På Väntelistan

Igår hamnade jag och H nere i djupet igen. Magsmärtor och upprörda tillrop och gräl om något som egentligen inte borde grälas om. Det handlar om så mycket mer än oss. det handlar om Honom, det handlar om Mig, men jag kan inte förmå mig själv till att göra mer än att falla i gråt. Det handlade om saker jag inte vill ta upp, det handlade om mitt förflutna, och egentligen inte ens om det. För var gång vi hamnar där, så känner jag hur Delerium's "silence" ekar i huvudet. Jag sjunger den för mig själv genom missförståndens och de felande ordens trängda kanaler, överröstar bruset. Jag är fast i mitt eget huvud.

"Give me release

Witness me

I am outside

Give me peace

Heaven holds a sense of wonder

And I wanted to believe that I'd get caught up

when the rage in me subsides

Passion choke the flower

Until she cries no more

Possessing all the beauty

Hungry still for more

Heaven holds a sense of wonder

And I wanted to believe that I'd get caught up

when the rage in me subsides

In this white wave

I am sinking

in this silence

In this white wave

in this silence I believe

I can't help this longing

Comfort me

In this white wave

I am sinking

In this silence

In this white wave

In this silence I believe

I have seen you

in this white wave you are silent

You are breathing

in this white wave

I am free "

Och i den låten så sjunger Sarah McLachlan om den vita vågen, den vita vågen som ger henne tystnaden. Den vita vågen för mig, är Heroinet, det förbaskade heroinet. Och ja, jag gled in i återfallet igen för några dagar sedan. Jag kände det där hålet i bröstet och den idiotiska tanken, den idiotiska tanken att "bara en sil..bara en..." kunde räcka. Det gör den inte. En sil räcker inte. Men jag behöver tröst. Närhet. Jag behöver kärlek, jag behöver att han kommer och håller om mitt huvud och håller det tätt intill mitt eget och kysser det och öppnar sitt hjärta för mig, jag behöver få komma nära, så nära som ingen får gå. Jag sitter tvärs över rummet då vi har kommunikationsfel, jag sitter där och längtar efter att han ska komma och lägga sina armar runt mig, att han ska älska mig, älska med mig, sjunka ned i den djupa vågen med mig, smälta samman till det jag är skapt för. Men jag sjunker ned i tystnaden och vi missförstår varann. Och Jag vill bara att den här perioden i vår relation skall ebba ut, ebba ut till allt det vackra jag behöver och längtar efter, men det krävs jobb, det sker inte av sig själv. Jag är tröstlös. Jag är framför allt ensam. Jag vet inte när jag träffade mina vänner sist. Jag vet inte när jag var ute sist. Jag vet inte när jag orkade sist.

"In this white wave

i am sinking

in this silence

in this white wave

in this silence

i believe"...

Och jag drömde om ¤ inatt. Min bästa vän. Varför är du inte i mitt liv längre? Jag sörjer dig varje dag. Jag undrar var alla är. Jag undrar hur jag blev så här isolerad.

H, jag älskar honom, jag gör verkligen det, det finns ingen tvivel, men jag är rädd. Rädd att det inte kommer förändras.

Och Annie Lennox säger det så bra i "why":

"How many times do I have to try to tell you

That I'm sorry for the things I've done

But when I start to try to tell you

That's when you have to tell me

Hey... this kind of trouble's only just begun

I tell myself too many times

Why don't you ever learn to keep your big mouth shut

That's why it hurts so bad to hear the words

That keep on falling from your mouth

Falling from your mouth

Falling from your mouth

Tell me...Why

Why

I may be mad

I may be blind

I may be viciously unkind

But I can still read what you're thinking

And I've heard is said too many times

That you'd be better offBesides...

Why can't you see this boat is sinking(this boat is sinking this boat is sinking)

Let's go down to the water's edge

And we can cast away those doubts

Some things are better left unsaid

But they still turn me inside out

Turning inside out turning inside out

Tell me...Why

Tell me...Why

These are the contents of my head

And these are the years that we have spent

And this is what they represent

And this is how I feel

Do you know how I feel ?

'cause i don't think you know how I feel

I don't think you know what I feel

I don't think you know what I feel

You don't know what I feel"

Tatu - 30 Minutes i playlisten. Och jag är på väg neråt igen.Aldrig sluts cirkeln. Aldrig slipper jag ut ur mitt huvud.

Och psykvården skriver "du står på väntelistan.."

Väntelistan.

Den känner man igen sen förr.

Jag tror faktiskt att jag stått på den listan, halva mitt liv.

Bild: Photo by me. S:T eriksbron. "Det fula kanske är vackert"...