Ni andra

Det är precis så här det känns just nu:

"Darling don't you understand, I feel so ill at ease
The room is full of silence and it's getting hard to breathe
Take this guilded cage of pain and set me free
Take this overcoat of shame, it never did belong to me

It never did belong to me...

I need to go outside, I need to leave the smoke
'Cause I can't go on living in this same sick joke
It seems our lives have taken on a different kind of twist
Now that you have given me the perfect gift

You have given me the gift...

And we have fallen from our shelves
To face the truth about ourselves
And we have tumbled from our trees
Tumbled from our trees...

And I can almost...
I can almost hear the rain falling
Don't you know it feels so good
It feels so good...
So let's go out into the rain again
Just like we said we always would"

Annie Lennox dikterar sanningen i The Gift.

För, jag går omkring här med en klump i magen, en ständig rädsla att bli påkommen med händerna i kakburken, fastän jag inte går nära den.
Och jag går omkring här och tappar mark och flyter isär och gråter och ingenstans ser jag hur jag skall sluta begå alla dessa fel. I mina ögon är det inga fel. För jag tar hand om mig. Jag gör ingenting som kan skada ett endaste levande liv. Och i hjärtat finns en vetskap om vilken satans jävla bra mamma jag kommer att bli men så ekar alla ord jag får höra från socialtjänst och barnmorskor och sånt pack som bestämt sig för att inte tycka samma sak:

"Du har inte fyllt i det här pappret, du är oansvarig, du vill inte mata ditt barn, du blir en dålig mor"
"Du är inte vuxen nog att fatta beslut, du visar inte oss, du visar inte SAMHÄLLET att du är duglig"
"Du kommer att misslyckas med all den där sorgen inuti dig"
"Det går inte att nå fram till dig, du är hopplös"
"Normala kvinnor har det inte som du, de arbetar till sista veckan av sin graviditet. Du har seglat fram på en räkmacka och ändå är du inte nöjd"
"Normala kvinnor, normala kvinnor.. NORMALA KVINNOR.."
"Om du är så här deprimerad kan du inte ta hand om ett barn, hur skulle du kunna det?"
"Någon borde satt dig på ett hem för länge sen.."
"Du kan inte både vara sjukskriven och ta hand om ett barn och av oss får du inga pengar"
"Du kommer att bli en usel förälder..."
"I samhällets ögon.."

När tar det slut?
Och nej, mamma, jag kan inte hjälpa dig, ta ansvar för dig, vara här för dig, gud vad ont det gör, men jag kan inte. Förlåt mig, förlåt mig så djupt in ifrån min själ, jag ber dig att förlåta mig, jag önskar jag kunde ta hand om dig och vagga in dig i en kokong av mjuk bomull så du fick ro från dina demoner men mamma, jag kan inte.

Och H, jag önskar jag kunde vara mer förstående, mer av allt, men jag orkar inte, jag kan inte, jag är den som behöver ha någon här och jag ber om ursäkt, jag gör verkligen det men det går inte. Du måste kunna se min sorg också. Ingenting är rätt längre. Jag kan inte ha det så här, jag vill inte leva utan att kommunicera. Det går inte. Jag måste få kommunikation, inte hårda ord eller tystnad. Jag måste få ha dig vid köksbordet mittemot och inte i sängen i andra rummet. Jag vet att det är svårt. Jag vet. Tro mig JAG VET. Jag vet bara inte vad jag ska göra längre. Jag har gråtit sönder det här nu. Förlåt. Det går inte att jag gråter sönder det här mer. Vi måste ha en annan lösning.

Jag tänker försöka med det sista lilla jag har nu, jag sätter in reserven, på att allt det här ska fungera.
Ni andra måste också hjälpa till nu.

"Saw you looking so sad
Like everything is gone
So you left them all
Just leave them all behind
Just realize the water is way over our heads
I don't worry much, cause I'm halfway dead

So why are you crying?
Why are you crying?

Can you tell me why, can you tell me how?
Can you tell me why aren't you happy now?
Whatever it is, it's really over now
Can you tell me why, can you tell me now?

We took them by surprise
By leaving this place
Some thoughts we left behind
Some good and some sad

You should know
I hold you in my arms...

You should know
That I hold you in my arms..."

Apoptygma Berzerk - LNDP3