onsdag, maj 30

Turcoise Bliss

Underbar dag. Gick ned med H till centrum, mötte vår granne Jess och gick runt lite. Åt underbar lunch med H och Jess och handlade därerfter underbart fräscht frukt och grönt på torget till vrakpriser. Jordgubbar, färska kronärtskockor, rucola, tomater, körsbär. Gick till Konsum och köpte grönsaksbiffar, ekologisk mjölk och linser, linfrön och annat gott. Var lite yr och varm inne på Konsum, men hade mina nya, lite vidare byxor på mig som jag fått av H, och kände mig tjusig trots allt.

Fick skumma meddelanden från en bekant som snackar en massa skit om att han har klantat sig och har skulder till någon jävla snubbe - fråga mig inte ens vad det handlar om, men kontentan var att han "vidarebefordrat" numret till MIG då jag är skyldig honom lite pengar, vilket inte ens är en bråkdel av skulden vad jag förstår, men det är ju schysst att man kan lita på sina vänner och bekanta att de i trångmål skickar kolalangare vidare till MIG när de har skuldproblem. För jag har ju inga andra problem här borta och jag är ju gjord av pengar och sitter förstås bara på en halv miljard och skrattar medan andra mår skit, så är det förstås...IDIOTER! Jag ringde V, undebara kvinna, och sa till henne att - har jag lätt för att lacka annars så är jag fan FETT hormonell just nu och om folk inte vill få riktiga problem så ska dom ge fan i mig i det här läget. Bad henne vidarebefordra det hela vilket hon gjorde. Jag tror meddelandet gick fram.

Jag vägrar deala med andra människors jävla jox, fullt vuxna karlar som får skräcken för att de inte sköter sin business, som JAG inte har något med att göra för jag UMGÅS inte med den sortens människor, jag vare sig köper eller intar kokain eller någon annan olaglig substans heller för den delen, och jag känner inte dom här människorna. Däremot har jag andra mycket goda vänner som gärna ställer upp som vaktbolag om något skulle gå åt pipan, i can tell you that much, så BACK OFF, människor, mig bråkar man inte med. Jag tycker att ni kan försöka, ni försöker bara en gång. Ni kommer inte förbi mina pansarväggar. Jag är en respekterad individ i vissa kretsar, trots att de flesta av er säkerligen ser mig som ett jävla wacko till brud som inte borde få vara ute bland folk. Men jag behöver inte skylta med såna saker, för jag är aldrig inblandad i skit jag inte själv kan hantera. Drar man däremot IN mig i business jag själv inte klivit in i, DÅ får man skylla sig själv. Do the math. Jag leker inte med några jävla småbiffar till förortslangare och skickar några jävla huliganer på folk om saker inte passar. My friends wear suits. Det räcker.

För övrigt går jag omkring i ett underbart ludd. Jag lagar min underbara, ekologiska, rena mat och gnolar i köket, jag har gått ned till fem cigaretter om dagen och ersätter det med tuggtobak eller nikotintuggummin. H är lycklig och går och sträcker på sig som en lycklig tupp. Jag mår bara bättre och bättre och jag har inte tagit vare sig mediciner eller några substanser på mycket länge. Jag är glad, ren och luddig och går omkring i ett rosa dis dit ingen kan nå mig, i mina nya, vita, vida byxor och mitt cerise linne och tuggar nikotintuggummin och äter ordentligt och nyttigt och med gott samvete. Vi har en underbar boendestödjare som är precis vad vi behöver och som ger oss allt stöd i världen, H's pappa är på gott humör och så stolt över oss, och jag tog mod till mig och ringde Lott och det var lika underbart som jag föreställde mig att det skulle vara, jag grät när jag hörde hennes röst.

Kort sagt: Jag är inte rik någonstans, jag har inte det perfekta livet eller den mest perfekta situationen någonstans, men vet ni vad - det gör ingenting. Jag mår bättre än på så lång tid, det här tillståndet är bättre än någon drog eller någon fylla jag varit på. Det här tillståndet påminner om att stå under stroboskopen och lasrarna på en fullsatt klubb när typ Digweed eller Armin Van Buuren spelar, och kroppen bara rör sig per automatik och sinnet är uppe i taket och flyter bland olikfärgade ljus och svävande, tryckande slingor, massiv bas och pulserande vibrationer och knorrar. Och jag har inte tagit ett skit. Förutom den egengjorda salladen på rucola, tomater, rödlök och sparris med den egengjorda dressingen på kallpressad rapsolja, färsk basilika, färsk gräslök, provencalsk kryddblandning och citronpeppar med en skvätt vitvinsvinäger, och de knaperstekta grönsaksbiffarna jag och H inmundigade till middag, med Jordgubbar och körsbär, nysköljda och fräscht serverade i glasskål som efterrätt.

Så människor, jag mår bra, jag lever lite fattigt och lite knapert, jag har inte råd med att gå på krogen, jag dricker inte en droppe alkohol, jag äger ingen bil, jag går nästan överallt, jag har inte mycket ägodelar heller att tala om, men jag mår bra, for once in a lifetime, som Wolfsheim sjunger. Och det ska vara FAN i det om någon försöker förstöra det här för mig nu. För vet ni hur många gånger i mitt liv jag känt mig så här trygg, så här lugn, så här tillfreds, utan piller, utan droger, utan att behöva slita livet ur mig för det? ALDRIG. Försöker ni så mycket som PETA på min tillvaro nu, så kommer ni att få ett helvete. För jag har bestämt mig, jag har uppnått verkligheten och tryggheten och anpassar mig till den miljön jag nu lever i, och om man jämför mitt och era liv, utan att komma med pekpinnar om att någons smärta skulle vara större än någon annans, för så är det inte, men med tanke på det liv jag levt, som förvisso varit underbart roligt i vissa glimtar, men som till största delen bestått av misär och tårar, så FÖRTJÄNAR jag det här. Förstår ni? För det gör jag FAN i mig, och ingen ska ta det här ifrån mig. Not this time. Jag har aldrig fått behålla något som gör mig lycklig.

Men den här gången kan ingen ta det ifrån mig.
Och jag är starkare än någonsin.
Och kom för fan inte och säg att jag inte är värd att vara lycklig, eller ens insinuera att jag inte ska få behålla det här, för då jävlar åker du på mer än en rak höger. Inte från min pundarpolare pettersson, inte från min starka pojkvän, inte från min pappa eller brorsa eller fuckinwhatever. Du får den från undertecknad, och tro mig, min näve svider hårdare än självaste Hells Angels, för den är gjord av något helt annat än kött, blod eller metall.

Till mina nära: Jag Älskar er för att ni FINNS!
Till de som vill mig annat än väl: Far åt helvete. Jag har redan varit där. Ett stort antal vändor. Tro mig, man vänjer sig. Once you get used to it.
Dagens låt: Luomo - Tessio (moonbootica remix)
Dagens Bild: Me @ Vitabergsparken, Friday night hangin' out

2 kommentarer:

Pash sa...

Så många gånger man läser vad du skriver, och inte vet riktigt vad man ska säga i kommentarerna. Det kan vara svårt att hitta bra ord istället för klyschor. Men läser gör jag hela tiden.

Ville bara säga att jag blev glad att av läsa detta inlägg. Det är skönt att få läsa att saker och ting börjar att fungera bättre.

You go girl!

Susfu sa...

Underbart att höra, hoppas att det håller i sig. Kram