Svar till bloggkommentar - "P"

Som kommentar till min senaste blogg skriver signaturen "P" följande i kommentarsfältet:

"Tråkigt att se att det går mer och mer åt droghållet. Låt mig föreslå att du går på heroin direkt, eftersom det sägs skada hjärnan mindre. Gamla heroinister kan ju återgå till yrkeslivet om de mot förmodan blir drogfria. Kokainsniffarna och de blir ju ordentlig hjärnskadade tydligen, har jag läst.När börjar du gå på gatan?Jag gissar att det kommer att stå 'jag gjorde det för H's skull' eller nåt annat sliskigt projicerande. "

P, jag vet inte vad det är du läser in i den texten som indikerar på att det "går mer och mer åt droghållet". Det är snarare tvärtom. Jag var de facto nere i heroinkedjan för ett tag sedan, vilket finns många dagboksanteckningar om, om herrn nu mot förmodan kan läsa svenska. Där står också att finna hur jag själv sökte hjälp på Maria för att få bli avgiftad, hur jag kämpar i veckor för att SJÄLV avgifta mig, och hur jag slutligen blir av med skiten, för att jag inte vill bli som min mor. Som du också säkerligen redan listat ut så har jag levt ett liv som du förmodligen i din instängda lilla kub aldrig skulle kunna föreställa dig, och om du nu skulle kunna det så skulle du säkerligen kunna komma på någon form av illvillig kommentar till saken, något i stil med att man "får vad man förtjänar" eller hur du nu skulle uttrycka dig.

Det här med drogerna är så inåt helvete felspekulerat så det existerar ju inte motstycke. Jag har under åren både festat och självmedicinerat med precis allt i drogväg som finns. Det är under de senare delarna av mitt liv som jag tvingat mig själv att minimera mina intag. Jag har inte varit så ren som jag är nu, på många år. Jag tror inte att du har en jävla susning om vad fan du snackar om när du antyder att jag skulle knulla torskar för min killes skull, men seriöst; Du gör mig faktiskt bara förbannad, vilket jag antar är den reaktion du söker, så varsågod och pay some fuckin' attention nu, för det DÄR var fan den lägsta jävla kommentaren jag någonsin fått i den här bloggen, och DU, ditt anonyma lilla jävla kräk, ska få det här svaret på så ren svenska som möjligt bara går då jag utgår från att din språkliga kompetens ligger lite lägre än snittet av mina läsare:

Jag var djupt nere i drog och prostitutionshärvan för en längre tid sedan med anledning av omständigheter som jag inte tänker referera till. Jag var sparkad på, slagen till marken och fick ingen vård. Jag har berättat flera gånger i både blogg och krönikor om hur det är att ta sig upp från ett djupt, nedvärderande och icke-självvalt träsk fullt av självhat, förnekelse, ensamhet och sorg och jag har inte varit hemlig med det jag faktiskt utsatts för. Jag sökte hjälp från precis alla håll utan att få någon som helst respons, jag hade min heroinpundande mor och en cancersjuk mormor, en alzheimersjuk morfar - och resten av min familj fanns inte. Jag hade kämpat med att försöka utbilda mig, skaffa mig en tillvaro och fixa det ordinära livet men när man blir utsatt för de sakerna som skett under de år jag levt och sedermera sviken av hela sin omgivning, då är det inte många människor som fortsätter att ens leva. Jag är inte stolt över något jag gjort men jag ångrar ingenting, för all skit jag gått igenom har gjort mig till en jävligt stark människa, en människa som i nuläget kan se tillbaka på alla droger, allt våld och all jävla ensamhet och ta lärdom från den smuts jag bevittnat.

Jag försöker bygga upp ett liv som handlar om någonting helt annat. Jag skulle aldrig, aldrig prostituera mig igen, och om du tror att jag skulle göra det för någon annans skull, då har du fan inte läst mycket av mina texter. Jag kämpar varje dag med att försöka få vård till min heroinpundande mor, som är ett alldeles utmärkt bra föredöme att ta en titt på närhelst jag blir sugen på att knarka ner mig igen - för i hennes position hamnar jag bara inte. Jag går inte på socialbidrag, jag gör ingenting olagligt, jag får inte ens psykiatrisk hjälp längre eftersom jag motsätter mig tung nermedicinering, det tricket de använt på mig sedan jag var liten. Jag vill inte ha ett jävla liv i kaos. Jag VILL INTE bli nermedicinerad och nerdrogad som någon jävla zombie, och detta är vad samhället du lever i kallar för att "motsätta sig behandling". Du sitter där bakom ditt anonyma jävla nickname och skjuter ur dig nedvärderande kommentarer för att förhöja någon slags jävla ego, men det genererar knappast någon respekt hos mig. Jag skriver under mitt eget jävla namn, du kan hitta mig över hela jävla nätet och till och med mitt jävla telefonnummer kan stå att hitta via eniro. Den dagen du kan komma ansikte mot ansikte med mig, skaka hand och se mig i ögonen, och hålla en jävla dialog, så kanske jag lyssnar på egoförhöjande kräk som du, men det innebär inte att jag tar skit från människor som uppenbarligen inte ens är inlästa i frågan.

Förmodligen kommer du att skriva något här nedan som ska reta upp mig ännu mer, men håll dina anonyma jävla floskler för dig själv. Och while your at it så kan du ju ta och köra ner den där översittarstilen varhelst det känns som skönast och ägna dig åt något annat än att kasta skit på människor på internet.


Eller, på ren svenska; Far åt helvete.