Where i can lose control...

"Never gonna give it up
i'm never gonna stop
never gonna give it up..."


Dagens playlist:


1. September - Never gonna give it up (La la la)
2. Ozzy Osborne - I just want you (från underbara -95' plattan Ozzmosis!)
3. Roxette - The centre of the heart
4. Saft - Ditt namn i min mun
5. Saft - Superstjärna
6. Duran Duran - A view to a kill (gammal hit från bondfilmen med samma namn)
7. Rex the dog - I look into mid air

Okej, så nu är ruljangsen igång igen. Igår ringde min horsedåliga mor, som by the way håller på att få en blodförgiftning i detta nu, och förkunnade att morfar kommit hem från långvården. Nota bene att denna man troddes vara helt förlorad och nota bene åter igen att denna man troddes aldrig komma hem. Detta var helt fel. Han är hemma, med alzheimers och allt. Mamma fick panik; tro fan det; hon har ju spenderat livets glada dagar (fyra veckor) med att sälja av halva hemmet för spottstyvrar medan morfar intet ont anande har legat på långvården. Döm om hans förvåning när han kommer hem och ser att halva konstsamlingen är borta. Den har hon sålt i utbyte mot sin själ, min kära mor. Den själen, den är inte i sitt rätta element.

Samtidigt kommer chefen hem. Vad gör han det första han gör, den sällskapssjuke landsflygaren? Jo, nu är jag dunderpopulär. Nu vill han ha cracksällskap om kvällarna medan han sitter och freebasar sönder sina lungor. (Varför är det så att jag bara omger mig med heavy operating machinery addicts?)
Samtidigt har jag flyttat större delen av mina kläder, de få jag äger, till S. Och jag och M är på talking basis igen men han straffar mig genom att undvika att träffa mig "tills det hela är utrett" vad fan nu det betyder.

Kan ni svara på en sak? Varför är det så, att merparten av alla jag älskar är känslolösa monster som inte ger tillbaka ett jävla skit av den värmen jag försöker ge till dom? Eller så ljuger de ner sig själva i monstruösa, sociala träsk där de sitter och väntar på bättre tider istället för att göra något åt dem. Jag har haft många intressanta män (och kvinnor) i mitt sociala galleri; alkoholister; addicts; gifta män; män som betalat mig för att hålla käften; män som gått direkt från min säng till frugans, män som ljugit ner sig själva i sådana hål att till och med jag framstår som en fucking jävla ängel. Jag har haft att göra med otrogna as, in both ways, och oavsett vilken sida jag stått på, oavsett om jag varit horan eller madonnan, oavsett om jag varit den som blivit bedragen eller den han bedragit någon med så har det känts lika vidrigt. Nu var jag förvisso påtänd under merparten av den här perioden vilket kan förklara det faktum att jag sket fullständigt i moraliska principer. Nu handlar det förstås inte bara om otrohet, jag försöker plocka ner detta i minsta beståndsdel; nämligen det faktum att jag är en jävla lögnarmagnet. Människor älskar att ljuga. För sig själva, för andra. VAD ÄR det MED er? Vad skulle hända om ni, låt säga, bara levde lite som ni lärde i fem minuter? vad händer då? exploderar världsalltet? Ramlar kuken av? VAD? VAD SKULLE HÄNDA OM NI SLUTADE LJUGA SÅ FÖRBASKAT JÄVLA MYCKET? Jo, fan vad oändligt mycket mindre komplicerat det skulle bli att leva med er. Faktum är, att man skulle faktiskt kunna tänka sig att leva med er, istället för att..överleva er.

Så är det förstås inte med S. Jag börjar tro att han är den enda friska man jag haft en relation med. Och då har han ändå inga ordinära koppar i sitt mentala skåp om man säger så. Jag antar att det var lite chockartat i början att sitta och diskutera saker med en människa som faktiskt inte konstant ljuger för att framställa sig själv i bättre dager. Inte är han gift heller. Och så orkar han lyssna på sanningar utan att slå bakut av rent självhat. Det är sabla uppfriskande med normala relationer. Faktum är att det är så jävla uppfriskande att jag undrar hur fan jag ska lyckas behålla det, för, som ni vet så är vare sig jag eller mitt liv särskilt ordinärt. Men han påstår att han inte har mycket att hämta hos en blomvästklädd lärarhögskolebrutta med förkärlek för barn. Jag är beredd att hålla med.

I helgen ska jag dra med hela TBC VS *** till Gröna Lund. jag planerar att riva halva stället.

Fast, jag är inte riktigt nöjd. Jag börjar plugga (igen) på måndag, och jag leker muskhistoria med S. Igår natt kom jag förbluffande fram till att S inte känner till vare sig Joy Division, The cure eller New order (new order, som ju är en nykonstellation av Joy Division efter att sångaren..eh..dött). Jag vet inte, jag hade ju inga vänner som liten, så jag satt vid den där förbaskade jävla vinylspelaren..kväll ut och kväll in, och lyssnade på Supertramp, The KLF (The white room var den första skiva jag köpte med egna pengar..!) Marc Bolan och T-rex..min mor hade runt 2000 vinylbevis på 70 och 80-talsrelaterad muskhistoria som hon lyckats knulla sig till under de dagarna hon var glampunkare och bandgroupie på Ritz. Sen dess var jag fast. det finns liksom ingen genre som inte får sig ett extra öga och ja, jag är medveten om att jag försakar en hel del lokalminne (som det faktum att Afrika är en världsdel och inte ett land, vilket jag inte insåg förrän för två år sen, men what the heck, har man lagrat alla namn, bandnamn och årtal på alla one hit wonders mellan 1976 - 2006 i skallen så får man ju räkna med lite minnesrelaterat svinn..) men S, som hade bättre för sig än att sitta och damma vid en gammal vinylare, har ingen aning, så jag spelar och fixar och berättar historier om hur den moderna housen föddes, hur den svenska synthpopen utvecklades och vilka som spelat med vilka, vilka som ligger på vilken label och vilka som kommer från ett och samma ställe. Samtidigt ligger S och är underbart dryg och sarkastisk:

"Hur många mössor har jamiroquai egentligen?"
"Tre. Men han vänder på dom, så alla tror han har sex"

S har också förkunnat hur bra han skulle klara sig utan mig. Om jag inte var så mycket med honom skulle han enligt uppgift:

-Väga 47 kilo
-Hitta i sitt eget badrumsskåp
-Få mer pengar över till något annat än cigaretter
-Ha sina kalsonger ifred (jag stjäl dom! HA!)
-Han skulle slippa städa i 2 månader

Men, eftersom jag är här så kan han alltså inte roa sig med detta.
Och jag vet att du påstår att du inte läser min blogg, M. Men vet du vad? Jag vet vad du håller på med.
Och allvarligt talat så är det jag, och inte du, som borde vara arg.

Igår mailade jag till en chihuahuauppfödare som väntar små valpar i oktober. Jag har ju haft siktet inställt på en egen chihuahua ganska länge nu, och S är lika sugen han. Hoppas vi får svar.

Och så...

"There Is A Person Living In
My Head
She Comes To Visit Every Night
In Bed

I Fight The Demon, But It Just
Won't Fall
The Voices In My Dungeon
Starting To Call



The Spiders Dancing On
The Wall
Suicide Of Love We Could Have
Had It All

And It Is You
You Are The Ghost Behind My Eyes
I Can't See Through You
You Are The Ghost Behind My Eyes
The Ghost That Tells Me Lies"

Ozzy Osborne - The ghost behind my eyes