Wienerschnitzelns sanna ansikte

Enveloped in a sentiment

a sound that rushes over me

engage an impulse to pretend

i have a faith as pure

Not forgetting what it means to dream

indulging everything

Entertaining thoughts that I've the strength

of those I yearn to be

Cheers and tribute greet the saviours

Reckless thoughts survive

Anachronistic and impulsive

Och jag sover i all evighet men någonstans vaknar jag ur dimman och känner av det. Det ligger i luften. H har suttit vaken sedan i Torsdags. Hans blick är mörk när jag vaknar; jag vet hur han känner det när blicken förvandlas till det där. Jag slipper den helst.

Och han frågar mig, som första inledning:

"Loo, vem är du egentligen?"

Och jag tänker att hur ska jag kunna förklara.

Han har läst igenom litet saker, saker som var känsliga för mig. Brev mellan mig och en speciell person, på den tiden det begav sig. Jag känner genast trycket i bröstet. Ge fan i mina gamla relationer. Ge fan i honom. Det var vårt men det är inte längre men ge fan i det.

Jag drömde märkliga drömmar om klädbutiker i Sundbyberg och att de sålde knarkrelaterade kjolar där. Jag var med i ett produktionsteam som skulle söka efter sju frivilliga som alla skulle ikläs den nya kollektionen paljettklänningar och fotograferas. Det roliga i kråksången var att alla såg helt annorlunda ut i den förbaskade paljetthistorien och att jag var ansvarig för att ingen smet (!) från fotograferingen. Det gjorde dom så klart, dom hyndorna. Sedan hamnade jag på en finlandskryssning med min mor och en tjejkompis. Jag rände runt båten och satt i olika barer och provade deras respektive olika Wienerschnitzlar. Det fanns ett oändligt antal barer (och wienerschnitzlar, may i add) och jag åt som fan i det. Har ett svagt minne av att jag till och med kände smaken i drömmen; Jag har alltid uppskattat just Wienerschnitzel, särskilt om den görs som den skall, med rödvinsreduktion, ansjovis, kapris och med gröna ärter till. Naturligtvis väljer jag också klyftpotatis om det nu skulle vara på tapeten.

Jag leker med pingkommandot och hoppas att dagen skall erbjuda, om inte Wienerschnitzel, iallafall en gnutta ljus. Boendestödjaren kommer hit. Hon är finsk och rejäl, en riktig praktkvinna. Hon bankar näven i bordet och säger på sin härliga finska brytning att det är schysst med tatueringar och att det inte är en jävel som ska komma här och komma. God damn these animals, god damn these hallucinogenic drugs. Jag känner ett strongt och pyrande behov av att få ingå en serious drug collection a' la Mr. Thompson och lägga mig skrikande på ett hotellrum i Vegas medan cirkuskarusellen snurrar mig fri. Är man galen så är man, what else is new? Inte ett skit.

Som ni ser här nedan så har min favorit-antagonist "P" varit i farten igen och kommer as usual med nedtryckande kommentarer. Hörrudu P, du borde väl ha fattat vid det här laget att du inte kan bjäfsa med en brud som är så fucked up som jag. Jag loggar ditt IP och kommer över på kaffe med dopp. That's what a true patriot would do.

Äh, skit ner er.

Bild: Jag & Sessan in the mood.