tisdag, september 30

Physical issues + STORT TACK


Jag orkar inte ens tjöta igenom min skitdag idag. Men den var inget vidare. Efter att jag mötts av en avstängd hiss fastän de inte ska stänga av den, och fått omdirigera alla förmiddagsmöten och be bostödet komma och assistera mig ned för fem trappor med barnvagn och unge, hamnade jag på beroendemottagningen som alltid, för dagens medicin. Där drabbades jag av kallsvettningar, yrsel, jag var likblek och hade 58 / 110 i blodtryck, och kände mig helt förstörd. Läkaren vill ta glukosprover på mig, så jag får snällt rulla upp armen för att kolla sockret. Men det är inte sockret jag har problem med. Det är medicinen som gör det här. Låt oss hoppas att det här är övergående. Jag är förstoppad, visade det sig när jag kom hem. Förstoppning orsakar alltid den sortens reaktion på min kropp. Det är ett helvete. Jag vet att jag ger bort lite för mycket info här om min mages vara och inte vara, men jag kan inte hejda mig, jag har ingen att gnälla hos.

Hoppas att morgondagen blir bättre. Jag ska iallafall träffa Liselott imorgon för ett gemensamt projekt. Love it.
Och jag vet, jag har inte lagt upp den där historian än. Jag ville fila till första delen och..
jag antar att jag bara ska publicera skiten utan att tänka så förbannat mycket.
Bra där Loo, arslet ur vagnen.

Jag skulle vilja passa på att tacka vuxengruppen på Järfälla socialkontor, ni på kvarnen alltså. De jag träffat av er där har verkligen visat hur jävla grymt bra ni är på att hantera och hjälpa människor som verkligen behöver det. Ni har vänt mitt liv till det bättre, och nu visade ni återigen prov på stort ansvar, engagemang och medkänsla när ni också hjälpte en närstående till mig, när jag larmade er. Ni är GULD värda och ni, i motsats till alla idioter jag träffat både här och där de senaste åren, så är ni värda medaljer. Klappa er själva lite extra på axeln när ni läser det här, och sprid det, skryt om det, för ni är bevisen på att det finns engagerade, drivna och bra människor kvar i samhällsapparaten idag. Ett speciellt tack till min socialsekreterare, V.L, du tror säkert inte att du gjort så mycket, men det har du. För mig har du visat hänsyn, respekt och förståelse. Du har inte dömt mig på förhand trots min bakgrund och du har aldrig använt några översittartekniker eller annat trams på mig. Du har bara varit en medmänniska som fattat hur man hjälper folk. Du är en driven person med fantastiska åsikter, som står fast vid din sak och som verkar förstå vad ordet rättvisa innebär. Tack. Tack för att jag fick den här chansen.

Bild: Min älskade unge. Fy fan vad go han är. Och redan värsta fotogenisk.

Inga kommentarer: