En gammal Loo

ST kom och hämtade mig hem till sig igår och vi åkte bil låångt ut i evigheten. Såg på TV och myste och hade det skitbra.Natten var, så klart, helt underbar. Varma händer och vi skrattar och småpratar. Det är så jävla avslappnat och enkelt. Så vaknade jag i morse med världens förkylning. Han skulle till jobbet och vi åkte den regniga vägen till pendel och jobb och jag snörvlade. Så somnade jag in på min säng med en dubbel treo vid sängkanten och magnecyl i magen. Jag trodde jag skulle klara mig från att bli sjuk men inte då.

Fan, ST blir bara finare och finare för varje gång jag ser honom. Skön säng har han också. Och så är han snygg när han rattar sin bil. Det är något manligt över män som rattar fordon.

Jag vet inte, jag är sjuk men jag är liksom glad. Jag visste inte att det fanns sådana där pojkar. Har inte mött någon tidigare i vilket fall. Han är så jävla snäll, varm, mjuk och social och fattar saker, han har liksom varit med. Stackaren glömde sin plånbok hemma också. Gav honom pengar till lunch och han fick dåligt samvete. Men vadå, jag har ju pengar, vafan ska jag göra med dom. Jag lägger dom hellre på människor jag tycker om. För mig är det inga som helst problem, men jag antar att det är en stolthetsfråga.

Ååh, jag bäddar ner mig och förlorar mig i blåaste blå.
Magnecyl nästa..och jag tror..nej, jag vet, att jag tycker om den där karln.

Fan, tänk att sånt händer även en gammal Loo.