Still got the blues

Årstiden, ja. Inatt kunde jag inte sova. Månen var full och lederna värkte. Jag vankade av och an i rummet och kände krypningarna. S vaknade då och då och kramade om mig. Senare under natten drömmer jag en bisarr dröm; Jag kraschar med ett flygplan tillsammans med ett gäng ungdomar på någon slags hemsökt ö, variant "The beach" möter "lost". Jag är tillsammans med någon slags helyllekille som först inte vill kännas vid mig. Det är en suggestiv stämning i drömmen, den är obehaglig. Jag går omkring som någon form av enda människa som tänker. Det är upp till mig att lista ut hur vi ska ta oss därifrån, för de andra blir liksom hjärntvättade och anpassar sig bara. De bygger hus och börjar lyda under någon slags stor ledare, en stor man som man aldrig ser till. Mot slutet av drömmen blir det helt vrickat; den här mannen har funnit ett sätt att resa mellan dimensionerna, så han kan resa "in" i mina vänner och få dem till att göra helt sjuka saker. När han besätter dem är jag den enda som ser det, men sedermera vaknar min pojkvän och han inser också hur det är ställt. Han reser iväg med en bananbåt för att ta reda på hur det hela är uppbyggt. När han återvänder är han dunderstark, han har också fått förmågan att resa mellan dimensionerna (á la matrix), och tillsammans ska vi på Det Stora Mötet där vi ska slåss mot den här sjuka snubben, trollkarlen eller vad det är. Naturligtvis vaknar jag innan jag hinner få reda på om vi klarar oss eller inte. Det finns en obehaglig känsla i maggropen efter den där drömmen. Jag kan bara tyda delar, men så är det när man är mitt i nånting.

Idag lyssnar jag på Gary Moore, Muddy Waters, John Lee Hooker
och Michael Andrews feat. Gary Jules - Mad world (alternate version)

"All around me are familiar faces
Worn out places
Worn out faces
Bright and early for the daily races
Going no where
Going no where
Their tears are filling up their glasses
No expression
No expression
Hide my head I wanna drown my sorrow
No tomorrow
No tomorrow
And I find it kind of funny
I find it kind of sad
The dreams in which I'm dying are the best I've ever had
I find it hard to tell you
I find it hard to take
When people run in circles it's a very very
Mad world
Mad world
Children waiting for the day they feel good
Happy birthday
Happy birthday
Made to feel the way that every child should
Sit and listen
Sit and listen
Went to school and I was very nervous
No one knew me
No one knew me
Hello teacher tell me what's my lesson
Look right through me
Look right through me
And I find it kind of funny
I find it kind of sad
The dreams in which I'm dying are the best I've ever had
I find it hard to tell you
I find it hard to take
When people run in circles it's a very very
Mad world
Mad world
Enlarging your world
Mad world"