att stila till tjackluderlooken och bege oss till en närliggande toalett för lite gemensam uppfräschning.Jag lovar, ni kommer inte gå lottlösa den närmaste framtiden angående intressanta blogginlägg. Det tycks liksom eskalera..fortfarande.Men vafan, för närvarande fnittrar jag bara. Oavbrutet. Och det är väl trots allt ett suspekt sätt att hantera saken men jag gitter inte deppa för det är så jävla avtändande.
Fick höra att en nära vän haft blåvitt hemma hos sig samtidigt. Det är som om kaos föder kaos.
Men jag börjar förstå nu. Really.
5 kommentarer:
Du hajar väl att de som är arga på dig nu och svär på att inte träffa dig mer är dina riktiga vänner? Och att de vill träffa dig.
De som tar emot dig med öppna famnen är inga vänner...
Jag är inte nån av dem men jag bara undrar...
Lycka till med att styra upp allting.
hahaha ...
Ja du Loo.
Dina bloggningar är verklingen underhållande på ett sånt där mänskligt melankoliskt vis. Alla mynt har alltid två sidor, och detta faktum sätter du pricken över i:et på var gång du skriver. Beundransvärt.
Och i och med att du än är vid liv,så tyder detta på att du inte går av för några hackor som helst.
Den dag jag ser dig ute, så lovar jag att berätta om min uppskattning till dig personligen.
Dina bloggningar gör mig ödmjuk.
Även fundersam, ibland också med ett leende, emellanåt till och med ett skratt.
Och alltid mänsklig.
När jag ser dig live, in 3d, så ser jag fram emot att göra det som jag velat göra länge; Tacka dig.
Du är cool.
C
Jag minns att jag tyckte du skrev skitbra en gång. Du har stagnerat.
Stagnerat har du absolut inte gjort bloggmässigt Loo, det är bara mindre sena-tonåren-ångest och viktfixering då denna har ersatts av annan ångest och andra problem, som kanske inte riktigt lika många kan relatera till på samma nivå. Att kalla det stagnering är bara bull, du är skitbra. Och du måste fan inte må skitbra jämt för att vi ska gilla dig, och läsa dig.
Skicka en kommentar